Saknar Kuukkeli

Just nu saknar jag Kuukkeli, solens varma strålar mot den vita snön, mammas kalops, våra gemensamma morgonmål som var snäppet bättre än på hotell och framför allt kvällarna runt elden i grillkåtan när det var kolmörkt därute och vi satt och grillade korv inne i värmen. Jösses så mycket roligt vi haft där vid Hookansmaja uppe i Äkäslompolo.

Men sen ungarna inte följer med känns det inte på samma vis. Det är ju nåt man måste komma över också, men så mycket roligare när de är med. Så är det ju det här med hunden. Sist vi var grinade jag redan på vägen dit vid Pello när jag såg en annan hund och det blev nästan fråga om ett överlevnadsläger för mej. Men ändå, visst är det nåt särskilt med den lapplänska luften, lugnet och stillheten. Där hinner man andas och verkligt vila upp sej.

Här skulle jag gifta mej om det nu inte redan varit gjort. I vit hellång päls och röda rosor. Zeb som brudtärna, han skulle klä i rosenkrans.
Så där sitter de nu, mamma och Hasse med ljuset tänt i skyddsrenen Erik köpte för egna pengar åt mommo när hon loopat i spåret och fick tillbringa en natt på sjukhus i Rovaniemi. Sen dess har renen fått vara med på resan till Äkäs för att hålla mommo trygg och varm om hjärtat.
Nästa år är vi med igen, hör ni det!

Samla krafter

Ibland undrar jag vad vår Herre tänkte på när han skapade tisdagen.
Det är en sån jobbig dag. I arbetet går klockan i snigelfart och benen känns tunga som bly och konstigt att det för det mesta är tisdagen som känns så här. I och för sej är jag så in i döden trött varje dag jag kommer hem och har jag inget särskilt som jag ska iväg på så går jag så in i den där tröttheten att det är svårt att rycka upp sej. I dag är en sån.
Så länge maten var i ugnen lade jag mej på sofflocket för att titta på teve med äggklockan inställd på 30 minuter. Det tog mej dock lite längre att ta mej upp ur soffan och det resulterade i lite bränd ostyta på lasagnen. Dessutom smakade den ganska vidrig efterom den inte var hemlagad från grunden eller det kunde också bero på mitt hysteriätande så länge jag gjorde maten,ost,småkakor,torkade tranbär ja sånt ni vet. När jag är trött och hungrig går jag verkligen igång på det där ätandet och det finns ingen naturligt inbyggd broms utan det bara rullar på.
För att så samla krafter tog vi oss till skogen Zeb och jag för att träffa skogshuggare gubben. Konstigt det där att vi arbetar under samma tak, bor under samma tak men ändå kan det kännas som om vi inte hinner träffas. Det ska vi ta igen nästa vecka.
Men för övrigt är jag rätt nöjd med tillvaron och det mesta fixar sej. Men att man är 40 påminner kroppen mej om så gott som varje dag. Tusen tack för det.
Nu borde jag verkligen sätta mej ner för att skissa, tidspress gott folk, tidspress.

Kvalitetstid

Tog mej själv i kragen och besökte farmor i kväll.
Ringde henne i förra veckan när samvetet gnagde och hörde att hon nog väntat mej. Tyvärr var förra veckan fullspäckad med diverse ting och tiden en bristvara. Men nu har vi suttit ett par timmar och pratat över varsit lemonadglas. Kvalitetstid är precis det rätta ordet. Det är mycket vi hinner gå igenom på våra träffar, mest blir det sjukdom död och elände men det får man räkna med. Men vi skrattar också en hel del för humorn finns där hela tiden.
Farmor kom att tala om en syster hon hade som dog vid 10 års ålder,Venny. Hon fick blindtarmsinflammation som lämnades för länge så den sprack och spred sej i buken. Det fick mej att åter en gång korsjämra mej åt hur det gick till när Patrik kämpade med sin blindtarm. Än i dag har jag så dåligt samvete och det riktigt gör ont. Vi trodde det var vanlig maginfluensa och hade hemma honom alltför länge. Men så när kvällen kom var han så dålig så vi for med honom till Första hjälpen. Efter blodprov stod det klart att det var blindtarmen och han skulle opereras morgonen därpå. Buken fick dräneras och blindtarmen var fem före att spricka. Han fick stanna flera dagar på sjukhus eftersom ingen mat ville hållas i honom och de fick sätta dropp. Mager och eländig fick vi hem honom till slut. Kläderna hängde på kroppen och han gick som en gammal gubbe. Gjorde allt gott jag kom på i matväg åt honom och så småningom blev han sej lik igen. Minns att jag pratade med en läkare om mitt dåliga samvete och hur rutten jag kände mej som mamma, men han sa att det inte går att veta sånt på förhand och fastän han var läkare hade han gjort likadant.
Det som gläder mej mest i historien är att två av hans kamrater kom cyklande från Sansund i januari! till sjukhuset med en ask sisu åt honom. Det var verkligt bevis på god kamratskap och jag hade en mycket gladare pojke efteråt den kvällen.

Årets första uteservering

När solen värmer så skönt som den gjort idag blir jag verkligen sugen på terrasshäng.
Det är det vi är bäst på om sommaren, att hänga på terrassen så mycket som möjligt. Det är ett ställe där hela familjen trivs och en naturlig samlingsplats. Där infinner sej de långa diskussionerna och där har ungdomarna vädrat sina framtidsdrömmar och planer.

Alltså sökte vi fram plädar,bryggde kaffe och tinade upp varsin bulle. Bar ut allt på terassen för att vira in oss i plädarna, njuta av kaffet och grina glatt mot solen.



Zeb är förstås alltid med på ett hörn när det vankas bulle. I dag fick han dock ett tuggben och när han slukat det lade han sej tillrätta för att njuta livets glada dagar.

Bäst jag sitter här och skriver hopar molnen sej där ute och solen får snart se sej besegrad. Men vi har en fin helg bakom oss och snart är det dags att ta tag i en ny vecka. Den sista före gubben och jag tar vinterledigt så med det i tankarna ska vi ta oss igenom den här veckan också. Ett litet orosmoln finns och det är mitt knä som bråkar och håller på att bli riktigt jobbig. Få nu se hur det blir.
I kväll väntar vi gäster hit som en bra avslutning på dagen.

Inredningsnytt

När man anar vår i luften och ljuset återkommer vaknar inredaren i mej.
Jag kollar alltid inredning på nätet och i tidningar men för det mesta sätter ekonomin käppar i hjulen. Drömma kan man alltid och många gånger kan man få ett lyft med bara små förändringar.
I dag hämtade jag min senast inramade tavla från Studio T-A. En Zebra i svartvit med svart passepartou och svartsilvrig ram. Visste redan när jag målade den att den kommer att få plats över vår röda bäddsoffa i hallen. Studio T-A ligger passligt bredvid Sunds lilla affär in i stan och jag svängde så in där med min tavla under armen. Ögonen föll genast på dessa snygga betongkrukor med sköna gröna växter i. Jag som har värsta beslutsångest visste genast vad jag ville ha och önskade gubben varit med, han skulle blivit så imponerad på lilla frun. Glad i hågen styrde jag mot bilen med min tavla och en stor pappersväska med nytt inredningsmaterial.
I bilen låg redan en ny vardagsrumsmatta så jag var rätt nöjd. Den är inte väldans speciell men med tanke på hundhår så fick det bli en lättskött och att den dessutom var sista exemplaret och nästan gavs bort gratis kunde jag inte annat än ta hem den.
Städningen gick som en dans när jag visste att jag hade flera nya saker att sätta fram.

Gamla mattan fick ta plats i hallen och kuddar togs från sovrummet och vips var det som om allt stämde. Ja allt utom de äckliga tapeterna då men det är sånt jag får leva med en tid ännu, men vänta bara. Röda soffan som inhandlades för flera år sen gör mej fortfarande glad. Vilken tur att jag var modig den dagen och stod emot gubbens funderingar om en beigebrun variant.

Ja det var dagens dos av inredning och den borde hålla mej nöjd ett litet tag. Åtminstone i kväll så länge det är nystädat.

Du är så välkommen fredag

Åh dessa tulpaner! Jag får inte nog.

Det känns som att veckans dagar suttit en efter en på mina axlar och tyngt ner mej längre och längre i dyn. Nu sitter jag här alldeles mossig men lycklig över att det äntligen är fredag kväll och redan vid eftermiddagen lade hjärnan av. Hade fullt sjå att läsa av siffror,skrev fel datum och var allmänt slöddrig. Sade åt min jobbkompis att jag snart inte vet vad jag heter men så länge man kan sitt anställningsnummer kommer man långt.
Besökte lokala banken för ett antal uttag och överföringar. Sista lappen jag fick lämnade jag att stirra på och bankfröken fick säga åt mej att även den skulle signeras. Tackade för upplysningen och försökte ursäkta mitt beteende med att det var den tiden i veckan när hjärnan är bombad och totalvägrar samarbeta. Herregud! Fortsätter det så här sitter jag på anstalt om max 5 år.

Hade väntat underverk av mej själv i kväll i form av städning men det har jag glömt sen länge. Försöker igen i morgon när jag förhoppningsvis är piggare. Nu ska här skrubbas bort arbetsveckan, krypas in i en tjock mjuk frottebadrock och sen invänta Skavlan. Det är då mitt fredagsfrosseri av ost och kex tar sin början. Så välkommen ska du vara härliga kväll.

En trött kvinnas tankar

Det blev sent i dag före jag kom mej på datorn, och det har blivit som ett måste på nåt underligt vis.
Har varit borta mest hela kvällen och först nu kan jag sätta mej ner i lugn och ro.
Internationella kvinnodagen. Jag har gjort mitt yttersta för att få karlarna att fatta att i dag är en dag när de öppnar dörrar och låter kvinnor gå före, spiller i kaffe, bjuder på nåt gott eller varför inte en liten blomma. Jag har t.o.m dansat för en karl i dag för att visa hur glad man kan bli en sån här dag och när det spelas bra musik i radion. Han lyssnade, sen sa han"inte är det här Leonard Cohen? Nej faktiskt inte men jag lyssnar hör och häpna på annan musik också.
Jag har konstaterat att det kryllar av karlar dumma som får i min omgivning. Så jag har köpt mej en egen tulpanbukett och fortsätter dansa för mej själv.
Ni kvinnor som ännu är vakna, hoppas ni haft en bra kvinnodag. Visst behöver vi ha en dag, resten av årets dagar passar vi ju opp männen.


Dagens danslåt:

Macy Gray Beauty in the world