Våren är en tid då så mycket skulle behöva hinnas med. Jag har kommit så långt i alla fall att jag vet att jag bara kan vara på ett ställe och göra en sak i taget. Nu har jag satsat på skolan då jag vet att sommarlovet hägrar, nu på onsdag är sista skoldagen och efter det ska jag ha en yrkesbedömning sen tar jag ledigt fram till augusti.
Sen har ju nästan cyklandet tagit överhand, dels för att arbetet är med i Project livs samla kilometrar för långtidssjuka barn. Men lika där, jag vet att slutdatum närmar sej och tills dess kör jag på. Att kroppen dessutom håller för cyklandet allra bäst gör ju att jag gladeligen väljer det.
Det här har ju gjort att trädgårdsarbetet legat ner hittills, varken jordförbättrat eller gödslat, allt har sin tid och där är jag ännu inte. Tar ingen mer stress i nuläget för jag har alltför ofta gott med tryck i brösten de senaste två åren.
Ofta har jag trampat i väg tillsammans med gubben men en dag när jag var ledig tog jag en runda till Lappfors och mina barndoms happy place. Visste nästan här att träffar jag på en orm ska det vara här och så blev det, rakt över vägen låg en stor baddare men jag vägra ge efter för rädslan och schasade iväg den så jag slapp framåt. Lite stolt där faktiskt.
Det är nånting med de fina barndomsminnena härifrån som gör att när jag kommer upp på sista backen och ser ner över byn och ån som ringlar sej så blir jag alldeles varm i hjärtat. Trampar lite ivrigare precis som att farmor och farfar skulle välkomna mej när jag stiger in i deras kök. Tänk om man fick tillbaka en liten tid av det som varit, om så bara för en stund. Ibland saknar jag dem alla så, de som gått före mej.
Det blev morsdag och Patrik hade bakat så fin tårta <3
Själv hade jag gjort en rabarberpaj av årets första skörd.
En kväll såg vädret fint ut efter regnet och vi beslöt oss för en längre runda. Hann inte långt fören regnet öste ner och vi cyklade 44 km i regn. Kall om händer och fötter och rapaskvättor i hela ansiktet efter att ha legat efter gubben. Tur att man inte blev sjuk efter detta.
I går en runda till stan och VM sport. Jag behövde en extra cykelväska att ha extra innerslang i och där bjöds det på hotdog och saft. På det orkade man hem igen.
Hugo har sovit över här i natt. Sov 10,5 timmar i sträck så klagar inte. Vi har lekt, upptäckt och undersökt och det har varit så härligt att få ha honom här hos oss.
Han hade en hel väska full med kramdjur med sej när han kom och igår kväll innan sagostund plockade han alla djuren i säng. Så gulligt!
I morse när frukost och legobygge var avklarad tog vi en morgonpromenad allesammans. Vi tittade på hästar, får och traktorer. Livet på landet är fantastiskt.
Den här lilla killen ska man också ta vara på för rätt som det är har även han växt upp. Allt har sin tid.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar