Kalas musik och motion

Jag hade begärt ledig lördag eftermiddag för att få fira Hugo som blev 2 år den dagen.  

Han hade ett riktigt fint litet kalas och han var så ivrig på att få öppna sina paket. Så underbart att få se hans glädje över alla fina saker han fick. 

Tisdag och torsdag var vi på konserter i Schaumans salen. Allegro music and arts festival pågick och vi lyssnade till John Mayer tribute på tisdag.

Och The Allman brothers band tribute på torsdag. Otroliga förmågor och en njutning att få uppleva.

 Den nya lilla choko butiken på torget har jag hunnit besöka. Ville ha en liten present till Borgå och vad passade väl då bättre än choko från Jeppis. Har själv inte smakat men hoppas såklart att den är god.

Duschade freds kallan häromdagen och lyfte upp den från golvet för att få mera ljus. Gubben tyckte det var en dålig ide´ för tydligen skymmer den sikten till tv beroende på var man sitter. Den har blivit så enormt stor och verkar trivas just här. Sen är det kanske också bättre att den får stå uppe inbillar jag mej för Bonzo som slirar omkring så dammet yr så hålls den eventuellt lite fräschar så här.

Palettblad som jag bara hade skott i vas över vintern planterade jag om i början av året och nu håller den på att täppa igen utsikten där den står. Den här har nog varit så maffig ända från början. När den blev för stor förra sommaren klippte jag ner den och tog några skott och nu igen är det sån enorm växtkraft. Roligt när man fått ett litet början från en dåtida klient.

Omsorg är med i Projekt Livs samla kilometrar för långtidssjuka barn så nu gäller det att hålla igång. I går var jag med hunden.

Och i kväll cyklade jag 20 km och fick ge cykeln en dusch när vi kom hem. Gick bra efter skogsvägar men nog var där ställen där nordanvinden låg på så att det nästan stannade. Väntar nu på sol och värme igen.

Fantastisk lördag och lite till

 På lördag morgon låg jag i sängen medan jag hörde gubben ladda kaffet och ge hunden mat. Tänkte att i dag vill jag göra nåt roligt tillsammans med honom, känner att han blivit försummad av mej den sista tiden. Inte för att det gått nån nöd på honom men en tillsammansdag vore härligt.

Kände mej sugen att dra iväg med cykeln men inte på de vanliga grusvägarna jag oftast rullar på utan nåt vi inte sett. Sökte cykelleder i Kokkola och fann en del. Mitt förslag föll i god jord och vi packade kaffeväska och spände fast cyklarna efter bilen.

Startade från Havsparken och cyklade över Röda bron eller Kyssbron som den också kallas.

Förbi alla fina båthus.

Cyklade förbi minnesmärket över Halkokari- skärmytslingen.

Över till Mustakari segelpaviljong där det mest intressanta var svanar.

Därefter cyklade vi in i Brudskär och beundrade byggnader. Efter det nånstans på vägen villade vi bort oss och vi fick ta om och göra rätt. Vi hade siktet inställt på Trullö utsiktstorn.

Där ute på udden blåste det svinkallt men vi tog skydd längst uppe och satte oss på golvet, drack kaffe och åt smörgås. Fast tornet lutade betänkligt och det började svaja även i skallen på mej.

Dit långt långt ute syns Tankar.

Tillbaka svängde vi in till Vitsand, ett härligt simställe sommartid kan jag tänka mej.

Grämde oss över att kaffet var slut, här var det lä och riktigt varmt och skönt.

Kunde varit en sommarbild.

Jag ville posera som den lille havsfrue.

Min <3

Efter detta hittade vi den led som vi egentligen tänkt oss från allra första början och nu blev det så härlig cykeltramp så det är inte sant. Fantastikt underlag, brett och jämt in i skogen. Tur att det ännu var myggfritt för annars hade jag fångat alla med mitt breda leende. Hit ska jag på nytt!

Vi åkte förbi ett klapperfält. Åkte förbi Rastimaja kaffestuga men den var stängd. Sen cyklade vi en extra runda bara för att det var så skoj.

I kilometrar blev det inte mera än 30 men vi stannade ofta till på olika ställen, beundrade och njöt. Spände fast cyklarna igen när vi kom till bilen, hämtade varsin hamburgare och körde hem.

Och när jag inte trodde dagen kunde bli bättre var Hugo och hans pappa hos oss och väntade när vi svängde in på gården.

Det här var en dag jag behövde efter all press och stress. Efter onsdagens tent lämnade ett tryck över bröstet och jag tyckte det var jobbigt med andningen. Allt detta lämnade jag i Kokkola skogarna.

Söndagen planterade jag några dahlior i kruka, har drivit igång i plastpåsar. Beskar toppen på den längsta och stack ner toppen i jord med plastpåse över. Med lite tur  har jag en till planta där så småningom.

Annat jag gjort sen sist är att jag besökt en fotoutställning i Rådhusgalleriet. Tre fotografer har ställt ut och det var en väldigt fin utställning som jag kan rekommendera. Håller på i april månad.

Det händer saker i naturen nu och i vanlig ordning fascineras jag av lärkträdets återkomst och kottbildning.

Vaknade till en ledig dag med lite sjuk hals. Ska bara småpyssla här hemma. Det jag med säkerhet vet jag ska göra är att slå in Hugos födelsedagspresenter för nu har jag köpt tejp! Den lilla solsstrålen blir 2 år på lördag och kalas vankas. En runda med hunden får det bli och så har jag en tent i hjärt och kälssjukdom nästa vecka som jag ska börja på så smått. 

Så lite kvar med skolan ännu före sommarlovet tar vid. Men skolböckerna jag lånat av de som studerat före mej ska jag lämna vidare åt följande läroavtals studerande på mitt jobb för dem behöver jag inte längre. Skönt att slippa se dem ;);)

Kan tänkas att det blir nåt musikevenemang till kvällen men vi får nu se.

Jag gjorde det!

 Veckan har varit omvälvande, en känslomässig berg och dalbana som jag låtit mej dras med i. Vore jag starkare hade jag kört mitt eget race och stängt öronen från allt som inte gagnat mej. Det handlar förstås om den STORA tenten som man ska klara för att bli klar med studierna nån gång.

Jag har läst som en idiot och stängt in mej varje kväll, räknat räknat räknat. Haft ett tryck över bröstet och bara räknat ner dagarna. Alltså långt ifrån hälsosamt.

I onsdags var det alltså dags. Först en vanlig skoldag där jag skulle koncentrera mej på ögon och öronsjukdomar och vi fick titta varandra i öronen med ett otoskop. Kul att se trumhinnan på bordsgrannen!

Eftermiddagen var det hjärta och kranskärlssjukdomar och vi skulle visa att vi behärskade manuell blodtrycksmätning.

Sen blev klockan två och skolan tömdes på elever. Kvar var vi ett gäng pressade. Vi satte oss vid varsin dator och loggade in. Satt där med kallsvettiga händer och djupandades (åtminstone jag) När alla sluppit in gick lärarinnan och klickade igång tenten åt oss. Först räkneuppgifterna. Sista räkneuppgiften hade kunnat fälla mej direkt om jag inte kommit på ett eget sätt att räkna ut. Vi fick inte prata så när jag var klar räckte jag upp handen och lärarinnan kom och klickade mej vidare för granskning, alla rätt! Tack gode gud viskade jag :) ja ni förstår nervositeten.

Sen kom teoritentamen, alla rätt. HCI teoritentamen, 1 fel, godkänt. GER1 tentamen, 3 fel. Då  blev det nervöst för där hade jag ett fel för mycket och hade en chans ännu att fixa det. Bannade mej själv för jag hade ändrat ett svar och förstås till fel. Gjorde om tenten och hade 2 fel, det var godkänt. Till sist KIPU1 och där hade jag 1fel, godkänt. 

Då kände jag en hand på min axel av lärarinnan och fick ett grattis, du har klarat det! Fick intyget utprintat och ännu varm i min hand. På darrande ben staplade jag ut ur skolan, ut i solen och fattade ingenting. Jag hade klarat det på första gången och jag kände mej fri som fågeln. Stannade till ett tag och pratade med två klasskompisar som tyvärr inte fick godkänt och får nytt försök nästa vecka. Otroligt tacksam att jag inte var i den skaran för jag hade inte pallat detta i längden. Det är ju inte slut i och med detta. Vi har ännu prov och uppgifter som vi har deadline på så det finns att göra. Därför är det så skönt att lägga detta bakom sej.

När jag tittade på telefonen hade jag fått video av Hugo där han önskade fammo lycka till, tack till mamma Lotta <3 De var vid lekparken och jag körde dit för att få vara en stund med dem, jag var så hög av lycka!

Gubben var i stan när han fick veta att jag klarat det och kom hem med bubbel.

I går kväll kom gulliga mamma med blommor. Vet att hon är stolt över mej och vad jag presterat. Och jag i min tur är glad att jag får dela allt som händer i mitt liv med henne och vi är otroligt rika att få ha varandra och att vi har de band vi har. Inte alla förunnade.

Och jag fortsätter med mitt arbete med de äldre och så fint att utöver själva vården kunna ge en liten guldkant tex. kaffestund i det underbara vädret.

Nu kan jag nog vara säker på att jag får ändra min namnskylt från vårdassistent till närvårdare en vacker dag.

Full njut av vädret

När jag haft förmånen att ha ledig förmiddag eller ännu bättre, ledig dag har länk med hunden och skogen dragit. Så härlig tid nu när det varit påfruset på morgon och man känt hur solen börjat värma. Man vaknar själv till liv på ett annat sätt.

Går vi tillbaka till påskdagen när vi alla var samlade så var det en mera kall dag men värmen här inne mera påtaglig. Jag dukade med det finaste jag har och bjöd på nötfile´ rostad potatis, kall sås och sallad.Till efterrätt passionspannacotta. 

Till kaffet hade barnen fixat cheescake och kladdkaka, allt var så supergott!

Hugo brydde sej inte så värst i själva påsken, han var mest taggad på alla brumma där ute.

Att få närkontakt med en rostig traktor och få köra den med faffa blev höjdpunkten den dagen. Att det kan vara så fascinerande!!!

Trött men lycklig sen när alla farit till sitt.

Jag har gjort vårens cykeldebut och så glad att mitt knä höll. 16 km i all sorts terräng som jag gillar bäst.

I onsdags i skolan lassades det på med mera uppgifter och tenter ännu under våren. När dagen var slut satte jag mej med en kaffekopp vid ax och gjorde undan några uppgifter.

Mötte sen upp med Hugo och hans mamma vid dagis och följde med dem hem för lite eftermiddagslek. Snart tar mina skol onsdagar slut så det gäller att passa på att leka så länge tillfälle ges.

 

Mitt i påsken

 Vi är mitt uppe i påsken med påsklördag. Häxor har vi haft på besök några stycken, de blir mindre för varje år.

Jag jobbade torsdagkväll och var bara hem för att sova och så var jag igång igen med morgonbesöken under långfredagen. Passade på att ta frisk luft och piggna till mellan klienterna då tid fanns. Skönt att inte behöva stressa fram utan ordentlig med tid finns.

Hann inte stiga ur bilen när jag kom hem före sonen ringde och bjöd oss över på mat samma kväll. Det tackade vi för och var glada att få träffa en Hugo som nu äntligen börjar vara frisk. Så det blev lek, påskfotografering och mat. Efter maten for vi ut på en promenad och via gungan före vi for hem.

Idag började vi med pälsvård av denna herreman. Upptäckte vårens andra fästing! Första fick jag ta bort men den som nu sitter ovan ögat får jag inte röra... De var tidigt igång i år, vi hann inte få på Tickless mojängen före de hade tagit sej fast.

Vi städade och så bar det av till Kokkola. Jag fyndade ett och varje på loppis och så blev jag bjuden på en god Kycklingbowl på abc. Hem med matkassar och så har jag förberett mat inför morgondagen när barnen samlas kring vårt köksbord. Ska bli så trevligt.

Avslutar med två foton av Bonzo som gubben tog när vi en kväll var till Hammarforsen. Där var fortfarande mycket is kvar så fokus sattes på hunden istället.

Allt kommer igen

 Nu har vi sommartid och i morgon inleds påskveckan. Jag har målat mej ett blått ägg med akrylfärg och satt vit sidenband runt.

Vinterledigt är slut och i morgon tar arbetet vid, riktigt bra det också. Jag behöver ha mina rutiner. Men fort gick veckan med två dagar borta, en skoldag och en Hugodag. Resten har gått till hundpromenader, lite fönstertvätt och gardinsbyte och oroa sej för Hugo som varit sjuk nästan hela veckan stackarn. Det börjar väl tyda på tredagarsfeber men före man vet var det riktigt sitter är oron som något tungt i bröstet. När en glad och sprallig kille sitter stilla i famnen och bara stirrar framför sej och varken vill äta eller dricka då är det inte bra. Nu är han kollad av läkare och på väg till sitt gamla jag mer och mer.

Enda som jag saknar efter min lediga vecka är Erik och Sandra, nu blev det bara inte av att träffas men vi har haft telefonkontakt sonen och jag. Förhoppningsvis får vi till det under påsken.

Bonzo hade det spännande värre under dagens länk och hade svårt att slita sej från svanarna. Han hade nog önskat att få springa rakt in i flocken och ge dem en flygfärd varenda en.

Vi hade inte bråttom någonstans i dag och vek av på minder vägar och stigar. Bonzo hittade mycket intressanta dofter överallt. Det är nåt med våren dofterna och ljuset.

Och från allt det gråa, döda och risiga ser jag hur allt kommer igen. Små små början till liv i form av små ljusgröna knoppar och man kan inte låta bli att förundras över hur naturen orkar år efter år medan vi människor skräpar ner, förpestar luften, dödar och bombar sönder.