Andra kursveckan

 Har just varit ute med hunden, kallt men vackert. Haft jobbdag i dag och var väldigt trött i morse när klockan ringde. Det har tagit på att kursa i så djupt ämne som vi gjort i sammanlagt sex dagar. Vi var alla överens på onsdag morgon att det varit lärorika dagar men vi orkar inte i nuläget ta in mera.

Måndagen började med besök från Project Liv där vi fick höra om deras verksamhet och hur de ordnar drömdagar för långtidssjuka barn. Eftermiddagen fortsatte vi med arbetsglädje och hade en energisk föreläsare. Jag tänkte även denna gång att jag är på en väldigt bra arbetsplats nu, heja Omsorg!

Tisdagen startade vi på palliativa polikliniken för att höra om deras arbete och på eftermiddagen hade vi besök av en dödsdoula. Mycket intressant och åt en sån lyfter man på hatten.

Onsdag hade vi besök av palliativ vårdare som pratade kring ämnet smärtlindring och det dagliga arbetet, mycket givande. Vi diskuterade kring en film vi fick se och knöt ihop säcken. Kände lite att det var myrornas krig i skallen och skönt att få köra hem ensam med funderingarna. Nu måste allt få mogna och jag ska läsa igenom material vi fått med oss och sikta på yrkesprov så småningom. Men annars är kursen klar och jag skulle inte för nåt vilja vara utan dessa dagar.

Lämnade i Vasa efter tisdagens skoldag och skulle sova över hos Erik och Sandra. For in till stan för att först möta upp sonens svärmor och vi tog ett två timmars cafe´besök på Pharmacy House. Fint att ha en sån bra relation till henne och att ha fått en vän i Hugos mommo.

När vi skildes åt gick jag efter en liten butiksrunda hem till mitt "hotell" där Sandra var i full färd med middag till oss. Sonen kom så småningom och efter en riktig smaskens Risonisallad med vitlöksstekt halloumi fick vi en avslappnad kväll. Sandra och jag drack kvällste medan vi såg på när Erik restaurerade en gammal mandolin.

Så fina små stunder att ta till sej och jag saknade dem redan när jag följande dag svängde upp på riksåttan och började min färd hemåt. Men för att lindra den saknaden svängde jag in till Hugo och hans föräldrar och vilken tur att Hugo var på ett riktigt kramhumör för det var precis det jag behövde då.

Första kursveckan

 Jag har varit med om helt fantastisk vecka i skolvärlden (ok tre dagar i alla fall) och så tacksam att jag fattade att jag ska gå denna kurs. I måndags hade jag packat skolväska och övernattningsväska och drog till Kungsgårdsvägen i Vasa där Yrkesakademin i Österbotten ligger.

Jag är alltid ute i god tid när jag är osäker vart jag ska och om jag överhuvudtaget ska hitta. Blev ju nervöst redan när jag närmade mej Vasa men med gps var det lätt och jag kom rätt på  första försöket. Hittade till och med till rätta byggnaden och där fick jag sitta och ta det lugnt en stund innan alla andra började dyka upp.

Vi ska även ha yrkesprov i denna kurs och jag tänkte genast att det är ändå väldigt sällan vi har klienter i palliativ vård men redan under första dagen fick jag lära mej att egentligen är det så att när en klient börjar med hemvård kallas det för tidig palliativ vård. Så den vården kan pågå i flera år men sen så förändras det till vård den sista tiden och sen i livets slutskede. Så jag får vårda på som förr och kan på så sätt ta mitt yrkesprov.

Redan första dagen så märkte jag att det var en riktigt härlig grupp som diskuterar och funderar. Vår lärare är super! Hon drar ur oss orden och har oss att gå på djupet i oss själva och fundera på vår egen förgänglighet. Så mycket död och elände men ändå så mycket skratt och insikt. Totalt slut i huvudet när första dagen var slut.

Jag skulle sova över den natten hos Erik och Sandra och hade fått nyckel så jag kunde slippa in. Sandra var för tillfället i jobbets tecken bortrest och Erik jobbade sent och kom hem först till 19 på kvällen. Jag lyfte in mina väskor och tog en kaffe. Sen gick jag till röda kors loppiset som finns runt hörnet och så gick jag till Minimani och handlade mat som jag kockade till tills Erik anlände. Jag hade en sån fin känsla där i Vasa, först över att deras krypin är så varm och inbjudande och dels att vinterkvällen var så fin i stan. Satt och stickade medan jag väntade hem honom och efter att vi ätit satt vi och pratade och så såg vi en film innan jag bäddade ner mej på soffan. Sov riktigt gott.

Första dagen avslutades med ett besök på Fant begravningsbyrå och andra dagen startade på Cancerföreningen invid Vasa torg. Mycket bra info på båda ställena.

Det var tjugondag Knut och stora granen skulle ner.

Efter tisdagen körde jag hem till Esse och onsdag satt jag på med två andra från jeppishållet. På onsdags eftermiddagen hade vi sjukhuspräst som kom och berättade om sitt arbete. Riktigt intressant och där hade jag nog kunnat sitta på övertid men bra att vi släpptes iväg så vi fick köra hem i dagsljus.

I går arbetade jag och i dag har jag fått vara ledigt. Passade utmärkt efter så intensiva dagar. Tog Bonzo på en lång promenad.

Blidväder gör att det blir extra träning för den med päls.

En riktig grådag och jag har varit riktigt lat efter promenaden, stickat på mina stickabyxor och sovit en stund. Bästa bästa.

 

Middag och nattgäst

 Just nu laddar jag datorn och ska packa skolväska och övernattningsväska. Far till Vasa YA i morgon för delvårdsstudier i palliativ vård. Två veckor måndag till onsdag blir det och för att inte ränna efter riksåttan alla dagar så övernattar jag en natt denna vecka hos sonen. Ska bli både spännande och intressant, säkert  känslosamt också för det är ett tungt ämne vi avhandlar. men jag har varit intresserad av den palliativa vården länge och när tillfälle kom att få delta i en sån kurs var jag inte sen att anmäla mej trots att det blir ett flängande.

I går hade vi middag med familjen, äntligen hade jag de mina samlat runt matbordet. Vår jul blev inte som tänkt men bättre sent än aldrig. Jag gjorde porterstek och gräddpotatis, 

De andra hade med sej en vintrig sallad och Tiramisu till efterrätt. Det blev riktigt lyckat och gott.

Och vi fick nattgäst i form av en liten en (med världens gulligaste morgonrock) Han drog på med en 10 timmars natt utan att vakna en endaste gång och det första han sa när han vaknade var faffa <3

God fortsättning

 God fortsättning på det nya året. 2026 ska nu övas in att både sägas och skrivas. År 2025:s sista inlägg blev så mörkt så vill starta upp med ljusare foton nu. Tog denna bild på nyårsaftons förmiddag när vi väntade ute på Hugo med föräldrar. Hugo kom för att hjälpa faffa med snöskottningen och det gick som en dans när de var två. Faffa har köpt snöskutta till Hugo som han har här hos oss. Han fick även en av farbror till julklapp så nu är det nog mest snöröjning för hans del. Bra med kroppsarbete.

Årets första dag inleddes med promenad i - 17 grader. Kallt om kinderna till först men tillräckligt påpyltad gick det ingen nöd på oss. Onödigt fint var det verkligen.

Har vi ändå inte längtat lite efter det här, en riktig vinter. Jag känner i alla fall att humöret steg rejält över snö och sol.

Annars är jag en som aldrig gillat nyår, är alldeles för melankolisk för att se nåt gott i det att ännu ett år glidit oss ur händerna. Alltid lite rädd för vad ett nytt år för med sej, tar verkligen inte emot det med öppna armar. Ändå borde detta år bli året då jag kan titulera mej närvårdare och bara det är helt sjukt. Vet bara inte hur jag ska hitta fjädern till att ta tag i studierna igen. Har finska papper i datorn att sätta tänderna i när som helst, hur ska jag komma mej för...

Under mitt jullov från skolan och några extra dagar ledigt runt jul och nyår har jag hunnit göra sånt jag verkligen tycker om, nämligen att sticka. Nu har Hugo fått en tröja (igen) Hade garnet färdigt hemma som var tänkt till en tröja åt mej men mönstret jag valt var på en sån finsk nivå att jag gav upp direkt. Så det har legat en tid hemma och nu fick i alla fall några nystan komma till användning.

Alltid med lite kärlek instickat <3

Årets sista dag

 Årets sista dagar kommer vi inte att glömma i första taget. Hannes kom och mejade ner det mesta i sin väg och vi var utan ström i 21 timmar, vilket räckte gott och väl. När vattentrycket sjönk laddade jag en 5 liters kanister med vatten, vi hade spis att elda i så det blev aldrig riktigt kallt men gick även omkring lite småfrusen för att det blev så långvarit. Tacka vet jag batteriljus och vanliga stearinljus.

I eldgrytan gjordes det upp eld så vi fick morgonkaffe på söndag, det grillades korv och värmdes vatten för gröt. Så allting gick för oss som bara hade oss själva och hunden. Det var mer problematiskt för de med småbarn och mjölk kor. Mina tankar fanns också med mina kollegor som var i tjänst under lördagskvällen och alla kära klienter som bor ensamma. 

Lite oro fanns i denna lilla kropp över allt som dundrade och smällde på utsidan. Hoppas innerligt att alla husdjur fick ha det lika tryggt som Bonzo under stormen.

Vi skulle ha julknytis i granngården under söndags eftermiddagen. Först funderade vi om vi skulle ställa in det hela men det blev att vi samlade ihop det vi hade och samlas i halvmörker. Nåt ska man ju göra. Jag hade tänkt göra färskostgranar men de höll inte att stå så det blev liggande granar vilket inte kunde vara mer passande den dagen.

Vi hade alla samlats och skulle hugga in på maten så kom elen tillbaka! Så otroligt skönt. Efteråt kom Erik och Sandra hem till oss och satt ett par timmar innan de körde hem till Vasa, så mysigt att få tid med dem.

Jag arbetade måndag och när jag kom hem var Hugo med familj hemma hos oss. Äntligen skulle vi träffas efter basiluskerna, ingen annan än pappan har ännu blivit sjuk. Så det blev mat och julklappsutdelning och Hugo fick en alldeles egen Bonzo som han kan riva i pälsen så mycket han bara vill.

Har tittat tillbaka på året som gått och konstaterat att det är tre saker jag skrivit mest om. Hugo som är vår stora glädje i livet, det fattade jag inte riktigt före han kom in i vårt liv. Skolan och studierna som gjort att jag säkerligen blivit gråare men som också gett mej bättre tro på mej själv. Arbetet som jag stortrivs med, tänk att få skriva ner de orden, stortrivs med...

Att jag får ha mina nära och kära, vara omhuldande och känna mej omhuldad.

Resor har det inte blivit mycket av. Med Hugos familj till huvudstaden i somras var en av årets höjdpunkter. Så roligt att få vara med på hans första resa med tåg och hotell övernattning och allt gick perfekt. Julresan med mamma och syster till samma stad, skratt och tillsammanstid.

Två konserter på Ritz, The Animals och Molly Hammar.

Jag har inte haft behov av så mycket annat, jag har fyllt min tid med det som känts viktigt just nu och varit nöjd så.

Hoppas det nya året blir vänligt för oss alla, här i min närmsta krets, i landet och ute i världen. Önskar att alla skulle få känna en inre frid, ingen hämnd, inget habegär. Önska kostar ingenting.

He va he!

 Jaha he va he! Julen blev inte riktigt som vi önskat då sjukasi kom åt nån i familjen. Men har försökt göra det bästa av det ändå. Kom mej inte ens för att önska god jul här inne...

Tog hand om Hugo ett par timmar under söndagskvällen och han hade fullt sjå att hålla tomtarna mätta med gröt i magen.

På uppesittarkvällen var det fullt ös under de små fötterna och han både hade och läste GOD TID.

Till mej?

Vi var ensamma nästa hela julafton men fick julmiddag hos svägerskan i grannhuset.

Bonzo överlycklig av sin julklapp och hade svårt att förstå att den inte kunde följa med på promenaden.

Tog en julbild... he var bara värr å värr!

Mysiga Siwan, så fint att få hänga med dej! Jag tänker alltid på mormor när jag ser henne, tror att hon har samma hårkvalitet som mormor hade, mjukt och lite tunt. Tänk vad man får för sej va.

Hängde upp den fina frökransen åt fåglarna som Patrik gjort.

Njöt att buketten på bordet.

Öppnade ett paket från mamma, där låg ett par fina stickade vantar. Jag använder alltid vantar och blir lika glad varje gång.

Juldagen pinglade vi här hemma, tyckte det drog alldeles för ofta i vågrätt läge. Svärföräldrarna bjöd oss på mat, skryft att få sitta ner med dem i lugn och ro.

Jul annandag arbetade jag några timmar vilket var riktigt uppfriskande.

Var på en långlänk i går kväll med hunden då vädret var perfekt. Ville testa hur mycket belastning mitt knä tål, har fått svar att det är artros i knäleden och nu behöver jag sköta det ordentligt.

Trodde vädret skulle vara skit redan från morgon i dag men när solen tittade fram tog vi en länk även fast det var friska vindar.

Det var i dag vi skulle fira jul hos oss. Nu blev det inte så eftersom det är sjukstuga i Bennäs och denna dag suger riktigt ordentligt. Enda som håller mej på gott humör nu är uppdateringar om vad Hugo hittar på där hemma. Jag löser korsord och har satt igång med en tröja åt Hugo om han behöver eller inte. Kan inte bara rulla tummarna.

Så det blev lite annorlunda men vad kan man. I morgon ska det till ett julknytis med gubbens släkt, alltid något. Men det är ju min familj jag så gärna samlat i jul. Nu har vi prickat in ett nytt försök om två veckor när min nästa lediga helg infinner sej. Och köttsteken har jag hissat i frysen i väntan på bättre tider.

Har jag nånsin varit så otaggad?

Har jag nånsin varit så otaggad på julen? Tror inte det.  Noll planering av julmat, och idag när jag köpte torrfoder och ett paket salta kex tänkte jag kläcka ur mej åt kassörskan att nu klarar vi oss över julen. Tror det beror på att det varit så intensiv höst och nu när jag fått slappna av lite ett par veckor får jag inte samlat ihop mej igen utan jag flyter omkring lite halv omtöcknad. Tror gubben får ta tag i det hela i åt och styra upp det,  han har ju ändå långledigt, själv jobbar jag in i det sista.

Var i röntgen med mitt knä häromdagen. Har svårt att köra bil och det passar illa ihop med mitt flängande i olika kommuner på dagarna. Väntar nu på att få nåt svar.

Har slagit in julklappar när andan fallit på.

Och igår morse tog jag fram lådorna med julgranspynt, lika roligt varje år.

Plus årets nya kulor.

Det som nu fattas är en redig julbukett på bordet och en ren matta i köket.

Och nu när jag inte behövt sitta med näsan i studiepapper har jag hunnit sticka ett par sockor.

Förstå att idag lyste solen, på riktigt.