Vädrat skallen

Rätt tidigt i morse drog vi iväg gubben och jag. Perfekt när det ännu är påfruset.
Skulle vilja säga att jag cyklade över bron, men det gjorde jag inte utan ledde snällt över.

Dit långt före är han, jag måste ju stanna och ta en bild.

Och här kommer jag, hejhej.

Termos med varm choklad är med och på den soligaste platsen pausas det.

Vi svängde av och körde upp i en skogsbacke.

Här var det så fint att vi lät cyklarna vila en stund.

Krokig stam.

Solbad av stenbumlingar.

Och jag. Har fått för vana att ta en bild på nåt ställe som känns extra fint i hjärtat och där jag är lycklig med att ha hittat cyklingen. Har blivit några stycken.
Så småningom kom vi ut till vägen mellan Esse och Purmo och svängde av mot Nådjärv. Cyklade ut på isen där andra höll till med skinnskor. Men jag är osäker på isar överlag och det "dunkade" i isen som när nån trummar på en skinntrumma. Ändå tog vi en stor cirkel över isen, stannade och tömde termosarna och trampade hemåt.

Slängde svettkläderna i tvättmaskinen och bastade. Kokade pasta och tomatsås som avnjöts med fetaost.

Bakade kladdiga bullar med äppelmosfyllning och fick leverans från GårdsSmak.
Somnade på soffan.

I kväll avnjöt Zeb och jag de sista solstrålarna på en liten länk.

Överlag en bra dag. Att dra till skogs är fantastiskt för skallen, där rensas tankarna och för en liten stund känns livet normalt.
Sänder en tanke till alla sjuka och oroliga själar i världen, vi är alla systrar och bröder i detta ofattbara som drar över vår fantastiska jord. Måtte det finnas en ände, ett vaccin och ett förbarmande för oss alla.