Tisdagskall

Att komma hem efter arbetet och känna sej så där tisdagskall är ingen bra känsla. Vet inte vad det är med tisdagar men ofta känns de lite meningslösa liksom för nära måndagen och alldeles för långt från fredagen. Lite bortkastad på nåt vis.
Zeb var lycklig när jag kom, han vill inte stå långa stunder ute i kylan och vänta på matte eller husse. Han hade redan fått vara på rådjursjakt till gubbens förtret, han fick lungt vänta där ute i skogen tills Zeb var slut och inte orkade mer.
Så min lurviga vän och jag kröp ihop intill varann och sov sött en liten stund. Vaknade av ett fruktansvärt buller i min mage och Zeb spetsade öronen och öppnade ena ögat lite på glänt. Helt tydligt ett störande läte enligt honom. Jag var hungrig och började tänka på hemmagjorda färsbiffar med stekta lökringar och bullrandet blev ännu intensivare. Ville helst inte från värmen som en liten lurvig vän kan ge, dessutom låg han med huvudet på min arm och visade inga tecken på att flytta sej. Så småningom tvingade jag mej i upprätt läge och kände strax hur värmen försvann.

Zeb tycks gilla att vi gör eld i spisen vilket är lite konstigt med tanke på hårmängden på hans kropp. Men han är alltid med och mojar sej framför spisen.
Eld är är som hypnos, sitter man och tittar in i brasan så lämnar man bara och stirra i den. Så här händer inte särskilt mycket men har också hört av andra att när det blir så här kallt så är det som om allting stannar av.
-27,5 visar termometern och jag tror bestämt jag får värma upp bastun, ha fotbad ,hårinpackning,ansiktsmask... Det är kvällar som denna man har tid att lyxa till det för sej själv.

Känsla av ensamhet

Under arbetsdagen längtade jag hem. Ute var det fortfarande kallt men vackert så det gjorde ont. Ville hem för att göra upp eld i spisen och sen vira in mej i pläden och slötitta på tv.
Hade gjort upp planer för kvällen tidigare att jag skulle hälsa på en god vän men kölden satte hinder i vägen.
När jag stod i köket och strimlade grönsaker som skulle i wokpannan tillsammans med kyckling kom en ensamhetskänsla över mej som jag inte haft på länge.
Många gånger njuter jag av att ha kvällar för mej själv när gubben jobbar, men inte i kväll...
Tankarna gick till mina fina pojkar och ibland önskar jag att de valt skolor som de kunnat komma hem till kvällarna från. Men jag kan bara tillåta mej önska, pojkarna själva har valt och för en mamma är det bara att finna sej i det.
Men jag vänjer mej inte.
Vet att den här känslan är övergående, det är nog kölden som stänger in mej ikväll som är det största problemet. Så har jag ju Zeb som ger mej all kärlek. Han följer alla mina steg och sätter jag mej  är han strax där, slickar lite på handen, buffar till min arm med nosen om jag sitter i egna tankar. Bjuder jag honom min famn är han strax där så nära så nära.

                                        Firman bjöd på vändagsbakelse dagen till ära.

Alla hjärtans dag

En kram till er alla i dag! Ta hand om varandra där ute i kölden. - 33,5 visar det här klockan 06.15 och jag ställer mej för en ny arbetsvecka. Endast positiva tankar...

Idol i Kristallen

En kass bild från konserten men jag ville inte slarva nån kamera med idag.
Att frysa är med det värsta jag vet och det har jag minsann fått göra idag. När vi kom till stan möte den absolut längsta kö jag sett oss. Men det var att ställa sej snällt i kö och vänta. Det roliga var att fast vi fick köa så länge så var det idel glada ansikten överallt. En viss förväntan låg i luften. Efter ca 40 minuter ute i kylan kom vi så in och fick hyfsade platser. Kristallen är så pass liten att man ser bra var än man sitter. Nu var det ju inte så mycket varmare där och det störde lite under hela konserten. Mina tår har varit okontaktbara hela eftermiddagen och i det tillståndet gör ett trängande toalettbesök sej påmind var och varannan minut. Nu gav jag inte efter för jag ville ju inte missa nåt heller.
Men i övrigt är jag mycket nöjd med eftermiddagen, och enligt artisterna i radion nu efteråt så var de mer än nöjd med publiken. Vi var en bättre publik här än de haft i Sverige och det är ju roligt att höra. Kan vara så att vi är lite svältfödda här i vår lilla håla.
Jag har tyckt bäst om Jay ända från att Idol tog sin början och håller fortfarande fast vi det. Han svängde om från hårdaste hårdrock till softaste balladen på ett alldeles lysande sätt. Att Elin är ämnad att stå på scen är det ingen frågan om, hon ägde den så fort hon kom in.

Ska nu bara njuta av söndagskvällen med yllesockor och tröja och dricka varmt.

I väntan på...

- 32 grader när jag slog upp gluggarna i morse. Då var det skönt att starta dagen med eld i spisen och svärmors nystickade sockor. Som tur är har det blivit lite mildare.
Jag och stora sonen ska just bege oss till Jakobstad för Idol konserten. Ska bli riktigt roligt fast ingen av dem smäller riktigt högt för mej.
Och "min" Paradise Oskar vann i går! Undrar just om tangoröstarna frusit fast.

Äntligen lördag kväll

Vi skulle på rådjursjakt och visst var vi det. När vi kom ut till åkrarna var 4 rådjur där och de var så sagolikt vackra där de for i rad över åkern. Zeb hade då redan svängt in i skogen och troligtvis hittat några gamla spår. Han är inte av den smartaste sorten vår hund, han missar det verkligt roliga för det mesta.
En gång stod jag rätt länge och tittade på en älgko som åt av buskar ca 100 meter från mej. Hon brydde sej inte alls om mej och jag ringde gubben och sa vad jag stod och såg på. Han frågade om inte Zeb visste av den men nej han hade hittat nåt intressant i diket som han nosade på och han hade inte en susning om vad som fanns inom synhåll.

Här har då Zeb hittat de färskaste spår av djuren men det var så dags nu, de var redan långt borta. Men han var lika glad ändå. Nu fick vi vända hem för bröddegen ropade på oss. 11 bröd kom av degen och 2 är nästan uppätna redan. Färskt bröd är nåt av det godaste som finns. I samma veva rörde jag ihop mandelbröd men jag min analfabet köpte majsmjöl men har konstaterat att det gick lika bra och det går hem hos oss så nu är det bara att baka tills påsen är tom. Nästa gång ska jag stava till M A N D E L.

Äntligen är dagens projekt i land och jag är så nöjd. Ska så småningom luta mej tillbaka i soffan och titta på finska finalen av eurovisionen. Önskar så att det ska gå väl för Paradise Oskar, hans låt ger mej sköna vibbar. Father McKenzie är en riktig vinnarlåt. Men få se om inte tangokungen tar hem det hela, kan se framför mej hur finska tanterna sitter och röstar allt vad kjoltygen håller. Suck!

Energi till tusen

Ibland blir jag riktigt överraskad av mej själv. Fattar knappt att jag kan ha sån energi vissa dagar, visserligen kommer de inte så ofta men några gånger i året i alla fall och då gäller det att passa på.
Har varit riktigt husmoderlig och kokat saft och lingonsylt. Visserligen går det inte så mycket av saften men det är bra att ha och har man då bär i frysen så varför inte.
Så har jag tömt frysen för tillfället och fört matvarorna på trappan, det är avfrostning på gång. Undrar just om det inte var mera is än mat i den. Men nu blir det snart bra och så intressant att se vad man hittar. Det finns massor man glömt att man hade som legat längst bak, tex bröd som gick ut i början av juli och som inte såg så värst aptitligt ut, det fick åka i sophinken.

Här har vi två som sitter och väntar på grillad korv.
När barnen var små gjorde vi alla möjliga utfärder med dem och på vintern var vi mycket ute i naturen och grilla korv. Det är otaliga kilo ved vill burit med oss. Nu fick jag den smarta ide i dag när solen skiner från en klarblå himmel att här ska göras upp brasa och så ska ätas korv. Nu är ju ungarna stora och inte längre så lättlurade som förr om hur roligt det blir att plumsa med snö till knäna för att sen sitta i snödrivan och äta. Så vår utfärd blev ca 50 meter från gården men vi fick i alla fall skyffla undan snö för att komma fram.
Nu är det så att ska man grilla på glöd så borde man göra upp elden en bra stund på förhand och det var inte fallet för oss. Lillen skulle nämligen på bandövning och tiden var knapp. Skam den som ger sej. Så fort det bara syntes lite glöd var korven på, och ska sanningen fram blev den mera eldad än grillad. Snäll som jag är fick de andra göra åt sej först för de var så hungriga. När jag skulle börja grilla min korv sjönk hela brasskrället ihop och slocknade. Ha ha jätteroligt! Jag kände mej smått förbannad och marscherade in. Tror faktiskt att de andra tyckte liiite synd om mej. Men min vän i nöden är turkisk yoghurt med solrosfrön och det går alltid hem hos mej så nu känns det redan lite bättre. Jag fick ju min utflykt med hela familjen och det var huvudsaken.

En apelsin till efterrätt. Nu ska här sättas en bröddeg på jäsning och så far Zeb och jag på rådjursjakt. Ha det bra alla där ut i solen, kanske vi ses här än ikväll.