Om mig

Mitt foto
En kvinna och vårdassistent i sina bästa år. Försöker sätta en guldkant på varje dag genom att vara kreativ, nyfiken och positiv. Vill tro att man kommer långt med det. Följ gärna med i min enkla vardag om du har tid och lust.

torsdag 13 november 2014

Bångstyrig


Det blev en riktigt slö dag.
Tycker jag mest suttit och stirrat in i väggen.
Tog en kort promenad i mörkret för att få frisk luft men det ville sej inte. Bångstyrig hund med en söndrig reflexväst är ingen bra kombination så vi vände ganska hastigt om. Tack bara till den som har tagit västen av honom senast och haft loss tarrabandet, smygit ner den i lådan och låtsats om inget.

Nu ska jag bekänna nånting riktigt asigt från mej själv.
Detta hände i går vid en affär och i samband med min finska som är så gott som på noll.
Jag gick och tittade på böcker och plötsligt kommer det fram en gullig gammal tant till mej och säger på finska (jag förstår faktiskt lite finska men kan inte själv prata) att hon blivit så glömsk och minns inte var de brukar ha lampbatterier. Öh Ähum alltså jaaa... Här fick jag då världens blackout och öh ade en bra stund tills jag bara måste visa med handen och peka , att ditåt, rakt fram och så vevade jag frenetiskt armen fram och tillbaka så att tanten säkert blev ännu mer förvirrad. Ursäktade mej och sa att jag tyvärr bara talar svenska. I det förvirrade tillståndet fortsatte hon gå och jag fattade förstås att jag inte hjälpt henne särskilt väl. Nu i efterhand tänker jag att jag faktiskt kunna gå med henne till batterierna men det är så dags nu.
Så jag fortsatte titta på böcker en stund och när jag går vidare ser jag hur tanten irrar omkring bland tvättmaskinerna! O du milde så nära jag var att dö stora skamdöden. I det ögonblicket kände jag mej som Mr Bean när han gjort bort sej och smyger därifrån.
Nåja, senare har hon faktiskt fått hjälp av en expedit där vid batterihyllan.
Käre Jesus varför gav du mej inte lite finska hjärnceller när du nu ändå var igång. Långt senare fann jag de finska orden jag behövde så väl men just då och där fanns inget annat än ett stort tomt hål.
Måtte jag inte leva så länge att jag ska ligga på nån anstalt, för så förfinskat allt håller på att bli så kommer de att göra precis vad de vill med mej. Som straff kanske de har mej att gå runt bland tvättmaskiner. Suck...

2 kommentarer:

  1. Ha ha do lägger ut texten så bra att man bara kan skratt klen tröst att do er int ensam om finskan..

    SvaraRadera
  2. En klen tröst är ändå lite tröst ;)

    SvaraRadera