Inte tog det många veckor före jag åter var i vad som känns som dygnsavkortning (finns det ens nåt som heter så) Men dygnet har helt enkelt för lite timmar av frihet. Så mycket jag vill göra och så lite som hinns med. Sömnen borde få åtminstone en timme till per natt och arbetstiden avkortas med minst det samma. Det ständigt snurrande ekorrhjulet...
Hörde en intervju i dag om ett svenskt par som köpte hus i Frankrike och startade upp ett ljuvligt B&B. Tänk att få leva sin dröm...
Största orsaken till att jag marrar är att jag troligtvis är fysiskt knäckt ännu efter förkylnings och antibiotika perioden. Så totalt slut när jag kommer från arbetet, så mycket jag vill och kroppen säger ifrån. Ingen rolig kombo. Nu hoppas jag att regnet håller sej borta för jag saknar min cykel och en tur vore gudagott.
I går kväll putsade jag plantorna i växthuset. Bort med alla blad av tomatplantorna och så blev de avklippta för allt som ställer igång nu har ingen chans att hinna med. Får jag de ännu gröna tomaterna röda har jag gjort det bra. Zeb var med, först hittade jag honom i morotslandet där han lassade in morötter. Så kom han med i växthuset och knyckte två tomater och tre paprikor som han åt upp. När det inte vankades mera drog han gurkblad ur kompostkärran och gnagde i sej dem. En sann vegohund.
Plötsligt dök en fiskande son upp till min stora glädje och det var dags för kaffe och bullar. Plus att plocka in en bukett från trädgården bara så där, vilken lycka.
Och gråa kvällar som denna får man lysa upp med färgrik mat på en ugnsplåt. Gillar hösten och skörden som den ger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar