Kära fredag du kom

Så ja, nu sitter jag här igen och känner mej rätt lycklig.
Det är städat det som städas bör och äckligt tunga vinterjackor snurrar i tvättmaskinen. Ska bli så skönt att få lägga undan dem några månader. Nu måste vi verkligen få börja tro på en vår på riktigt. Veckans regn har tagit mycket snö med sej och lagom tills jag kom hem i dag började solen lysa.
Min förstfödde och jag är ensamma hemma så vi gjorde oss mat som är i det mera invecklade laget att äta. Men gott var det och vi satt där och åt med både händer och tänder och tyckte det var tur att vi inte befann oss på restaurang. Vet precis hur mycket gubben kommer att sucka över maten när han kommer hem. Han ogillar allt picklande med maten och föredrar stora korvbitar att sticka gaffeln i, det är mat för honom det.
Erik har jag bara träffat en kort stund än i dag när han avlöste mej från punktsvetsen. Lyfter på hatten för honom att han efter en veckas skola orkar fortsätta arbeta en fredagkväll. Men så är de också vana pojkarna hos oss att väldigt lite kommer gratis och att skaffa sej nåt nytt för egna förtjänade pengar smakar ännu bättre. Tror också att det uppskattas mera och blir mera värdesatt.
Fanns det pengar i överflöd så hade jag förmodligen öst mera över dem eftersom jag själv som barn var van att det inte fanns pengar till extra utsvävningar, men hade de varit lyckligare för det? Tror knappast det. I dag är de kloka och förståndiga och vet uppskatta att de haft en trygg och kärleksfull uppväxt och det materiella inte på långa vägar kan mätas med det. Fast de många gånger kommit hem småsura över att kompisar fått det och det och Erik en gång kom hem och påstod att vi inte är nån riktig familj då vi inte har PlayStation! Ha ha, visst fick de PlayStation till sist de också och så blev vi en riktig familj då till slut.
Det om det. I dag arbetas det för körkort, bilar,konsertresor och kanske nån gitarr vad vet jag.
Nu är det inte mycket mera än att önska att de andra snart kommer hem så vi får lite tillsammanstid medan jag knaprar på ostar.

Ostlycka och frissabyten

Aahhh osten är fixad till helgen och jag är nöjd.
Har verkligen kommit igång på ostar på riktigt nu. Har alltid haft en förkärlek till osten men nu har den ersatt både snacks och godis. Den här Cheddar osten är en riktig höjdare i soffhörnet en fredagkväll med ett glas rött. Rena rama lyxen för mej. Undrar hur mycket man kan sätta i sej före man får nog? Har ännu inte kommit så långt.
Har i kväll besökt den nya frisörsalongen Esse Klippet för att få mej en näst intill militärfrilla. (Nästa gång rakar vi...eller så inte) Nya snygga lokaliteter befinner sej Sandra och Ciina i nu och det kändes riktigt hemtrevligt och ombonat. Jag har haft flera frisöskor i mitt hår de senaste åren. Det har blivit byte pga barnafödande och flytt för frissorna och nu är jag tillbaka till Ciina som frissade mej flera år så länge hon hade hemmasalong. Det roliga är att vi är barndomskamrater och min mormor skötte om oss båda när vi var i barnträdgårdsåldern. Det var också hon jag stod med under golvlampan vid mormors och jämförde vem som hade större bröst.Sånt var viktigt i den åldern ska jag säga. Oj vad vi skrattat åt våra dumheter många gånger. Hur som helst väldigt trevligt med en pratstund med henne, det blir ändå inte så ofta.
Så ja, en arbetsdag till sen sätter vi tänderna i ostarna. Så bra!

När tulpanerna vissnat

De röda tulpanerna börjar ha gjort sitt. De gula är ännu ståtliga och fina.
Ändå kan jag tycka att det är något vackert med utblommade tulpaner så de får glatt stå där i vasen ännu ett par dar. Det är väl också ett tydligt tecken på att påsken är över för denna gång och jag skulle få plocka undan äggen och hararna om jag vill. Men jag fortsätter att lyssna på Jerusalem och en låt jag verkligen kommit igång på: He´s no longer in his grave, He is risen from the dead. Djupa ord som jag behöver bli påmind om ibland och det är sånt ös i låten så baslådan skallrar.
Som jag väntar på sommaren och höstens konserter!
Annars har jag varit mor duktig i kväll och bakat lite bröd. En enkel variant men dock som vilket bröd som helst. Jag gör på 1 liter vätska och blandar vilt och friskt ur diverse mjölpåsar. "Knådar" med elvisp så degen blir rätt lös, sen häller jag allt i en långpanna. På med mycket solrosfrön för de ger en nötaktig smak när de bryns. Det är det närmsta i nötväg vi kommer i den här nötallergifamiljen.  Sen när brödet svalnat är det bara att skära i bitar och plötsligt har man en massa brödbitar!
Jag har en fyrbent som ligger och blänger på mej här bredvid och det är inget nyss påkommet utan har legat på ett bra tag redan i kväll så det blir att dra på sej nåt vindtätt och bege sej ut och luffsa omkring i lervällingen. Härligt härligt!

För den som vill lyssna:Jerusalem Risen

Rivstart

Allt var förberett in i minsta detalj för morgonen, allt för att vi inte skulle behöva stressa eller ha tidspress. Patrik var först uppe och skulle hämta in både tidningen och Zeb. Hastigt var han in tillbaka och meddelade att ingen hund syns till, allt som fanns kvar var en stump av linan. Detta lade fart under fötterna på oss alla och gubben och jag hoppade i bilen för att leta i byn.
Det tog inte lång stund före vi hittade honom sittandes på en gårdsplan några kilometer bort och se allmänt dum ut med linan hängandes efter sej. Jag steg ur bilen för att öppna bakdörren åt honom men hann bara stiga upp så hoppade han upp i framsätet och var redo att åka hem. Själv fick jag sätta mej där bak. Det var dagens äventyr och motion för hans del. Vilken stjärnrestaurang han besökt under vägen lär vi inte få reda på men han spydde i morse och hade skitit ner sej när jag kom hem så det har varit riktigt hejsan.
Friluftsmänniska och sportig som jag är tog jag cykeln i morse. Tänkte nog under dagens ihållande snöfall om det nu var så smart men vägarna var bara igen till eftermiddagen och vägen hem gick som en dans.
Har haft softaste kvällen på länge och har bara rört mej mellan pannrummet köksbordet och datorhörnan där jag suttit och jobbat med "projektet" en lång stund i kväll. Har utspritt papper penslar och färger över hela bordet. Men jag börjar vara på slutrakan och det ska bli så skönt att få ge ifrån sej allt material så är det andra som får ta över sen och göra besluten.

Uppförsbacke hela vägen

Så kom den då den sista lediga påskdagen.
Men en sån fantastisk påskhelg det varit om man nu bortser från hur halv jag känner mej när kontakterna ur mobilen försvunnit. Men bara felet lokaliserats är det ingen stor konst att få det mesta tillbaka. Vädret har varit förtjusande och jag har njutit varje dag. Känner att jag igen har ork för 4 arbetsdagar, inte mer.
I går hade vi en riktigt trevlig kväll med matgäster och till kaffet ökade antalet gäster men det var bara roligt. Bjöd på kycklingpaj, ägghalvor med färskoströra, brytbröd med curry och timjan, skivade tomater med basilika och mozzarellaost och en grönsallad. Till kaffet blev det cheesecake med mango.
Det mesta var sånt som jag aldrig tidigare gjort och gav ingen garanti att det var ätbart. Gästerna meddelade att de efteråt åker till KorvGörans ifall det inte smakar men efter en stund kunde de konstatera att det inte kommer att behövas. Väl det.
I dag blev det premiärtur med cykeln. Putsade och oljade (läs gubben) kedjan och kände än en gång hur bra det var att jag stod på mej när det skulle inhandlas ny cykel för ett antal år sen. Gubben tyckte bestämt att det var dags för en rejäl damcykel med fotbroms, bred sadel och högst 3 växlar. Försökte verkligen mitt yttersta genom att provcykla ett par sådana men tänkte att den skruttiga jag har där hemma är i så fall tusen gånger bättre så jag sa bestämt i från och köpte mej en 24 växlars Tunturi som är sportig och ungdomlig och vi passar perfekt ihop. Så det så.
Tänkte nu efter påsken att när vädret tillåter så tar jag den till jobbet istället för bilen. Gjorde så en provtur till gravgården på eftermiddagen och jag fattar faktiskt inte vad de gjort med vägarna i vinter. Uppförsbacke hur jag än vände på cykeln kändes det som. Dålig kondis kan det ju inte bero på. Eller?

Dukat

I väntan på matgäster...

Påskdag med blandade känslor

I dag har vi en dag som man bara måste älska.

En himmel så blå att det gör ont i de vintertrötta ögonen.

Vackra vackra Esse å som igen flyter fritt fram.
Det mest rogivande måste väl ändå vara en glittrande å i solsken och ljudet av porlande vatten.

Båten längtar till att än en gång känna vattnet klucka mot sidorna.

Allt bra så långt. Tills vår älskade lilla hårboll fick årets tredje krampanfall. Gör så sjukt ont att se på.