Ta mej till havet

Jag trodde aldrig jag skulle bli den som vakar för att jag dricker kaffe på kvällen men nu är jag där. Undrar om det är ännu ett tecken på att jag borde fatta att jag inte är 17 längre. Tror bestämt att kroppen ger små vinkar ibland men som jag inte vill ta till mej, eller vägrar att ta till mej.
Hur som helst så ville inte sömnen infinna sej igår och väckarklockan var ställd på 05.00.
Ni må tro att det är vansinnigt skönt att då komma hem, krypa ner i sängen med armen om en lurvig liten kropp (nej inte gubben) som ligger så tätt intill mej och jag kan känna hans andetag mot mitt bröst. Det är äkta kärlek mellan mej och min hund.

Förra gången missade jag målarkursen och de skulle lära sej måla vatten och hav. Lite surt att jag inte kunde delta då, man borde vara på plats när något nytt är på gång. Övade därför lite på egen hand i kväll för att inte vara riktigt bortkommen på onsdag. Konstaterade att detta var roligt!
När sommaren kommer blir det att ta kameran och bege sej ut till Fäboda. Där får man fina bilder. Men får nog vänta nån månad eller så...

Söndagsluddig

Söndagar är sköna dagar om man inte har nåt program. Har gått här hemma med urtvättade och faktiskt lite smutsiga joggare hela dagen och håret har inte sett röken av en borste. Riktigt skönt faktiskt.
Förmiddagen målade jag färdigt en beställningstavla, skar passpartou och satte ram på. Den blev avhämtad på eftermiddagen och det är lika bra för då kan jag inte göra om nåt ifall jag fått gå och se på den längre. Kan sätta upp bild på den sen när den är levererad till sin ägare. Hemligt,hemligt!
På eftermiddagen var vi ut med Zeb en sväng men inget vidare väder för det blåste rätt ordentligt. Men vi fick se ett rådjur som sprang i skogen och sen kom den över vägen och in i skogen igen bara några tiotals meter från mej. Så fina djur och så graciöst den hoppade över diket, det var som att se mej själv när jag tar mej över diken. Spänstig som en trebent elefant!
En gång när Zeb och jag var ute på en åker hörde vi hur det brakade till mellan träden och ut flög en berguv. Den flög så lågt över oss att jag såg ansiktet tydligt på den och det var rätt så häftigt. Ibland har man tur att få se nåt vackert.

Har ändå varit så huslig idag att jag bjöd på hemmagjorda hamburgare till kvällsmat. Bakade på speltmjöl och färsbiffar blandade med skinka. Såna hålls man mätt på i hur många timmar som helst.
Resten av dagen har jag varit försjunken i Kristin Hannahs bok Sanningens ögonblick. En bok om systerskap och kärlek, passion, rivalitet och försoning. Riktigt bra men jag är inte över den än.

Fick igår veta att Cohen blivit till morfar och mamma och jag funderade om vi borde sticka babykläder och skicka till hans barnbarn. Jag sa att Juttu Hanna (en tant som fanns i Esse förr) stickade sockor åt Koivisto när han blivit president så nog kunde vi också sticka. Om jag inte minns fel så fick hon dessutom ett tack från Koivisto.
I morse fick jag sms av mamma och hon funderade om jag kastat upp nån sticksöm ännu. Det hade jag inte men drömde i natt att vi var på en tredje konsert men fick så dåliga platser för mamma var så halt. Ha ha! vi har mycket roligt mamma och jag.
Nu blir det kvällskaffe och troligtvis nån dålig film. Pojkarna är hemma ännu för de är lediga i morgon så nu försöker vi samla dem runt tv:n.

Runeberg,blodfetter och annat...

Mitt förhållande till Runeberg är inte mycket att hurra för, däremot gillar jag Runebergstårtor och det blev en lite annan variant av den bakad i dag. Den blir våra gäster bjudna på i kväll.
På tal om Runeberg så kom jag att tänka på Topelius och min kära syster. Hon hade lite svårt att få tungan att hänga med när hon var liten. Stopelius pratade hon om. Sen hade mormors kattungar inflammerade ögon och hon var så bekymmrad över ungarnas flemstramaerade ögon. Safaner hade hon också sett och vi kom till att det var fasaner. Själv hade jag med flit svängt om bokstäverna till Pirilö, jag skriver inte ens ut det men ni får själv gissa. Än i dag är jag livrädd att säga fel, så inrotat är det.

Fick igår svar på min sockerbelastning som jag var på i början av december. Fastevärdet på sockerbelastningen var 6,1 och det borde vara högst 6,1 så det borde inte gå högre för då ligger jag i riskzonen för diabetes. Det här fick jag veta redan då när proverna blev tagna men jag hade just gått på en antibiotikakur och det kunde enligt sköterskan höja på sockret. Att jag gått ner så hastigt i vikt kunde också vara en orsak. Men jag ska i alla fall kolla upp det med arbetshälsovården så får jag se hur det ligger till. Fick med en broschyr att läsa hur man ska leva för att minska riskerna men kunde konstatera att det inte finns mycket jag kan ändra på. Jag lever ett rätt så hälsosamt liv och motionerar nästan dagligen. Så är det meningen att jag ska få diabetes så finns det inte mycket annat än att tacka och ta emot.
Resten av proverna var finfina. Kolesterolet, både det goda och skadliga var bra,blodfetter,blodtryck och bukomkrets var bra.
Alltså jag kunde läsa mellan raderna på Bo Isomaas brev att han tyckte jag har en 20 årings kropp och värden. Sånt kan han ju inte skriva rakt ut åt sina patienter, men jag är bra att läsa mellan raderna. Så det så!

Dagen är lite trist och mulen men man kan ändå hitta saker som är vackra på sitt sätt i naturen. Massor av snö efter vägarna och Zeb hade stora problem med att hitta det bästa stället att skita på. Ingen vill väl sitta och trycka ändan i en snöhop när behovet är som störst. Det var faktiskt ett stort problem för honom idag och vi hann nästan hem före han fick lättat på trycket. Men efter det var han så glad och sprang ännu fortare.
Som lilla sonen brukar säga: Intresseklubben antecknar!

Va nöjd med dej själv

Man kan påverka sin dag kanska långt. Det är upp till en själv lite hur dagen blir. Fredagar är ganska så självklart min bästa veckodag, ledigheten väntar runt hörnet och pojkarna kommer hem.
Så att vakna en fredag morgon oavsett om det är okristligt tidigt eller ej så är det med ett litet leende på läpparna. Att sen se sej i spegeln och försöka hålla leendet kvar trots att håret står på ända och alla dynvarets väck är djupt rotade i ansiktet kan vara positivt för hela dagen.
Så var det den här morgonen och jag var glad och kände mej nöjd med mej själv när jag kom till jobbet. Första kaffepausen fick jag höra om hur jag förändrats sen jag ändrade mina matvanor och gick ner i vikt, hur pigg och glad jag ser ut. Det var hur roligt som helst att höra, att se ut som det känns inombords.
Att va nöjd med sej själv och acceptera att så här är jag det är det bästa man kan göra mot sej själv, också mot andra. För ger du ett leende åt en medmänniska så får du troligtvis ett leende tillbaka.
Nu är jag långt ifrån den enbart positiva person jag skulle vilja vara. Jag har dagar när jag är nere och ledsen, känner mej osäker och rädd för nästan allt Men livet har format mej till den människa jag är och jag försöker arbeta på de negativa sakerna, de tar så mycket extra energi av mej som jag kunde lägga på nåt roligare.

Därför försöker jag hitta nåt positivt i var dag som går och försök du också på måndag morgon att ge dej ett leende i spegeln och var nöjd med det du ser så blir din dag mycket bättre. Tro mej.

Choklad ska också ha positiv inverkan på människan och ett glas rött vin är bra för lilla hjärtat. Så det är inhandlat så nu kryper jag upp i soffhörnet och njuter av att det äntligen är fredag. Njut du också.

På sofflocket med Leonard

Blev mycket arbete på bloggen igår och tog därför idag lite bildmaterial så får ni lite hum om det jag gör.
Här har jag plockat i en vagn med alla delar som ska vara och sen spänt stickorna på plats. Efter det ska den vidare till punktsvetsen.

Här har jag placerat de halvfärdiga foderborden. De ska ännu till nästa punktsvets och svetsas alla trådar fast en och en i plåten. Så sätts de på en lava,plastas och skickas ut.

Känner mej smått trög i kväll, i och för sej är det inget nytt men jag borde städa lite. Har sprungit efter dammsugaren men ska skura ännu. Drog mej det längsta jag kunde och passade på när gubben for ut i ett ärende att lägga mej på soffan, dra pläden över mej och låta Leonard sjunga från en dvd åt mej. Med hans djupa mörka röst svepte han in mej i ett töcken och snart sov jag. Men bara en stund och jag låg sen kvar och såg dvd:n färdigt. Sjöng med för full hals som om jag varit en av körflickorna och tänkte tillbaka på de två superkonserterna. Voj mamma va mäktigt det var!

Här har Zeb intagit vågrät ställning efter dagens länk i snöyran. Han tar sej såna friheter nuförtiden. Han skulle absolut inte i sängen var min mening när vi tog honom men gubben tycker att oj oj nog måste du få komma och sen han en gång lärt sej det så finns ingen återvändo. Men han har nog lindat oss runt lillfingret med sin charm och sina vackra ögon.
Nej nu kallar golvmoppen på mej så det blir att rycka upp sej. Vi hörs!

Lång dag

04.50 var det väckning för att hinna få fyr i pannskrället före arbetsdagen.
När jag väl kom till arbetet fick jag börja med att reda upp en del och leta muttrar för att sen skruva fast hjul på min svetsvagn efter att rekordtokiga ungdomar härjar med "min vagn" om kvällarna. Efter en halvtimme och  mina horn växt till sej riktigt ordentligt kunde jag äntligen börja svetsa. Det går åt massor av energi till att va sur på folk som inte kan arbeta som folk och det känns inte bra. Pratade med han som bjöd på bulla igår och sa att vi som är gamla rävar på stället vill att det ska va så och så och framför allt ordning! Jag berättade också om hornen som har en tendens att växa och han hade inget annat råd än att kapa hornen men av egen erfarenhet visste han att de bara växer ut fortare nästa gång.
Nåja, efter att vi hunnit vara hem en stund (Zeb hade fått ligga på min mage och bli kliad bakom öronen) så for vi till Terjärv för att hämta lilla sonen som skulle till hudläkare i Jeppis. Där träffade jag storebror som hastigast och fick se hur matsalsmöblemanget fortskrider, vackert,vackert.
Nu kanske ni undrar varför nästan hela familjen måste med till läkaren, jo det ska jag tala om. Det är så att läkaren (en dam med färggranna stumpbyxor som gubben kollat in) pratar bara finska och det är ett språk som är helt obegripligt för mej och absolut inte ryms på min hårdskiva så fick gubben ta hand om den biten och jag var med och betala hela kalaset. Det kallas arbetsfördelning.
Efteråt blev det Mac Donalds, sallad för mej om ni undrar.
Alltså blev det ingen målarkväll för mej, det är jag för trött till och lärarinnan hade full förståelse för mej när jag tog kontakt. Svårt att koncentrera sej på nåt nytt när hjärnan har domnat av så istället hoppas jag få måla lite i helgen eller så. Har en beställning på gång, jag kanske visar nångång i ett senare tillfälle ifall det blir till nåt.
Nu har gubbet farit tillbaks med lillebror men han hade fått sova hemma i natt om han velat men ville tillbaks i fall han skulle hinna slöjda lite än ikväll. Inget fel på intresset där. Han har fått ordnat praktikplats för fyra veckor och det var han nöjd med och mamma minst lika nöjd för då får jag ha honom hemma.

Februari

10 februari 2009  LC donerar $200k till offren för bränderna i Australien.
12 februari 2010 sjunger Kd Lang LC Hallelujah på Olympiska vinterspelen i Vancover.
21 februari 1986 spelar LC Francois Zolan i ett avsnitt av Miami Vice. ( klipp finns på youtube)

Hej på er! Här fick ni lite viktig information, sånt som alla behöver veta.
Äntligen har vi februari fast januari gick ändå rätt så snabbt. Lite börjar tom. jag att längta efter våren fast jag gillar vintern och vårt vackra vita landskap. Soliga dagar är det helt fantastiskt.
Det jag inte gillar med våren är POLLEN. Det varierar från år till år med min allergi men i våras tänkte jag nästan stryka med. Vaknade på nätterna av att luften inte räckte till och på dagarna fick jag knappt gjort nåt på arbetet, fick snyta mej hela tiden. Försökte med de mediciner jag hade hemma men inget hjälpte. Blev tröttare för var dag som gick och till sist bar benen mej knappt längre. Ringde då arbetshälsovården och fick tid till läkare och ny medicin och sängläge beordades. Minns att jag fick fara hem mitt i dagen och sov fyra timmar i sträck och var som i dvala. Men efter några dagar gick det att leva igen. Att ha pollenallergi är ingen lek för orken tar helt enkelt slut.
Så därför är jag ingen vän av våren fast den är fin. Men i år tänker jag börja ta medicin i god tid.

Tänk vad lite bulla kan göra för människan!
Fick idag besök på arbetet av en pensionerad kollega och han hade dopp med åt oss. Med jämna mellanrum kommer han in med nåt gott och pratar en stund. Det livar upp oss alla och tänk att han ids bry sej, men se det verkar han göra. Hatten av för honom!