Hundhår och tidsbrist

Vet att jag beklagat mej länge över det här med hundhår och ibland är det ett verkligt dilemma. Som i morse när jag upptäckte att panelgardinerna i vårt sovrum är igenom grodd med hundhår nertill. Det är såna stunder man sliter i sitt eget hår och himlar med ögonen. Men vad är nu gulligare än det att Zeb kommer inrusande direkt till mej om mornarna för att slicka min hand där jag ännu ligger och drar mej i sängen och sen lägga nosen på sängkanten för att ljudligt sucka och vänta på att jag ska stiga upp.
Hörde om en dam på kontoret som samlat på hundhår från sina hundar och låtit sticka en tröja av det. Så i dag fick jag äntligen se tröjan eller koftan och den var alldeles mjuk,varm och ljuvlig. Har själv för en tid sen börjat samla på Zebs hår och vem vet kanske jag en dag får värma mej i nåt som kommit från en älskad individ som tagit hela familjen med storm. Så visst finns det en liten charm i att hundar fäller hår. Men bara en liten.
Mycket på gång nu och tiden flyger iväg. Projektet som jag skrivit om fortskrider men stannade upp i dag p.g.a en cykel. Låter konstigt men tids nog klarnar det. Vill inte orda för mycket om det före jag har rott det i land. Men jag skulle vara tacksam för ett par timmar till på dygnet, en tid i alla fall.

Träff över en pizza

Håll i er där ute för snart är två rockmorsor på väg ut för att glufsa i sej varsin pizza.
Vi gjorde samma sak i fjol så det måste väl snart kallas tradition. Har så väntat på den här kvällen, att i lugn och ro få sitta och fundera på dittan och dattan.
Misstänker att jag inte slipper på datorn mera i kväll eftersom gubben har lite service på gång men annars i morgon igen.
Ha det bra vänner!

Vart tog åren vägen?

Läste i dag på Facebook att min lilla Erik har anmält sej till bilskolan.
Alltså nu frågar jag mej vart åren tog vägen? Hur gick det här till? Ännu i dag känner jag mej som 22, ung, dum och nyfiken på livet.
Kommer så bra ihåg natten till den 16 mars 1994 som var min morfars födelsedag men som vi inte skulle fira det året eftersom han ryckts ifrån oss året innan. Den natten låg jag vaken och kände de första rörelserna i min mage av den baby jag bar på. Där i den tysta natten tog jag detta som ett tecken på att om det var en pojke skulle hans namn bli Erik, precis som min morfar.
En ny Erik kom till världen och en helt ny individ tog plats. Ändå är det i mycket de påminner om varandra och jag tror de skulle ha haft många fina stunder tillsammans.
Men nu är det alltså min lilla Erik som börjar bilskolan på onsdag och vart tiden farit sen den där natten har jag ingen aning om.
Betyder det också att jag inte längre är 22? Nej det tror jag väl inte.

Sköna helg

Vid dagens sista utfärd hittade jag lite videkissor att dekorera tulpanvaset med.
Alltså vilken helg vi haft! Sol sol och åter sol. Så mycket bättre kan det inte bli och jag hoppas alla som haft möjlighet har släppt alla måsten och bara varit. Det har åtminstone jag.
Startade i morse med att pröva om skaren höll men inte ens Zeb höll den utan han plumsade glatt igenom den skarpa snöytan. Men så vacker vår värld då var i vitt och silverliknande kristaller som dalade ur björkarna i solskenet. Tror inte ens sommaren slår denna bild enligt mej.
På eftermiddagen värmde solen så skönt här på terassen och pojkarna och jag härjade med Zeb i snön.
Sen här mot sena eftermiddagen kunde jag bara inte hålla mej inne utan tog ut Zeb en tredje gång och tog det sista av solstrålarna.

Det som väntar kvar av den här dagen är en tur till Terjärv. Efter en mycket lång hemmaperiod ska Erik tillbaka till studierna och snickrandet. Roligt för honom men för mej hade han nog fått stanna hemma några veckor till för tiden har gått så snabbt. Han är för det mesta som ett gladpiller åt hela familjen och tar inga bekymmer i onödan utan tror att det mesta löser sej ändå.
På mornarna har han läst Zits för mej, alltså en serie i ÖT som för det mesta handlar om Jeremy och hans morsa som vill honom så väl men som för det mesta blir väldigt pinsamt för Jeremy.
Han identifierar ofta vår hemmasituation med den serien och kan sitta och flina åt mej och säga att mamma det här borde du läsa. Nu har jag faktiskt börjat klippa ur serien för att spara för kommande tider. Man vet aldrig när man får användning för sånt.
En gång mamma, alltid mamma.

Vilken dag

Efter att ha skurat det förbenade duschskåpet så svetten rann tog jag en välbehövlig paus som för övrigt varade nästan dagen ut.
Zeb och jag tog sparkstöttingen och satte av till skogs med nosarna vända mot den ljuvliga solen. Nåja Zebs var nog mera i snödrivorna men i alla fall.

Där ute i skogen träffade vi två trevliga skogshuggare som råkade vara gubben och svärfar. Här fick man se efter för ett tu tre hade man en gran i skallen. Dessutom var terrängen svårframkomlig för min fyrbenta följeslagare.

Värmekälla kommande vintrar.

Naturen har så mycket vackert att bjuda på bara vi har tid att stanna upp och se oss omkring.

Zeb har förstått det här med att njuta av livet och leka lite varje dag.
Vi var ute i två timmar och där mitt ute på vidderna satte jag mej på sparken och delade en påse vindruvor med Zeb. Min trogna älskade vän.

Gubben skulle också ut på en fotorunda så då följde jag med till Hjulfors. Vackert med allt vatten som forsar fram där men jag fick kallt om tårna och nu är jag jämförbar med en kokad kräfta i ansiktet.
Men det har varit en bra dag som vi tagit tillvara på.

Måste ännu få berätta att jag i kväll har gjort laxpaj!!! Jag har gjort laxpaj!
Dukade fint med levande ljus och allt och gjorde mitt yttersta för att komma i den rätta stämningen för att få det att smaka gott. Men nej, det går bara inte. Efter första tuggan kvamnade jag nästan och kallsvettades som ett sjunkande skepp, eller nåt. Men jag försökte verkligen och det är inte första gången. Jag har flera gånger nu gjort fisk till familjen och smakat själv men min överlevnadsinstinkt säger stopp. Som tur är har jag en Erik som har förmågan att se hur det kan tänkas gå och i går vid butiken hittade han chokladkakmix som han tyckte vi kunde pröva på. Nu hade jag då gjort kakan som efterrätt och liksom garderat med den i fall att. Vilken tur för efter min sallad vräkte jag i mej chokladkaka med tjock sliskig glasyr och vispgrädde som pricken över i:et. Inte lämnade jag hungrig i dag heller!




Dilemma

Mitt stora dilemma just nu är att jag vill göra så mycket att inget istället blir gjort.
Hur kan det då bli så där? Tusen saker som jag borde reda upp (tidningar,kläder och det eviga hundhåret) såna saker.
Känner att jag i helgen vill baka, bröd och kakor och känna mej så där duktig och huslig. Men blir det fint väder som de lovat blir det nog nån långpromenad och bara njuta,njuta.
Har en känsla av att allt faller mellan fingrarna på mej och i stället blir inget till nånting och det slutar med att jag blir sur och inåtvänd.
Känns som familjen varit mycket splittrad den här veckan och Patrik har jag inte sett sen onsdag eftermiddag fast vi bor under samma tak. Han jobbar på för fullt och nya bilinköpet hägrar för honom om nån månad och han verkar nöjd och glad.
Erik for just med kompisar på moped ut i det hala och falska föret så nu sitter jag med mitt lilla harhjärta i halsgropen tills han är hemma igen. En mors stora oro.
Men det behövs inte mycket för att göra mej lycklig i kväll. En bukett röda tulpaner och en Artline penna från Bokhandeln till mitt projekt håller mej nöjd ett par timmar i alla fall. Så kom inte och säg att jag är svårflörtad när det gäller lycka, till det behövs väldigt lite.
Men nu till görat, fram med dammsugaren ett par minuter så fredagstvagning och efter det ostbricka framför tv:n och Skavlan. Sen är det inte långt till John Blund.
Ha det bäst kära ni.

Dripp dropp

Mars...smaka på ordet.
I dag vår första riktiga vårdag med 5 grader varmt och våta vägar och takdropp.
Väl hemkommen tog jag ut Zeb och vi vädrade med nosarna och kände vår i luften. Slöt ögonen och bara hörde dripp dropp dripp dropp eller i ärlighetens namn fullkomligt skvalade det.
Zeb blev yr och galen av vårvädret och gläfste åt sej själv och hans vilda dans i snön skulle kunna få vem som helst på bra humör.
Nu är det bara en liten bisak med sol och vår...dammet här inne. Ve och fasa det är ÖVERALLT!!!
För att inte bli alltför tokig åker jag över till goda vänner i kväll för att prata och skratta bort ett par timmar. Hur bra som helst.
Ja så har vi ny president, Niinistö, hmmm...