Kvällens program har bestått av blodgivning.
Anser att det är var mans uppgift om man bara kan. En dag kan det vara en själv som behöver och utan blodgivare hade min farfar inte fått det liv han ändå fick. Det tänker jag alltid på.
Så har farmor fyllt år. 86 år.
När hon fyllde 50 hade hon ett förgyllt 50 märke på sin tårta som jag beundrade så. Hon lovade att hon skulle ge mej det den dag jag fyller 50. Det kom på tal också i kväll och hon har stora möjligheter att uppfylla det ännu. Åren går ju så fort :) Och jag vet att märket är sparat.
Hon hade fått så många fina blommor och jag önskar så att hon fick se hur vackra de är. Men det går alltid att berätta och så får hon känna med händerna.
Hon tar fram fin servicen
den med små violer på
En kopp har visst en gång gått i kras
Men hon tänker att det gör nog ingenting
vi blir så få
På mitt årliga kalas
Textrader ur den sorgligaste sång jag vet.
Hur en gammal kvinna pyntar för sitt kalas och väntar sina barn men alla har de glömt i sin stressade värld. När kvällen kommer står ännu tårtan orörd och den gamla damen går till sängs.
Blir alldeles gråtfärdig av den.
Som tur är har farmor det inte så utan är älskad och ihågkommen.
Å den sången är så sorglig blir också gråtfärdig av den. Va bra att ni firade fammo på rätt dag, vi passade på att fira henne samtidigt som min pappa. Brukar också tänka på faffa när jag ger blod men nu är det länge sen för de lyckas alltid ha blodgivning när Anders har kvällsskifte så ingendera av oss kan ge men sen när barnen är större kan jag ge blod igen:)
SvaraRaderaAllt har sin tid, så också med blodgivning.
RaderaJag har själv länge haft dåligt hb men har kunnat vara givare nu fyra gånger.
Ha det bra!