Humlefestivalen

Gitarrer,förstärkare,pedalbord och sladdar är packade.
Nu blir det kaffe sen hämtar vi opp sångaren från Bodifolk och styr mot Monäs och Hummelholmen. För två år sen spelade Orion på Open Stage på Humle på en skramlig veranda. Pojkarna var ännu osäkra, Erik hade just börjat spara sitt hår och hade problem med förstärkaren.
I dag är det rätt säkra långhåriga (de flesta) pojkar som äntrar stora scenen. De har gått så fantastiskt framåt och man ser hur de trivs på scenen och med varandra.
Vädret kunde varit bättre men gemenskapen och musiken kommer att hålla oss varma och på gott humör.

Lördag förmiddag

Zeb håller koll på regnvädret och hoppas på en tur ut i vattenpölarna, för att sen komma in med pälsen blöt och full av sand och grus. Härligt att vara hundägare!

Fredag!

Tänk vilken skillnad det är på en semesterfredag och en arbetsfredag. I dag har jag varit på topphumör bara för att första arbetsveckan är avklarad och fredag med en helg ligger framför.
Ett plus också för vädret, ett riktigt mysväder med regn hela dagen. Har så nog av sol och värme nu så regn är så välkommet. Riktigt skönt att dra en stickad tröja på när vi for in till stan på matinköp och den har suttit på resten av kvällen.
Ska fara ut på promenad med Zeb för det är "vårt väder" nu. Sen ska här tändas ljus (som jag längtat) och så äter vi lite gott och slappar i soffan in på småtimmarna för att sen få en efterlängtad sovmorgon.
Alltså dessa fredagskvällar.

Patrik har idag varit på en 10 km marsch med full stridsutrustning och tanken på att han skulle slippa på kvällsare gjorde det lite lättare. Inga skavsår ännu åtminstone.
På kvällsarn hade han och kompisarna varit på pizza och besökt en bar vid Ekenäs strand där de sjungit med lokala förmågor som uppträtt på stället. Att få känna sej civil ett par timmar gör mycket när de är i det militära. Det hörs klart och tydligt när vi har kontakt. Patrik brukar säga att när kvällen kommer och han får sätta sej ner och öppna t.e.x en godispåse, då njuter han. Sånt tror jag inte han tänkte på här hemma.

Luddig

Känner mej som Zeb i kväll, lite crazy och ögon som far i kors.
Otroligt vad jobbigt det är att komma igång efter semestern. Varmt och eländigt är det på dagarna och när man äntligen kommer hem är man så dyngslut att man går omkring som en zombie med huvudet fullt av ludd. Endast det som måste göras blir gjort. Hoppas nu att den här veckan varit som inkörning och att redan nästa vecka går som en dans.
Nu väntar jag bara på Ernst och det fantastiska hus han håller på med. Borde ta kontakt med honom om de skulle komma och filma hos oss nästa sommar, här finns nämligen en hel del han kunde råda bot på. Kranar som läcker,golv som knarrar, dörrar som knarrar, frun som knarrar...

Måste bara tillägga att fy farao för nyfikna bilister som kör förbi här! Kör så sakta att det nästan stannar och de sitter med näsan tryckt mot rutan för att inte missa nånting. Fingret upp för såna! Nästa gång ska jag gå ut och dra ner byxorna , så det så!!!
Som sagt, lite crazy och luddig.

Manna från himlen

Barndomsvännen har besökt mej i kväll och vi fick en trevlig stund. Fick visa omkring i min fasligt vackra trädgård. Vackraste stället just nu är in under bollpilarna. Annars är den anskrämligare än normalt men det bjuder jag på.


I arbetet hörde vi på naturväkteriet idag. Det kom arbetskamraten att tänka på den gången jag fick manna från himlen eller vad det nu var. Borde kanske ringa Hans Hästbacka nån dag och ta en funderare med honom.
Det är ca 4-5 år sen, en vacker sommardag, lungt och stilla och jag är ensam hemma. Höll på att dra ogräs på gården (jag var aktivare då jo). Plötsligt hörs ett schvissande i luften och så smattrar det till som av minst hundra kulsprutor. Jag tittar opp mot himlen men ingenting syns till eller hörs för den delen. När jag tittar mej omkring är det en förskräcklig mönja över hela mej, på gungtaket, gräsmattan och hela terassen och luktar så något fruktansvärt, som den värsta skvira!
Smått chockad över det inträffade slänger jag av mej kläderna och de åker omedelbart i tvättmaskinen, därefter jag i duschen och skrubbar mej frenetiskt. När jag kommer ut igen kan jag inte fatta vad som hänt och hur det ser ut. Det luktade som värsta skviran och ser ut som den värsta skviran! Överallt. Först tvättar jag gungtaket med sopborsten och sen gick jag över till terassgolvet och äcklet har redan börjat torka fast.
Som sagt nu var jag ensam hemma och fattade inte då att jag borde tagit fotografier. Så allt jag kan göra är att berätta och jag vet det låter inte riktigt klokt. Tänkte först på fåglar, men i så fall borde jag väl sett eller hört nåt och det borde ha varit en enorm flock som hade bestämt att det är mej de ska peppra med sina dåliga magar.
Det andra var flygplan, ifall de tömt toalettavfallet från luften. Men i så fall hade de serverat mycket dålig mat på den turen.
Jag har nu kommit fram till en teori som låter mest logisk. Det var änglarna. Änglar som hade diarre eller blivit matförgiftade och när de ställde sej i änglakören och skulle till att blåsa i trumpeterna så lättade det i andra änden och jag råkade vara den lyckliga som stod i vägen.
Allt konstigt ska man vara med om.

Noll intresse

För några år sen hade jag ett brinnande intresse för blommor och då framför allt perenner. När trädgården var ny var det hur roligt som helst att anlägga nya rabatter och jag tog emot alla plantor jag fick från höger och vänster. Kunde alla namn och brukade briljera med den kunskapen när mamma var på besök och beundrade mina frodiga bänkar.

Med åren har dock intresset svalnat och om det beror på lättja eller allmänt ointresse behöver vi inte gå närmare in på men nu är det så gott som på noll.

Håller på att göra mej av med ännu en bänk och har i kväll flyttat lite plantor och vattnat. Visst är det fint när det blommar men då ska ingen ohyra eller solen förstöra.

Nu vill jag helst bara ha träd, buskar och grönt för det kan också vara hur fint och lummigt som helst.

Har en Hortensiabuske som växer så det knakar och den är riktigt i min smak så det kan fort bli en tur till trädgårdshandeln ännu efter ett par buskar till.

Däremot kan jag njuta oerhört av andras trädgårdar och besöker dem gärna men det syns där också att intresset finns.





Känner att jag börjar ha min dag på stickan.
Patrik ringde i kväll och han hade också tagit sej en tupplur tidigare i kväll. De hade i dag sprungit omkring med regnkläder och syrgasmask och i den här värmen kan det nog då behövas lite tupplurar.
Det skulle vara andakt klockan 20.45 och efter det skulle de få ta natt och det unnar jag dem så väl.

Erik däremot lever livets glada dagar och kommer och far hela tiden. Just nu besöker han och en kompis den nyöppnade musikaffären inne i byn. Där säljs det Italienska gitarrmärket Manne och troligtvis ska det också provspelas.
Men han fick ett välkommen till skolan brev på posten i dag så snart kör vardagen igång också för honom. Men trivs man i sin skola är det nästan ledigt det också.

Augusti

Redan augusti!
Snart är det plädar, ljus och mys som gäller. Jag gillar den här månaden trots att det också är vemod i luften.Att lägga sommaren bakom sej och låta kvällsmörkret komma in.
Men ännu är det full sommar trots att jag haft min första arbetsdag efter semestern. Satt för en stund sen i gungan och kände efter att det är just så här det brukar vara efter en arbetsdag, småtrött och fötter och ben som liksom har fått nog för idag. Men så roligt att träffa kamraterna och höra hur deras sommar har varit.

Det blev en rivstart så här efter första dagen eftersom jag skulle till Jakobstads bibliotek med två tavlor till Jakartes utställning "Gröna rum". Tavlorna kommer att hänga hela augusti så ni som är intresserade så ta en sväng förbi biblioteket. Det var en massa fina tavlor i varierande tekniker. Så i slutet av månaden har jag 11 tavlor att hämta hem eftersom 9 tavlor hängt vid bädden sen april. Knappt så jag minns hur alla såg ut. Finns det nån som är intresserad av nån tavla så kom ut och titta vet jag. Många av dem hamnar ändå att stå i garderoben för jag har inte så många väggar.

Har donat på med ett och annat nu i kväll, bland annat offrat tre par stumpbyxor för att stöda upp farligt hängande äppelgrenar. Det är så mycket äpplen att grenarna hänger ner i gräsmattan och de äpplen ruttnar bort om de inte kommer upp från marken.
Nu blir det till att ladda kaffebryggaren så ska vi se om det går att klämma fram lite mera ur den här förstadagentröttakroppen.