Tiden springer i väg fast ibland känns det som att det mesta stampar på stället. Jag hamnade på nån förkylning och har varit hemma några dagar. I går blev jag rastlös i etapper och började plocka lite småsaker. Februari och våren nånstans runt hörnet brukar göra så, att man får lust till förändring.
Det betyder inte genast att man behöver shoppa loss på nya prylar utan man plockar omkring med det man har hemma. Ställer undan och tar fram, ändrar om.
Borde få till en rejäl utrensning, vi har så mycket som bara ligger och aldrig blir använt och bara jag börjar orka mera ska jag ta tag i ett skåp, en hylla i taget och bara rensa ut. Vi pratade mycket om att döstäda på kursen i Vasa och egentligen är det inte nåt man behöver spara till sin sista stund utan det borde finnas med lite hela tiden. Tänk på dem som ska gå och rota i ditt skräp sen när det säkert finns vettigare att göra.
För nån vecka sen ordnade jag upp tre hyllor. Borde ha sparat en före bild för här var kaos minst sagt. Nu blir jag lika förvånad varje gång jag öppnar dörren. Att jag kan ha det så städat!
Vi hade några riktigt fina soldagar här och jag fångade snökristaller en dag när det började blåsa. Nu är det grått, kallt och oinspirerande igen. Det här kalla vädret suger musten ur en.
Följde med OS invigningen. Det mest intressanta med OS var när Bocelli sjöng Nessun Dorma (fast Kaj har lite gått och förstört den, på ett bra sätt dock) Satt här hemma och kände att wow, Bocelli har jag sett i verkligheten och wow, San Siro har jag besökt i Milano.
Dagen efter måste jag söka på Pavarottis framträdande i Torino 2006 och det måste ju sägas att ingen i världen kommer slå Pavarottis röst. Så makalös. Kommer inte att glömma den kvällen när han uppträdde. Jag var på väg till Sursikbacken för att hämta ungdomar som varit på disco. Visste att jag skulle missa uppträdandet i tv så jag satte på radion i bilen. När jag körde över viadukten vid Nautor började Pavarotti sjunga Nessun Dorma och jag körde med gåshud i den mörka kvällen. Det var en magisk stund.
Lördag kväll hade vi bokat bord på Station 23. Vi fick presentkort av barnen med respektive till julen och nu skulle det ätas upp. Så utsökt gott allting.
En Creme brulee slår väl aldrig fel.
Hemmavid blir det vitaminrika smoothies varje dag, man gör så gott man kan.
