Ta tag i en lördag

Solen skiner och det är dags att ta tag om dagen.
Patrik och gubben är redan på väg till Erkkin Halli för att hämta skruvar till Eriks upphängningar av diverse gitarrer och så var det nån packning till Patriks bil. Alltid läcker det nånstans.
Lyckat att se hur det militära livet håller på att ändra sovvanorna hos pojken. Normalt brukar han sova till långt in på förmiddagen men nu på helgerna är han uppe tidigt och behöver inte alls så många timmars sömn som förr. Bra är ju också det för ingen av oss vill att han ska sova bort de få timmar han ändå får vara hemma.
Nu ska de sista vinbären plockas in, de äpplen som fallit ner slängas bort (inte bra att låta dem ligga och ruttna under träden) och sommarblommorna som gett upp ska också väck. Städning av trädgården helt enkelt.

Höst i luften

Ett säkert tecken på att hösten närmar sej är när svärfar kör fram skördetröskan för service.

Det här med ljudet av skördetröskor en solig höstdag ger mej goda vibbar. Jag blir då påmind om när jag som mycket ung ännu bara svärmade för gubben och brukade ta promenader runt Fors och Gers för att förhoppningsvis få en skymt av honom. Just en sån här härlig dag var jag då också på promenad men utan resultat den gången men feelisen har lämnat kvar.
Ibland hade jag nån kompis med och så en dag kom han på sin moppe där vid åbron där vi kom gående. Han stannade och förklarade att han varit till "törkkria" därav halare och skärmmössa. Så bjöd han oss på tuggummi innan han for vidare. Lycklig? Tror inte jag nuddade marken på vägen hem.
En annan gång hade jag med mormors hund och så såg jag en Massey Ferguson höll på med nåt på en åker. Tänkte att det är säkert han som är bakom ratten. Stod så säkert en halvtimme och låtsades vänta på hunden som hade hittat nåt intressant där vid vägrenen. Långt efteråt fick jag veta att de inte alls hade några ägor just där jag stod och spanade. Undrar just vem som fick mina längtansfulla blickar...

Färgerna i naturen har så smått börjat ändra nyans och vid ån är det så vackert och fridfullt.

Nästa vecka utlovas varma dagar och det är ju skönt men nog känns det i luften att nånting annat är på gång.
Ha en skön fredagskväll alla läsare.

Glad torsdag

Dina dagar blir till vad du gör dem till.
Om man riktigt tänker efter finns det nåt att fira nästan varenda dag och på det viset hålls man på gott humör och det lägger ett skimmer runt vardagen.
Tex igår firade jag, och i dag har sonen avverkat en månad i det militära och i morgon kommer han på loma. Det om nåt är värt att fira. Nu behöver det inte vara tårta och ljus varje dag men redan tanken på det är en fest i sej. För det är ju så att modershjärtat är med sina barn överallt var de än befinner sej i världen.
Lillebror hade tydligen konstaterat för mormor att den som lider mest av militären hos oss är mamma. I och för sej ligger det nåt i det. Ibland tänker jag högt onödigt mycket. Men jag tror nog lillebror saknar stunderna när de brukade sitta och jamma på gitarrerna och ha högljudda samtal.
Snart får han också ställa sej till skolan utan storebror.

Har i kväll besökt en trött liten farmor som varit in på sjukhus för provtagningar ett par dar. I kväll tyckte jag hon var extra liten och spröd. Att krama om henne var som att hålla i en fågel, så rädd att göra illa. Hoppas nu bara att krafterna återvänder och hon kan vara ut och njuta av sensommarens sista solstrålar. Men fortfarande finns den härliga glimten i ögat och sånt blir jag alldeles varm om hjärtat av.

Kvällen ska avrundas på det bästa sätt en sommar torsdagskväll kan göras nämligen i soffhörnet med Ernst i rutan.

1 år

Ett helt år har gått sen jag fick vara med om denne mans senaste konsert i Helsingfors.
Han som har mej i sitt grepp med sin röst, sitt leende, sin utstrålning och ödmjukhet.
Försökte ladda upp den videosnutt jag filmade där vid scenkanten men det ville sej inte så det får ni försöka leva utan. Svårt? ja jag vet.
Minns ännu tydligt hur hjärtat slog när jag banade väg där i folkmassan och kom mej ända fram. Att stå där med 12 000 bakom sej var rätt så mäktigt. Hans sista ord: Until the next time gör att jag ännu hoppas...
När folkmassorna började skingras och det var svårt att slita sej fastän alla hade lämnat scenen. När jag ur väskan smög fram ett tackkort som lämnades där uppe på scenen. Undrar om han nånsin fick det?
Barnsligt tänker säkert några, men herregud så skönt att vara barnslig! Det tänker jag fortsätta vara, jag har så mycket roligare då.
Så i kväll blir det en liten matbit med mamma och Hasse till Cohens ära. Gubbarna är kanske inte så förtjusta men mat gillar de så de hänger med på ett hörn.
Nu måste jag skynda mej att ställa i ordning i köket för snart är de här.

Bilden lånad från nätet.

Afro?



Har besökt frissan idag och fått mej en lite nyare look, inget märkvärdigt men att inte behöva ha hårslingor i ögonen mera är en fördel. Sa åt frissan att nästa gång ska jag ha lite slingor och färg också, lite som ett höstlöv kanske, allt för att dölja det där envist silvergråa som sticker upp lite här, lite där. Så enerverande varje gång man ska spegla sej( det gör jag ju mest hela tiden) att se hur de riktigt bländar en från skenet av lysröret.
Frissan började då undersöka mina grå lite närmare och sa att de alla, ALLA gråa stråna var som afrohår. Krulliga gråa strån som håller på att invadera skallen på mej.
Ve och fasa! ser mej själv sitta på Esselunden med plattången i högsta hugg!

Mina trillingkusiner blir 21 år idag.
Fattar inte vart åren tagit vägen. När deras mamma blev sjukskriven tog jag över som avbytare med min morbror. Mjölkade kor, mockade dynga, delade ut hö, skurade flugskit och stod och grät i tomma bås när nån ko åkte iväg tll slakt. Olga, den svartvita i hörnet fällde jag mest tårar över.
Det var troligtvis den bästa arbetsplats och chef jag nånsin haft. Att cykla iväg tidigt på morgon i -20 graders kyla och få komma in och värma kinderna upp efter en komage är det inte mycket som slår. Att sen få arbeta med den roligaste morbror man kan ha gjorde att timmarna i fähuset morgon och kväll alltid kommer att finnas med mej.
Minns ännu dagen när trillingarna fick komma hem från sjukhuset. Hur mormor och jag stod på verandan och såg när det lyftes tre bärkorgar ur bilen och hur känslorna bubblade över hos mormor (trillingarnas farmor). Den första tiden hjälpte jag till där varje dag så gott jag kunde med nappflaska och blöjbyte. När en var färdig var det bara att fortsätta till nästa och det tog liksom inte slut.
När jag sen efter lite mer än ett år själv skötte om Patrik på BB kom en barnmorska och frågade hur många jag har där hemma från förr för hon hade sett att jag hade "handalag" med pojken. Då fick jag berätta om min "praktikplats" med trillingpojkarna.
Grattis Anders,Tobias och Christofer!

Vår bästa tid

Snart har vi den ultimata årstiden för Zeb och mej.
När vädret blir svalare, regn ligger i luften och vi vidgar näsborrarna i kapp för att ta in av allt det friska luften bjuder på, då trivs min hund och jag.

Som när sädesfälten böjer sej för vinden.

Lingonen mognar.

Hitta finfint material till dörrkrans.

Då ser man så här nöjd och lycklig ut!

Har flera dagar varit en liten sväng ut i skog och mark för vi har mycket att ta igen som den äckligt svettiga sommarn tog ifrån oss. Med pälsen som Zeb har är det näst intill livsfarligt med promenader i sommarhettan. Men nu är vi i gång och njuter för fulla muggar.
Zeb springer efter fåglar och hoppar som en känguru efter dem i det höga gräset.
När jag står på knä med kameran för att ta bilder går han på sin egen upptäcksfärd i terrängen. Så mycket att snusa på.
Så kallar jag till mej honom och han kommer springandes och hoppar jämfota framför fötterna på mej med en förväntan i blicken om att jag ska sparka iväg en sten som han kan jaga efter och bromsa så han nästan står på näsan. Så går han en stund med stenen i munnen och ser nöjd ut för att sen släppa den och samma procedur upprepas igen och igen.

Billigt roligt.

Dagen efter Humle

Söndag och dagen efter Humle.
Vet inte vad det var med gårdagen men den verkade ta all energi och jag har hela dagen känt mej som en blöt disktrasa.
Men så otroligt roligt igår trots regnet. Endast ett litet uppehåll med nederbörden men annars regnade det konstant hela kvällen. Allra mest kom det ner när Orion spelade och gubben och jag skulle både filma och fotografera och på samma gång skydda kamerona. Vi började med att klä in en bänk med två engångsregnrockar och så satt jag med paraplyet över gubben och filmkameran och lät regnet forsa ner på mej istället, men vad gör man inte. Två låtar filmades sen började gubbens arm domna bort av att sitta stilla. Jag tog lite snabba bilder, mer blev det inte den här gången. Men som Erik själv sa, det ska ju regna nån gång på nån keikka och det blev den här.
Men det var en av deras bästa. Ljudmässigt var det lysande och det är så stor skillnad på de som mixar och fixar så att alla instrument hörs lika bra. Pojkarna själva var riktigt nöjda med ljudet och att låtarna funkade utan större missar. Två nya låtar framförde de också.

Publikmässigt var det mindre folk i farten men det ställde regnet till. Men vi som var där hade cafetält och verandor att söka sej under när det blev som värst. Men vad är egentligen ett sommarregn när det ändå är varmt och vindstilla? Jag var genomblöt när kvällen blev sen och paraplyet höll inte längre utan det regnade rakt igenom det. Men som jag skev i går så höll gemenskapen och musiken oss glada och varma. Hoppas vi kan återvända nästa år.

Nu har solen kommit och livsandarna vaknar i mej. Ska ta mej ut med hunden och eventuellt få nåt vettigt gjort än i dag, om inte så är jag nöjd ändå.