Ungdomar i huset

Mitt i veckorna kan va rätt så lugna hos oss. Bara gubben hunden och jag eller bara jag och hunden. När sen barnen dyker upp på fredag eftermiddag är det som en virvelvind drar fram. Det är väskor datorer och gitarrer och allt mitt i huset.

Idag for lillebror och arbeta ett par timmar och storebror besökte friseringen. Så det blev lugnt en stund till och jag fick ta hand om smutstvätten som ska va ren och torr till söndagkväll.
Sen kom de igen och var hungriga. Åt och pratade om veckan som gått. Det tar inte lång stund före deras telefoner börjar pipa och det svaras och sms:as.
Lillebror skulle till Purmo och häsa på kompisar och undrar om han får skjuts. Jag kan inte släppa iväg honom med mopeden för det blir en orolig sömn före jag har honom hemma igen. Lovar därför att köra honom dit men det betyder också att jag ska hämta honom igen nångång i natt. Brukar sova en stund för efter en arbetsvecka hålls inte ögonen särskilt länge öppna.
Storebror är på fotboll till Jeppis och fortsätter sen kvällen med kompisar. Hans lördagsarbete med att tvätta bilar har nu hållit paus eftersom det är så kallt. Det betyder att han kan va ute längre och istället sova bort halva dagen sen.
Men ändå fast oron finns där (man är inte mamma för ingenting) så är det underbart med ungdomar i huset. Det skrattas pratas och småbusas och jag lever också upp på nåt sätt. Sen de båda studerar borta så har greppet om dem lossnat och man har inte längre koll som förut. Men de är ju stora också fast jag har så svårt att fatta det. Njuter därför av de små stunder jag får tillsammans med dem.

Belönade mej själv med årets första tulpanbukett. Tyckte jag var värt den efter en hysterisk arbetsvecka.

Pizzakväll

Har lite pippi på vatten och vågor för tillfället. Detta alster kom till igår på kursen. Känner mej ibland som ett stormigt hav...

Det var blodgivning i Esse idag och jag var och gav min del. Känner det lite som min plikt och så är det en liten insats av mej men kan va en livsnödvändighet för nån annan. Tex min farfar hade inte fått sina 67 år om det inte vore för givmilda människor.

Jag och min goda vän har haft en pizzakväll. Det var min julklapp till henne, eller rättare sagt fick bli. Jag hade nämligen bokat in oss på en föreläsning om tomater i alla former och färger med svensken Åke Truedsson och vi såg verkligen fram emot detta. Nu var det bara ett litet hinder kvar. Min vän är nämligen rörelsehindrad och hade behövt ha rullstol med sej, vilket gjorde det så gott som omöjligt för oss att delta. Föreläsningen skulle hållas i andra våningen och var tillgänglig endast trappvägen. Vi fick veta att de gärna hjälper till och bär min vän upp för trapporna, men hallå! Tänk er själva att behöva bli uppburen av starka karlar och en massa folk står och tittar på.
Tänk så mycket byggnader det finns i Nykarleby och det inte gick att ordna nån annanstans fast jag flera gånger var i kontakt med arbisrektorn. Varför inte ordna på såna ställen som är anpassade för rörelsehindrade. Man blir så arg och besviken. Känns som min vän och andra med rullstol inte är välkomna.

Nåja vi struntade i Nykarleby och Åke och for på pizza och Brunbergs kyssar istället och jag tror vi fick det lika så bra. Vi hade en riktigt trevlig kväll och jag hoppas det inte tar allt för länge tills vi träffas igen.

Solsken

Vore det inte för babianmössan och halsduken kunde man tro att sommaren var här. En sån härligt blå himmel och en sol som gör mej på gott humör.
Var så glad att jag slapp från jobbet 14.30 i dag för jag hann njuta så mycket mera av den fina dagen.

Zeb hade ganska snart uppnosat färska rådjursspår och jag fjantade på med mobilkameran och vadade med snön upp till knäna. Fick sen se rådjur hoppa omkring bara några meter från mej och var snabb som attan med mobilen. Tydligen inte tillräckligt snabb för på bilderna fanns inte så mycket som en svans ens.
Nåja, nöjda och glada vände vi hemåt igen.
Nu blir det målarkväll!

Det är mycket nu

Känner mej aningen stressad,tiden flyger iväg och jag hinner inte riktigt med. Ibland känns det som dygnets timmar är för få för att hinna med allt det roliga.
Stessar på i arbetet för att hinna med så mycket. Dumt egentligen,min ena hand räcker gott och väl till de gånger jag blivit tackad för att jag stressar.
I dag kom jag hem för att blaska av mej och byta om för att fara till massören. Så skönt att lägga sej på britsen och tänka "gör vad du vill". Känna hur musklerna i en hårt arbetande rygg slappnar av. Sen är massören rätt trevlig och gör små kommentarer som att tänk vad tur du har ändå att det är i ryggen du har fel så det inte är i huvudet och ja dina knän, vad ska man säga om dem... de är ju som de är. Egentligen så stämmer allt han påstår så det är inget fel med det. Sen har vi intressanta diskussioner om gamla brudar, bestick,Hurtigrutten och om att stjäla granar. Det blir alltid en givande timme.

Syster och lilla Marie hälsade på en stund efteråt och jag fick min äggkorg som jag beställt från Nordljus.
Man kan ju ha allt annat än ägg i den tex lök eller frukt. Få nu se vad det blir.
Hälsade på hos mamma och Hasse en stund i kväll. Ibland är det så bråttom att vi knappt hinner träffas eller så arbetar vi olika.
Nu stupar jag i säng för det är en ny dag i morgon.

Ta mej till havet

Jag trodde aldrig jag skulle bli den som vakar för att jag dricker kaffe på kvällen men nu är jag där. Undrar om det är ännu ett tecken på att jag borde fatta att jag inte är 17 längre. Tror bestämt att kroppen ger små vinkar ibland men som jag inte vill ta till mej, eller vägrar att ta till mej.
Hur som helst så ville inte sömnen infinna sej igår och väckarklockan var ställd på 05.00.
Ni må tro att det är vansinnigt skönt att då komma hem, krypa ner i sängen med armen om en lurvig liten kropp (nej inte gubben) som ligger så tätt intill mej och jag kan känna hans andetag mot mitt bröst. Det är äkta kärlek mellan mej och min hund.

Förra gången missade jag målarkursen och de skulle lära sej måla vatten och hav. Lite surt att jag inte kunde delta då, man borde vara på plats när något nytt är på gång. Övade därför lite på egen hand i kväll för att inte vara riktigt bortkommen på onsdag. Konstaterade att detta var roligt!
När sommaren kommer blir det att ta kameran och bege sej ut till Fäboda. Där får man fina bilder. Men får nog vänta nån månad eller så...

Söndagsluddig

Söndagar är sköna dagar om man inte har nåt program. Har gått här hemma med urtvättade och faktiskt lite smutsiga joggare hela dagen och håret har inte sett röken av en borste. Riktigt skönt faktiskt.
Förmiddagen målade jag färdigt en beställningstavla, skar passpartou och satte ram på. Den blev avhämtad på eftermiddagen och det är lika bra för då kan jag inte göra om nåt ifall jag fått gå och se på den längre. Kan sätta upp bild på den sen när den är levererad till sin ägare. Hemligt,hemligt!
På eftermiddagen var vi ut med Zeb en sväng men inget vidare väder för det blåste rätt ordentligt. Men vi fick se ett rådjur som sprang i skogen och sen kom den över vägen och in i skogen igen bara några tiotals meter från mej. Så fina djur och så graciöst den hoppade över diket, det var som att se mej själv när jag tar mej över diken. Spänstig som en trebent elefant!
En gång när Zeb och jag var ute på en åker hörde vi hur det brakade till mellan träden och ut flög en berguv. Den flög så lågt över oss att jag såg ansiktet tydligt på den och det var rätt så häftigt. Ibland har man tur att få se nåt vackert.

Har ändå varit så huslig idag att jag bjöd på hemmagjorda hamburgare till kvällsmat. Bakade på speltmjöl och färsbiffar blandade med skinka. Såna hålls man mätt på i hur många timmar som helst.
Resten av dagen har jag varit försjunken i Kristin Hannahs bok Sanningens ögonblick. En bok om systerskap och kärlek, passion, rivalitet och försoning. Riktigt bra men jag är inte över den än.

Fick igår veta att Cohen blivit till morfar och mamma och jag funderade om vi borde sticka babykläder och skicka till hans barnbarn. Jag sa att Juttu Hanna (en tant som fanns i Esse förr) stickade sockor åt Koivisto när han blivit president så nog kunde vi också sticka. Om jag inte minns fel så fick hon dessutom ett tack från Koivisto.
I morse fick jag sms av mamma och hon funderade om jag kastat upp nån sticksöm ännu. Det hade jag inte men drömde i natt att vi var på en tredje konsert men fick så dåliga platser för mamma var så halt. Ha ha! vi har mycket roligt mamma och jag.
Nu blir det kvällskaffe och troligtvis nån dålig film. Pojkarna är hemma ännu för de är lediga i morgon så nu försöker vi samla dem runt tv:n.

Runeberg,blodfetter och annat...

Mitt förhållande till Runeberg är inte mycket att hurra för, däremot gillar jag Runebergstårtor och det blev en lite annan variant av den bakad i dag. Den blir våra gäster bjudna på i kväll.
På tal om Runeberg så kom jag att tänka på Topelius och min kära syster. Hon hade lite svårt att få tungan att hänga med när hon var liten. Stopelius pratade hon om. Sen hade mormors kattungar inflammerade ögon och hon var så bekymmrad över ungarnas flemstramaerade ögon. Safaner hade hon också sett och vi kom till att det var fasaner. Själv hade jag med flit svängt om bokstäverna till Pirilö, jag skriver inte ens ut det men ni får själv gissa. Än i dag är jag livrädd att säga fel, så inrotat är det.

Fick igår svar på min sockerbelastning som jag var på i början av december. Fastevärdet på sockerbelastningen var 6,1 och det borde vara högst 6,1 så det borde inte gå högre för då ligger jag i riskzonen för diabetes. Det här fick jag veta redan då när proverna blev tagna men jag hade just gått på en antibiotikakur och det kunde enligt sköterskan höja på sockret. Att jag gått ner så hastigt i vikt kunde också vara en orsak. Men jag ska i alla fall kolla upp det med arbetshälsovården så får jag se hur det ligger till. Fick med en broschyr att läsa hur man ska leva för att minska riskerna men kunde konstatera att det inte finns mycket jag kan ändra på. Jag lever ett rätt så hälsosamt liv och motionerar nästan dagligen. Så är det meningen att jag ska få diabetes så finns det inte mycket annat än att tacka och ta emot.
Resten av proverna var finfina. Kolesterolet, både det goda och skadliga var bra,blodfetter,blodtryck och bukomkrets var bra.
Alltså jag kunde läsa mellan raderna på Bo Isomaas brev att han tyckte jag har en 20 årings kropp och värden. Sånt kan han ju inte skriva rakt ut åt sina patienter, men jag är bra att läsa mellan raderna. Så det så!

Dagen är lite trist och mulen men man kan ändå hitta saker som är vackra på sitt sätt i naturen. Massor av snö efter vägarna och Zeb hade stora problem med att hitta det bästa stället att skita på. Ingen vill väl sitta och trycka ändan i en snöhop när behovet är som störst. Det var faktiskt ett stort problem för honom idag och vi hann nästan hem före han fick lättat på trycket. Men efter det var han så glad och sprang ännu fortare.
Som lilla sonen brukar säga: Intresseklubben antecknar!