Plus och minus lista

Dagar när mörka och bekymrade tankar upptar det mesta är det bra att väga det positiva mot det negativa och se vem som vinner. För det mesta finns det gott om det positiva, ändå vill det negativa ta över och visst är det väl märkligt.

Minus:
-Oduglighetskänslan som kom över mej när jag såg alla som svängde in till arbetet för en ny dag och jag själv körde hem igen.
-Att få söka efter byxor modell större...
-Ohyggligt stor räkning från Optima.
-Kontakta företagshälsovården än en gång.

Plus:
-Fredag!
-En stor kastrull med köttsoppa står och puttrar på spisen.
-Fått en ämbar med lingon av svärmor, sånt värmer enormt.
- Fick i går besöka lägenheten som jag bodde i med mamma och syster för si så där 30 år sen. Det var himla trevligt att gå omkring och peka ut var min säng stod och berätta om alla roliga och konstiga grannar vi hade.
-Hämtat hem ett snyggt stort skrivbord som sonen fixat åt sej i den fenomenala skolan.
-Att mitt namn står jämsides med Lorca Cohen (Leonards dotter)och tre andra som fotografer under konserten. Bilderna 114 st. finns på medlemsforumet och är sammanställt av Jarkko.

Nåja, redan nu ser jag vad som överväger och nu ska de dåliga tankarna skuffas långt bak. Det är ju fredag och the best is yet to come.

Glädjeämnen i vardagen

Förr eller senare måste man ändå landa tillbaka i verkligheten och vardagliga ting.
Men det fina med nya upplevelser är att de alltid finns där att gripa tag i när man känner för det.
Dagen är kall. Kallt här inne och kallt där ute. Vinden söker sej innanför kläderna och jag huttrar varje gång jag hamnar på utsidan. Sitter nu med fleecejacka och kör in värme i elementen.
Suckar över min telefon som återigen håller på att ge upp kontraktet med mej. I en veckas tid har den bråkat och jag har flera gånger påpekat åt gubben att den har nåt fel och han har mest mumlat som svar tillbaka. I går kväll sent ringde han mej från torkrian (tröskning på gång) och när jag svarade var det som en hop kinagubbar skulle haft körövning i örat på mej. Så han ringde på den väggfasta och konstaterade att din telefon har nog nåt fel! Nå jååå... har jag kanske inte påpekat det nu några gånger. Undrar om det inte blir min sista Nokia.
Syrenhortensian är som allra vackrast nu och står där ute i ett hörn där ingen mera sitter och njuter. Så jag plockar in kvistar som för att ta det sista ur sommaren. Min farmor fick en bukett igår att ha på sitt bord i vardagsrummet. De ljusa blommorna gör att hon kanske ser dem lite.
Har bytt gardiner i köket, mera ombonat står på listan. Tvättat fönstren på insidan med vad hjälper det när de är som skitigast på utsidan. Men har man svårt att gå i trappor står man heller inte på nån stege så det blir att blunda ett tag framöver. Men kvistarna i vasen gläder hur som helst.
Andra små glädjeämnen är att äldsta sonen förkovrar sej i snickeriets underbara värld från och med nästa vecka i form av kvällsstudier. Och den yngre har fått praktikplats och nästan lov om arbete på höstlovet. De skulle först se om han duger till nåt :)
Det verkar ordna sej till det bästa för dem så vad gör det att mitt knä sviker mej eller om det är körövning i min telefon.
Blir så glad att höra av folk att de läser min blogg, gillar det jag skriver eller tycker om mina bilder. Vare sej jag får höra det direkt eller via någon annan så ska ni veta att det värmer. Först och främst skriver jag för min egen skull men det är oerhört roligt att höra att folk gillar det man gör. Stort tack till er.

När musiken förenar

Konserten som skulle upplevas av 12 000 personer började 19.00 och portarna öppnade 17.00.
Skulle kanske trott att vi då redan skulle stå och rycka i dörrarna men det gjorde vi faktiskt inte. Nej vi satt lugnt på Stockmann och åt rostbiff, lufttorkad skinka och rödbetspaj med chevre´som vissa rapade av hela kvällen sen, jag i min tur fullkomligt älskade osten. Skålade för Cohen och vår fina kvalitetstid tillsammans som mor och dotter.
Efteråt snurrade vi runt bland klädvinglorna tills mamma plötsligt sa att klockan är fem och vi fick bråttom ut. Som tur var hade vi hotellet nära intill, bara över gatan. In på hotellrummet och bättra på läppstiftet och ut igen till en väntande taxi. Chauffören tyckte kanske vi såg aningen knäppa ut där i baksätet med likadana hattar och t shirts så han frågade vad som händer på Sonera stadion och vi svarade unisont : LEONARD COHEN !!! Hahaa, det är sånt som får mej att gå omkring med ett fånigt leende på läpparna så här efteråt.

Före klockan slog sex var vi i alla fall där och började med att köpa nya pajtor. Eftersom vi misstänkte att det blir sista tillfället köpte vi två stycken var, snygga som attans.
Vi kunde faktiskt ha fått sitta så här långt bak...

...om det inte vore för denne man Jarkko Arjatsalo. Cohens vän från Esbo som grundat Leonard Cohen files och som jag efter vår första konsert blev medlem i. Det betyder att jag fick brev av Jarkko när det blev känt att det skulle bli en tredje konsert och vi fick möjlighet att boka biljetter till allra först. Därför fick vi plats på tredje rad mitt emot scenen. Alltså en hyvens karl den där Jarkko.

På området fanns Essebor, utflyttade Essebor och garanterat de som skulle vilja vara Essebor.
Vi träffade på släktingar till gubben som var på sin första konsert och de pratade vi med en bra stund.
Efteråt på stan hördes det om Cohen i alla gatuhörn och Hallelujahrop ekade här och var.
På tåget hem satte sej ett par från Kokkola som också varit på konsert ner vi samma bord i restaurangvagnen och det blev förstås en hel del snack. I samma tågvagn som vi fanns en karl också från Kokkola trakten som varit med och när vi steg av i Bennäs sa han åt oss att vi far väl på nytt om två år då. Snacka om att musik förenar.

World tour 2012

Det är så här vi kommer att minnas vår Cohen.
Knäböjd med ögon slutna framför han många av sina låtar i början. Roscoe Beck i bakgrunden.

Med sej har han sin "änglakör"
Systrarna Charlie och Hattie Webb och Sharon Robinson.

Sharon och Leonard är ett radarpar inom musiken. Hon har körat med honom sen 80 talet och skrivit flera av hans sånger. Han i sin tur har producerat hennes senaste cd. Neil Larsen i bakgrunden.

Leonard har mycket kontakt med sina musiker under låtarna. Här är det Javier Mas som får uppmärksamheten. Han är för övrigt en mästare på sin 12 strängade gitarr och stränginstrument över lag. Rafael Gayol bakom trummorna och de nya Mitch Watkins (skymd) och Alex Bublitchi på violin. De var fräscha nykomlingar.

Vet inte om ni kan urskilja smycket han har men det är symbolerna tro hopp och kärlek.

En ödmjuk man och hans hatt.

Good night my darling, I hope you are satisfied.

Fotona är mina alldeles egna och jag är liiiiite stolt över dem. Förstår att ni vill ha mera men lugn bara lugn, det kommer mera :)

 

Trött men lycklig

Hem igen.
Lite äldre, lite visare, lite lyckligare och med en underbar upplevelse till i bagaget.
Svävar ännu en bit ovanför den sjunde himlen och totalvägrar komma ner. Alla intryck snurrar i huvudet och så otroligt trött att jag inte får nån sammanfattning av det hela. Men med 78 foton tagna så ska jag väl få ihop något. Men det blir i morgon, nu ska jag idka lite familjeliv och gå och se på sonens fotbollsmatch.

Kvällen före

Det mesta borde vara nerpackat vid det här laget. Bara jag nu har pengar och biljetter med så spelar resten inte så stor roll. Har svårt att fatta att vi faktiskt är på väg en tredje gång. Vi som trodde att den första var den sista. Helt sjukt overkligt.
Har tänkt tillbaka hur allt började och faktiskt minns jag inte riktigt. Vet bara att låten Closing time gjorde att jag -98 köpte mej min första samlings cd. Den låten hade jag på repeat i bilen till det arbete jag hade då, morgon och kväll. Hade heller inte riktigt koll på hans namn utan glömde bort det ibland och faktiskt fick anstränga mej för att minnas. Känns helt otroligt i dag.
Fick tänka på min mammas morfar som hette Lennart för att komma på hans namn och tänkte börja skratta högt när min farmor sa åt mej inför en utställning jag skulle ha, att"åtminstone den där Lennart och Zeb måste du ju ha med".
Det är alltså 14 år vi pratar om nu. Så länge har jag inte diggat någon annan och inte heller så hårt så visst måste det vara nåt särskilt. I går spelade han på Gamla Ullevi och i de svenska tidningarna i dag står det bl.a att han får känslorna att fatta eld, Cohen spelar skjortan av de flesta och tänk att en liten farbror i hatt kan trollbinda så många, om han så bara spelar mungiga.
Vill ni så kan ni lyssna på Closing time HÄR som jag lyssnade på om och om igen. Så ses vi här när jag kommer tillbaks från Helsingfors troligtvis ännu i sjunde himlen. Allt gott!

Höst

1 september skriver vi och det betyder väl att hösten gör intrång i vardagen.
Skönt vill jag påstå, jag som inte är vidare förtjust i sommar utom semestern då. Efter den här sommaren har mina känslor för årstiden definitivt inte blivit bättre. Nej tacka vet jag hösten med sin färgsprakande natur, friska och höga luft, stickade stora tröjor och mörka mysiga kvällar.
Eftersom gubben befinner sej på talko, sportfanatikern på träning så fick jag lockat ut snickaren på en liten promenad med mej och hunden. Vi gick bara in i skogen en bit, kopplade lös Zeb och lät honom leka yrn av sej.

I dag är en dag när jag känner för att plocka omkring saker och ting. Få in lite höstkänsla. Helst skulle jag byta gardiner i köket, de virkade har gjort sitt för i år. Men jag ska ta det lugnt med knät och vila så mycket som möjligt. Har gjort ett litet stilleben på köksbordet och träsleven som syns gjorde snickaren som ett av de första alster för två år sen. Fantastiskt fin att ha att stå framme i köket.

Att hösten är här blir så definitivt när man hittar den vackraste av fjärilar död. Med skira vingar som vinden så lätt tar tag i att det var svårt att få någon skärpa. Nu vilar den på ett daggkåpeblad.