Då tiden bara går

Visst känns januari ganska tungt.
Detsamma gäller februari. Högtiderna och festerna är över och vi tragglar på i vardagslunken.
Det är den här tiden jag skulle behöva ha nåt att se fram emot, nåt som sporrar att stiga upp morgon efter morgon för att ännu en dag riva lös lite pengar.
Men det har jag inte nu, endast smutstvätt och räkningar känns det som. Visst finns det små roligheter varje dag om jag tänker efter och det blir ju så roligt som man själv gör det.
Men en liten resa eller en konsert det vore nåt det. Just nu finns inget inplanerat, det är det som är felet. Jag är verkligen bortskämd från i fjol med Prag, Köpenhamn, Stockholm och Helsingfors i bagaget. Borde vara nöjd, men när blir människan nöjd egentligen.
Jag får tillsvidare leva på hoppet.