Så bra beslut att ta en dag ledigt. Jag hade tänkt spänna på till vinterledigheten men till vilken nytta får man fråga sej. En förlängd helg nu som då är super och känns verkligen. Bara det att klockan var nästan halv nio när jag steg upp. Att kunna läsa tidningen i lugn och ro utan minutpress. Sen och handla när ännu inte så mycket folk var i farten.
Jag körde via Sunds och kom hem med ett litet citrusträd, en Calamondin med både frukter och blom. Har förstått att de inte är så värst svåra att få att överleva och jag vill möta våren med ett citrusträd i uterummet, kanske sen på den nyrenoverade terrassen som jag drömmer om. Jag längtar till grönska så det värker i hjärtat.
Jag måste ta bild av Bonzo från hans favoritplats. Funderade i dag över hur olika Zeb och han beter sej. Zeb sov alltid bredvid mej på golvet om nätterna, det skulle aldrig hända Bonzo för han har valt andra sidan. Zeb sov alltid på plattan framför spisen under dagarna, där är Bonzo sällan för han har en massa olika platser.
Detta är för tillfället platsen vi ofta ser honom på. När han härjar och har sej brukar jag tänka att Zeb hade satt honom på plats för länge sen och förklarat att så beter man sej inte. Så fint att det är två olika individer fast samma ras.
Dagens snöiga promenad var tuff för Bonzo som är så kort på sina ben. Han ska hela tiden ner i olika diken och ett helt arbetspass att ta sej upp igen. Vi har själva varit ute flera gånger och skottat snö i dag och det fortsätter att vräka ner.
Däremellan har jag tagit det lugnt. Tagit eftermiddagsvila och stickat klar en Batman socka.
Ibland ger jag boktips och i kväll ska ni ännu få ett hett tips. Under en brinnande himmel av Mark Sullivan. Den kom ut nu i början av februari på svenska så den är pinfärsk. Jag har lyssnat i arbetet på den 17 timmar långa upplästa boken. Den bygger på verkliga händelser och en bortglömd krigshjälte. Den Italienska tonåringen Pino Lella som under andra världskrigen hjälper till att smuggla judiska flyktingar över till Schweiz och som tvingas ta värvning som chaufför åt Hitlers högra hand i Italien. Bland alla hemskheter som händer dras jag med i berättelsen när det mesta utspelar sej i Milano och det berättas om Il Duomo, Gallerian med alla små exklusiva butiker, Leonarda statyn som man kommer ut till när man går igenom gallerian och på andra sidan gatan står operahuset la Scala. Allt detta har jag upplevt själv och vet var de befinner sej när historien berättas. Till och med Varenna där jag varit nämns. Pino Lella är 94 år i dag och bor i Milano.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar