Lite tröttsamma och tråkiga. Så vi tänder en brasa och myser en stund. Glömmer vi är trötta och dåsiga och bara känner lugnet. Vi är nästan där nu, när det är mörkt då vi far om mornarna och mörkt när vi kommer hem. Då gäller det att ta fram det ljusa inom sej för att inte drunkna i allt det mörka.
En förtrolig stund med Zebs tass på min arm, en uppfriskande promenad, Sven-Bertils tolkning av Miriams Serendipity på reapet så mjukt och skönt. Det är sånt som ska ge mej förnyade krafter för morgondagen. En måndagskväll när vi bara är.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar