Äntligen går februari mot sitt slut och jag bara känner att även i år klarade jag det. Det är de mest tröstlösa månaderna enligt mej och en ordentlig uppförsbacke hela vägen. Men nu är vi så här långt och en fönsterviva har hittat hem. Mest prisvärda blomman denna årstid med blomning ända in mot sommaren. Ett år samplanterade jag den till och med med sommarblomster där ute.
Kalla vackra dagar och jag har suckat varje morgon när jag vaknat och bilen har ojat sej halva vägen in mot stan. Allt går trögt när det är smällkallt.
I dag är jag ledig och fastän jag sovit nästan klockan runt så hann vi ut före snöpyro kom.
Solen har börjat värma och det har varit takdropp.
Vi har tagit fram sparkaren.
Lycklig över loppisfynd.
Fick en riktigt användbar blus från Marco Polo.
I söndags var vi bjudna på mat till Vörågatan, Eriks Sandra hade fyllt år.
Solen lyste och vi var taggade på att träffa "alla våra barn". Vi blev bjudna på butter chicken som var så god, så god.
Hugo fick testa på en av fabbos alla gitarrer och det är inte alla förunnat. Sen spelade fabbo lite akustiskt för oss alla. Några härliga timmar hade vi där i deras varma och ombonade hem.
I går efter arbetet hade vi lite sportlovsfeeling med Hugos familj och även Hugos mommo var med. Vi grillade korv i eldgrytan och rände pulka och tog en tur med sparkstöttingen. Tyvärr lite kall blåst så vi åt korven inne med potatissallad och bröd.
Jag är nu ledig två dagar för att sen riva i när helgen kommer. I morgon är det 3 år sedan jag började på Omsorg och inte en endaste dag har jag ångrat mej, trots att det nog kräver onödigt mycket av en ibland. Jag kämpar med finskan och känner mej otillräcklig men tar igen det sen när jag har mina svenska klienter. Jag gör så gott jag kan och sen kan jag inte mer.
Före julen satt vi sönder en soffa på kontoret inför en julbild som skulle tas men nu har vi fått så fina fåtöljer med fotstöd i stället så det här har blivit en riktig mysig terapihörna där vi tar igen oss mellan besöken och när tid finns. Tror vi har mysigaste mötesplatsen i nejden.












Inga kommentarer:
Skicka en kommentar