Att bli överraskad

När vi kom från arbetet idag hade jag ett litet tjockt kuvert som väntade på mej i postlådan.

Nyfiken på vad det kunde innehålla och på avsändaren öppnade jag det så fort jag kom innanför dörren.

Där fanns ett handmålat kort och den vackraste lilla krubba av glas. Ibland blir man så glatt överraskad att man nästan svimmar av för en stund. Den är så ljuvligt spröd och fin och nu hänger den i vår lilla gran som ännu står i köket. Vet inte hur många gånger jag redan " bara måste få hålla den i handen en stund". Avsändaren visste säkert att jag skulle bli glad, men så här glad visste hon nog inte.

Tack än en gång fast jag redan mailat dej :)

Så skönt med fredag och god vänner nu är det inte långt kvar till julafton. Tog mej lite i kragen och torkade skåpdörrar och hyllor i hjälpköket i gårkväll men se det skulle jag inte gjort. I morse var jag så snorig och eländig före jag kom igång. Nej bäst att låta dammet ligga där som ett fint lager istället för att röra till det hela.

Erik är hemma,spelar på guran,skrattar högt åt roliga klipp på youtube och ropar att jag ska komma och titta. Så visst tittar jag och så skrattar vi tillsammans. Härligt att jag ännu får vara med på ett hörn.

Patrik har jag inte hört från på ett par dar men på fejjan har han gjort ett inlägg i kväll : Läger Tj 0!

Det måste var en härlig känsla.

Nu återstår inte mycket annat än ett bastubad och glögg. Jag är totalt nerkärad i dessa fredagskvällar.

En eftermiddag med farmor

När jag hade prickat in mina lediga dagar kring julen så fanns det en halv dag kvar att ta ut.

Tänkte då att jag ska höra med min farmor om hon har nånting hon behöver uträtta så här dagarna före jul så kunde jag sätta den där eftermiddagen på henne. Till att börja med tyckte hon att hon inget behövde men jag sa att hon får fundera och sen höra av sej ifall nånting dyker upp.

Nästa dag ringde hon och undrade om vi kunde hälsa på hennes syster som finns i Purmo så skulle de få träffas före jul.

Så idag hämtade jag henne och vi styrde bilen mot Purmo efter en slirig och hal väg. Systrarna träffades och fick prata av sej medan vi drack kaffe och jag bla. fick förklara vad Angry Birds är för något. Det gäller att hålla dem uppdaterade fast jag knappt själv visste vad jag talade om.

Det kramades och önskades god jul och visst kändes det bra att ha kunnat göra detta för dem.

Till allra först besökte vi blomsterbutiken Akleja. Ingen av oss har tidigare besökt butiken och det blev en positiv upplevelse. Liten och trång men med en mysig julig känsla. Farmor fick en stol att sitta på mitt på golvet och jag plockade fram olika uppsättningar blomster för att visa henne och hon lite fick känna sej fram dålig syn som hon har. Hon köpte sej en liten vit blomma eftersom hon ser vit allra bäst och ett vitt ämbar med galler att sätta den i. Det placerade vi på hennes bord i sovrummet när vi kom tillbaka. Själv köpte jag mej buketten på bilden och jag har inte den blekaste aning om vad nånting heter men den röda vackra blomman föll jag genast för och fick så bunden den här buketten åt mej. Vi blev att prata där en god stund eftersom det är "släktens släkt" som driver butiken.

Jag är mycket nöjd med min korta arbetsdag och en trevlig eftermiddag. Jag tror att farmor också är glad över dagen där hon nu sitter i sin lägenhet.



Julklappsjakten

Det tog sina timmar men nu är vi tillbaka från vårt julklappsuppköp och är faktiskt färdig med inköpen. Sånt som det blivit funderat på och jag inte riktigt vetat ut och in med så var med ens så självklart och det var bara att plocka från hyllorna och vips hade alla fått sina paket.
Det som gav mej mest ångest var nog svärmors paket. Minns ni i fjol när vi lottade om vem som skulle köpa åt vem i gubbens släkt? Ett mycket bra påhitt och jag fick svärfar som min kandidat det året. I år fick jag den äran att köpa åt svärmor och jag kan säga att det inte var ett dugg lättare men nu är det också fixat.
Halt som sjutton var det mellan varuhusen där i Kokkola, jag det är den staden vi anlitar när det verkligt ska shoppas loss. Vi halkade in på restaurang och åt i värsta Lady och Lufsen anda. Nu var det inte spagettin som var lömsk utan osten på pizzan och osten i tomatsoppan som vi kämpade med som långa trådar.
En trött soldat ringde från en blöt och snöig skog. 3 timmars sömn om nätterna och pansarvagnar som jagar, det låter inte trevligt. Dessutom fick han veta att han blivit skjuten av prickskyttar och det hade han ingen aning om. De tycks ta det sista ur dem nu för snart är det försent. Men i morgon tar kriget slut och då hoppas jag han får leva i fred resten av sitt liv.

Att inte vara den enda som saknar

I dag när jag skulle åka till jobbet tänkte jag inte hitta Zeb och fast jag ropade på honom kom han inte.
Gick så runt i det mörka huset för att se var han var och hittade honom i Patriks säng. Det tog en stund före jag fick honom med ut. Tydligen är vi fler som saknar.
Har haft lite av en klump i magen hela arbetsdagen. Det första jag fick höra när jag kom dit idag var att de fått fara med en arbetskamrat till första hjälpen med en lillfingersände som bara satt lite fast i ena sidan. Han hade fastnat med ena handen i en maskin och det hade rivit lös fingret. Egentligen hade han inget där att göra men i arbetsivern och när nåt är fel går allt så snabbt att man inte tänker före utan efter. Han kom och visade upp sej på eftermiddagen med tre fingrar i bandage som var sydda och änden bortknipsad. Fy det är så jag ryser ännu. Det är bara lite över ett år sen jag själv var med fingret emellan och det kom till ytan idag. Jag blir alltid påmind om min olycka för det har broskat där jag blev sydd.
I kväll ska gubben och jag till Purmo för att hälsa på bekanta så här före jul. Det ser jag verkligt fram emot.

En liten julhälsning

Det börjar bli dags att skicka iväg julkorten.
Har suttit och skrivit ner adresser på kuvert som årets julkort ska sändas i. Det är ganska knepigt med både namn och adresser. Vänner har gift sej och plötsligt är man osäker på vilket efternamn personen tagit, folk flyttar och adresser slarvas bort. Men det mesta går att fixa och för det mesta hittar korten fram fast inte adressen är fullständig.
Jag har tyckt om att få och ge bort kort och helst vill jag göra korten själva fast det tar tid men det är så roligt att skicka iväg sånt som man lagat själv.
I fjol hade jag just fått tryckt upp min akvarell av Esse kyrkan så då var det enkelt, bara att skriva på.
Då slog det mej att det vore roligt att skicka ett sånt kort till vårt gamla prästpar av deras "gamla kyrka". Skrev så en liten julhälsning till dem och förklarade för säkerhets skull vems barnbarn jag var ifall de inte skulle komma ihåg mej.
Ett par veckor efter julen var prästfrun in till mammas arbete och hon ville att mamma skulle tacka mej så mycket för det fina kortet, sa att det var det trevligaste kort de fått till julhelgen och en glad överraskning.
Tänk vad lite det behövs för att göra människor glada. Så lite tid det tar att plita ner en liten hälsning och inte kostar det särkilt mycket heller.
I år har jag tänkt ge åt två personer som annars inte får kort av mej men som har haft ett tufft år och vem vet, kanske ett litet kort piggar opp lite grann.

20 ÅR!

Vår fina fina Patrik blir 20 år i dag.

Vart tog åren vägen? Jag bara undrar, just var jag ju själv där med svärmor som tog mej till BB när jag skulle föda min förstfödde och gubben var med motorsågen i högsta hugg långt ute i skogen. Det var före mobiltelefonens tid och det var bara att vänta tills han och hans pappa kom hem med att berätta att just nu borde gubben vara hos mej för att hålla handen och massera ryggen. Men han hann i god tid.

Just nu firar Patrik sin födelsedag på bussen på väg ner till Dragsvik och har loppusota framför sej inkommande vecka. Då blir det att kriga ute i Niinisaloskogarna. Nästa helg blir kort så han tänker inte komma hem utan tar en utekväll i Ekenäs istället. Så nu kommer han inte hem före till jul och det låter länge på nåt sätt men så har vi faktiskt julen bara där om hörnet. Han har så väldigt lite dagar kvar nu att man knappast tror det är sant.

Dagen har för övrigt gått åt till att fjäska för familjen med mat och kaffe om vartannat. Nu tror ni mej kanske inte men idag har jag haft en stor laxbit i ugnen! Det är första gången i historien och jag är rätt osäker på om ugnen ska gå att använda mera. Trodde flera gånger jag skulle storkna där vid spisen när jag stod och andades in fiskångorna. Bra åtgång hade den i alla fall så det var ju bra. Själv försökte jag inte ens smaka utan tror jag fick i mej av den hälsosamma fisken genom ångorna och satte tänderna i en bit nötkött istället.

Har just sett ett till avsnitt ur Drakan och åter står kaffepannan på en sista gång före Erik ska iväg på ännu en skolvecka. 

Jul på Södermalm

Jul på Södermalm har aldrig förut passat in i mitt schema men i år passade jag på att besöka julmarknaden. Den första för denna jul för mej så det var hög tid. Blev glatt överraskad av de många försäljarna och det fina hantverket och vilken trängsel sen! Massor av folk och barnvagnar.
Köpte dock inte så mycket, bara en prydnadsstjärna och eukalyptushonung för kommande förkylningar. Ett mycket passande ställe för julmarknad i gammal gårdsmiljö.

Familjen hade jag också med men de gick omkring i affärer så länge. Patrik köpte ny vinterjacka för födelsedagspengar och Erik svettades jag omkring med för att hitta en skjorta till julfesten. Det är inte lätt att engagera såna som inte själva tycker de är i behov av något och inget tilltalar dem, men till slut hittade vi en som han tyckte "att jag tar väl den här då". Vid det laget var jag lätt irriterad kan jag säga.
Ungarna vet inte heller om de behöver några julklappar, nåja en ny bil och en några tusen euros förstärkare skulle väl duga men de vet att det är orimligt så sånt nämns inte överhuvudtaget. Men jag har tjatat om det i veckor nu och inget vet nåt så de måste vara rätt nöjda ändå.

Väl hemma så slängde jag ihop en bröddeg så nu är vi 9 bröd rikare i det här huset. Om jag ännu hinner före jul ska jag göra knäckebröd för det är roligt och riktigt gott. Jag tror det blir en jul där vi satsar på maten och gemenskapen. Det är väl ändå det viktigaste att få vara tillsammans.

Jag har fått förfrågningar om hur det går med nya sängen från flera håll t.o.m från Sverige.
Jag kan bara meddela att jag sover som ett litet barn och det är det bästa inköpet på flera år.