Segt

 Nu känns det segt fast solen visat sej i dag. Jag har varit dränerad efter kursen och har svårt att få spänd fjädern nu. Slog nästan svettig när jag just kollade att hemvårdsdelen i skolan som börjar i mars betyder en skoldag i veckan. Hur ska jag orka. Känner mej färdig nu... I morgon är jag ledig och vet redan att NU  måste jag ta tag i finskan. Nu skulle jag definitivt behöva nån morot där i slutet för att orka.

Kallare verkar det att bli igen men nu är jag redo med stickabyxor ;););)

I lördags var vi till Kiisk och bockabron och här hade stormen tagit många träd. En riktigt stor rotvälta och Bonzo och jag ville bli fotograferade.

I söndags kom Hugo och föräldrarna hit och jag bjöd på Risonisallad och vitlöksstekt halloumi.

Arbetade under söndagkväll och i samma veva i stan inhandlade jag kudde och pulka till Hugo att ha hos oss.

Förnyat med tantblomster på fönsterbrädet. Mycket vårigare.

Tidning i postlådan, mycket trevligare att dricka sitt eftermiddagskaffe då man får bläddra i en tidning. Dessvärre har jag nu sagt upp prenumerationen.

I kväll tävlar vi i lathet och jag tror att Bonzo kommer ta hem vinsten.

Andra kursveckan

 Har just varit ute med hunden, kallt men vackert. Haft jobbdag i dag och var väldigt trött i morse när klockan ringde. Det har tagit på att kursa i så djupt ämne som vi gjort i sammanlagt sex dagar. Vi var alla överens på onsdag morgon att det varit lärorika dagar men vi orkar inte i nuläget ta in mera.

Måndagen började med besök från Project Liv där vi fick höra om deras verksamhet och hur de ordnar drömdagar för långtidssjuka barn. Eftermiddagen fortsatte vi med arbetsglädje och hade en energisk föreläsare. Jag tänkte även denna gång att jag är på en väldigt bra arbetsplats nu, heja Omsorg!

Tisdagen startade vi på palliativa polikliniken för att höra om deras arbete och på eftermiddagen hade vi besök av en dödsdoula. Mycket intressant och åt en sån lyfter man på hatten.

Onsdag hade vi besök av palliativ vårdare som pratade kring ämnet smärtlindring och det dagliga arbetet, mycket givande. Vi diskuterade kring en film vi fick se och knöt ihop säcken. Kände lite att det var myrornas krig i skallen och skönt att få köra hem ensam med funderingarna. Nu måste allt få mogna och jag ska läsa igenom material vi fått med oss och sikta på yrkesprov så småningom. Men annars är kursen klar och jag skulle inte för nåt vilja vara utan dessa dagar.

Lämnade i Vasa efter tisdagens skoldag och skulle sova över hos Erik och Sandra. For in till stan för att först möta upp sonens svärmor och vi tog ett två timmars cafe´besök på Pharmacy House. Fint att ha en sån bra relation till henne och att ha fått en vän i Hugos mommo.

När vi skildes åt gick jag efter en liten butiksrunda hem till mitt "hotell" där Sandra var i full färd med middag till oss. Sonen kom så småningom och efter en riktig smaskens Risonisallad med vitlöksstekt halloumi fick vi en avslappnad kväll. Sandra och jag drack kvällste medan vi såg på när Erik restaurerade en gammal mandolin.

Så fina små stunder att ta till sej och jag saknade dem redan när jag följande dag svängde upp på riksåttan och började min färd hemåt. Men för att lindra den saknaden svängde jag in till Hugo och hans föräldrar och vilken tur att Hugo var på ett riktigt kramhumör för det var precis det jag behövde då.

Första kursveckan

 Jag har varit med om helt fantastisk vecka i skolvärlden (ok tre dagar i alla fall) och så tacksam att jag fattade att jag ska gå denna kurs. I måndags hade jag packat skolväska och övernattningsväska och drog till Kungsgårdsvägen i Vasa där Yrkesakademin i Österbotten ligger.

Jag är alltid ute i god tid när jag är osäker vart jag ska och om jag överhuvudtaget ska hitta. Blev ju nervöst redan när jag närmade mej Vasa men med gps var det lätt och jag kom rätt på  första försöket. Hittade till och med till rätta byggnaden och där fick jag sitta och ta det lugnt en stund innan alla andra började dyka upp.

Vi ska även ha yrkesprov i denna kurs och jag tänkte genast att det är ändå väldigt sällan vi har klienter i palliativ vård men redan under första dagen fick jag lära mej att egentligen är det så att när en klient börjar med hemvård kallas det för tidig palliativ vård. Så den vården kan pågå i flera år men sen så förändras det till vård den sista tiden och sen i livets slutskede. Så jag får vårda på som förr och kan på så sätt ta mitt yrkesprov.

Redan första dagen så märkte jag att det var en riktigt härlig grupp som diskuterar och funderar. Vår lärare är super! Hon drar ur oss orden och har oss att gå på djupet i oss själva och fundera på vår egen förgänglighet. Så mycket död och elände men ändå så mycket skratt och insikt. Totalt slut i huvudet när första dagen var slut.

Jag skulle sova över den natten hos Erik och Sandra och hade fått nyckel så jag kunde slippa in. Sandra var för tillfället i jobbets tecken bortrest och Erik jobbade sent och kom hem först till 19 på kvällen. Jag lyfte in mina väskor och tog en kaffe. Sen gick jag till röda kors loppiset som finns runt hörnet och så gick jag till Minimani och handlade mat som jag kockade till tills Erik anlände. Jag hade en sån fin känsla där i Vasa, först över att deras krypin är så varm och inbjudande och dels att vinterkvällen var så fin i stan. Satt och stickade medan jag väntade hem honom och efter att vi ätit satt vi och pratade och så såg vi en film innan jag bäddade ner mej på soffan. Sov riktigt gott.

Första dagen avslutades med ett besök på Fant begravningsbyrå och andra dagen startade på Cancerföreningen invid Vasa torg. Mycket bra info på båda ställena.

Det var tjugondag Knut och stora granen skulle ner.

Efter tisdagen körde jag hem till Esse och onsdag satt jag på med två andra från jeppishållet. På onsdags eftermiddagen hade vi sjukhuspräst som kom och berättade om sitt arbete. Riktigt intressant och där hade jag nog kunnat sitta på övertid men bra att vi släpptes iväg så vi fick köra hem i dagsljus.

I går arbetade jag och i dag har jag fått vara ledigt. Passade utmärkt efter så intensiva dagar. Tog Bonzo på en lång promenad.

Blidväder gör att det blir extra träning för den med päls.

En riktig grådag och jag har varit riktigt lat efter promenaden, stickat på mina stickabyxor och sovit en stund. Bästa bästa.

 

Middag och nattgäst

 Just nu laddar jag datorn och ska packa skolväska och övernattningsväska. Far till Vasa YA i morgon för delvårdsstudier i palliativ vård. Två veckor måndag till onsdag blir det och för att inte ränna efter riksåttan alla dagar så övernattar jag en natt denna vecka hos sonen. Ska bli både spännande och intressant, säkert  känslosamt också för det är ett tungt ämne vi avhandlar. men jag har varit intresserad av den palliativa vården länge och när tillfälle kom att få delta i en sån kurs var jag inte sen att anmäla mej trots att det blir ett flängande.

I går hade vi middag med familjen, äntligen hade jag de mina samlat runt matbordet. Vår jul blev inte som tänkt men bättre sent än aldrig. Jag gjorde porterstek och gräddpotatis, 

De andra hade med sej en vintrig sallad och Tiramisu till efterrätt. Det blev riktigt lyckat och gott.

Och vi fick nattgäst i form av en liten en (med världens gulligaste morgonrock) Han drog på med en 10 timmars natt utan att vakna en endaste gång och det första han sa när han vaknade var faffa <3

God fortsättning

 God fortsättning på det nya året. 2026 ska nu övas in att både sägas och skrivas. År 2025:s sista inlägg blev så mörkt så vill starta upp med ljusare foton nu. Tog denna bild på nyårsaftons förmiddag när vi väntade ute på Hugo med föräldrar. Hugo kom för att hjälpa faffa med snöskottningen och det gick som en dans när de var två. Faffa har köpt snöskutta till Hugo som han har här hos oss. Han fick även en av farbror till julklapp så nu är det nog mest snöröjning för hans del. Bra med kroppsarbete.

Årets första dag inleddes med promenad i - 17 grader. Kallt om kinderna till först men tillräckligt påpyltad gick det ingen nöd på oss. Onödigt fint var det verkligen.

Har vi ändå inte längtat lite efter det här, en riktig vinter. Jag känner i alla fall att humöret steg rejält över snö och sol.

Annars är jag en som aldrig gillat nyår, är alldeles för melankolisk för att se nåt gott i det att ännu ett år glidit oss ur händerna. Alltid lite rädd för vad ett nytt år för med sej, tar verkligen inte emot det med öppna armar. Ändå borde detta år bli året då jag kan titulera mej närvårdare och bara det är helt sjukt. Vet bara inte hur jag ska hitta fjädern till att ta tag i studierna igen. Har finska papper i datorn att sätta tänderna i när som helst, hur ska jag komma mej för...

Under mitt jullov från skolan och några extra dagar ledigt runt jul och nyår har jag hunnit göra sånt jag verkligen tycker om, nämligen att sticka. Nu har Hugo fått en tröja (igen) Hade garnet färdigt hemma som var tänkt till en tröja åt mej men mönstret jag valt var på en sån finsk nivå att jag gav upp direkt. Så det har legat en tid hemma och nu fick i alla fall några nystan komma till användning.

Alltid med lite kärlek instickat <3