Farmor hade en trött luciadag. Sov i sin rullstol när jag kom och jag lät henne sova tills jag såg att luciaföljet var på intågande. Sakta pratade jag med henne, borstade hennes hår och drog pläden tätare om henne. Sen rullade vi ut till dagrummet och följet kom. Eftersom hon inte öppnade ögonen undrade jag om hon alls var vaken eller visste vad som var på gång fast jag sagt det flera gånger. Men när sångerna sjöngs rördes högra foten i perfekt takt.
Så vackert och stämningsfullt och jag höll farmors hand för att på nåt sätt förmedla värmen kring luciatraditionen.
Vi rullade in på hennes rum igen och jag lyfte henne i säng och bäddade om henne. Det tog inte många sekunder före hon sov sött. Jag strök henne över kinden, sa hej och smög mej ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar