Tar vintervila

Jag får börja känna mej besegrad av kylan och snön som fallit i flera turer i dag.
Snart dags att stänga för i vinter, men än står blomvas och stolsdynor framme. Ska plocka bort det snart. Kvällsstrålarna glittrade så vackert i prismorna och spindelnät har också spunnits.

Men jag har sagt att på julaftonsmorgon ska jag skotta upp en gång till växthuset, tända facklor längs vägen och dricka en varm chokladkopp invirad i filtar. Tända ljusen därinne och beundra frostrosorna  som täckt fönstren. Det förutsätter ju att det finns både snö och ordentliga minusgrader.

Glad över att vintern är här men kommer att längta mer än vanligt till våren och ljuset den här gången.

Glädjespridare

När jag satt och åt min goda, mustiga köttgryta i kväll hade mörkret redan sänkt sej över bygden.
Bara lite snö kvar på marken från den som föll i morse. Kallt mörkt och ruggigt och lite dystert kändes det allt.
Drog förstrött bort gardinen med handen och där bakom, undangömd och smått bortglömd hade min orkide´ slagit ut ett första blom. Vilken glädjespridare!
Samma orkide´ som hängde i en ampel under äppelträdet i sommar för den som minns det.

Att ha kärlek omkring sej

Har gräsänksvecka på gång.
Bara hunden och jag hemma om kvällarna och jag njuter. Det betyder nu verkligen inte att jag inte skulle uppskatta att ha gubben och barnen omkring mej, nej men egentid är så otroligt viktig. Att göra vad man vill, äta när man vill, sova när man vill o.s.v. Så är det jätte längesen jag varit ensam hemma flera dagar i streck och visst hade jag kunnat ränna runt i världen och hälsa på vänner men känner att jag behöver det här nu, längtar hem varje dag när arbetsdagen är slut.
Men jag har de som bryr sej.
Gubben förstås, han är en som verkligen bryr sej. Spelar ingen roll om det är han eller jag som är borta, han ringer varje dag. Kärlek.
Det får mej att minnas mormor och morfars kärlek till varandra. När mormor var med sina systrar till Sverige och morfar hälsade på hos oss kunde han inte stanna så länge för "mor Karin" ringer än i kväll.
Sen min mamma förstås. Mammor är alltid mammor och kommer så att förbli.
Hon ringde redan första kvällen och hörde hur jag hade det. Inte gråter du frågade hon, på skämt förstås. Andra kvällen ringde hon och frågade om tiden var lång, de var nog hemma där i fall jag ville komma ut. Men jag avböjde och förklarade att jag trivs riktigt bra i min ensamhet, och hon förstod som den mamma hon är. I kväll, den tredje kvällen har jag skickat ett sms: Till kännedom, jag mår bra. Har just ätit nötpepparbiff med wockade grönsaker och 1 glas rött (naturligtvis) Njuter av ensamtid. Kram! Så nu behöver hon inte oroa sej.
Men visst väntar jag på helgen när jag har alla samlade omkring mej igen.
Annars har det varit tuffa dagar känslomässigt.
Nåddes av ett dödsbud tidig tisdag morgon.
När en människa mitt i livet alltför hastigt rycks bort och kvar lämnas ungdomar som redan tidigare lagt sin pappa i graven då lämnar jag stå undrande. Undrande var den guden finns som vill alla människor väl. Varför inte ta nån som ligger år ut och år in på bädden och inte längre är medveten om vad som händer runt omkring. Varför ta båda föräldrarna av barn och unga som ska börja stå på egna ben. Jag kan varken förstå eller acceptera och står så här med alla frågor obesvarade.
Så har de första snöflingorna fallit och jag tror jag var den enda på arbetet som var glad över dem. Men de var mycket kortlivade och försvann lika hastigt som de kom. Men de varslade om vad som komma skall och då gäller det att vara förberedd. Patrik var så vänlig och bytte till vinterdäck åt mej på förmiddagen så jag och bilen är redo.
Kanske ett svamligt inlägg men så blir det när man skriver om allt och ingenting.

Höstmys

"No kan en kvinno ha i bra!
Har i dag kört en ledig dag med städning av garderober, gardinsbyte och lövkrattning. Men en ledig dag ska man också göra lite roliga saker så jag har träffat en väninna och fått Ernst nya bok på posten.
En riktigt vacker bok må jag säga och en verklig skatt i min boksamling.
Ja så har jag beställt julklappar, det börjar bli den tiden på året. Ett paket var åt familjen, också åt mej själv naturligtvis. Nödvändiga paket, inget krafs.
Nöjd så långt och nu ska jag fortsätta bläddra i min vackra bok.

Tacksam

Söndagsmornar den här årstiden är bara bäst.
Tassa upp efter att gubben redan hämtat tidningen, kokat kaffe, gett hunden mat och medicin (gäller att dra sej tillräckligt länge), sätta eld i spisen och dricka morgonkaffet sittandes i Eriks gungstol (må han bo hemma länge länge annars hamnar jag att skaffa en egen gungstol) och läsa Öt. Öt är klart bäst söndagar med rese och inredningstips.
Söndagsmornar helt utan stress och krav.
Satt sen och gick igenom gamla foton från 2007 och framåt. Konstaterade att vi gjort en massa saker med våra barn trots att vi aldrig rest långt med dem, och kameran har alltid varit med. Skrattade hjärtligt åt en massa foton och det förgyllde verkligen förmiddagen. Helst skulle jag rama in alla foton av barnen, tycker de är så härliga.
På eftermiddagen var det kalas för systerdöttrarna och farmor tog vi också med oss. Glad så länge hon orkar komma med. Att det säkert är sista gången har hon sagt i flera år nu och desto viktigare att hon får komma så länge hon orkar. Tycker själv att hon mest är till börda men vi är glad att kunna ta henne med oss. Sen har hon också en underbar humor, som man kan skratta länge åt.
I kväll samlade jag familjen runt matbordet och det är inte varje söndag det går. Jägaren är hemma tills i morgon och det gör att vi njuter ännu mera av den här dagen. Kände tacksamhet när vi satt och pratade efter maten och ingen hade bråttom nånstans. Så oerhört viktigt att ta vara på gemensam tid.

Kvinnodag

Idag lämnade karlarna hemma och vi, tre kvinnor styrde bilen mot Kokkola.
Det är nog ingen risk att släppa iväg oss för ekonomins skull och inte blir staden rik på oss heller. Men roligt har vi och rutten är inkörd sen länge tillbaka. Fast idag avvek vi lite och tog med en nygammal garnaffär och den blir säkert kvar i rutten efter det här besöket. Massor av härliga garner och habegäret är stort. Men jag är ståndaktig och tänker göra klart mitt handarbete här hemma först.
Rosso är vårt standardställe när det gäller mat och idag åt jag någonting väldigt gott, kyckling,getost,rödvinssås,zuccini och gnocchi. Gnocchi har jag faktiskt aldrig ätit förut och visste inte vad jag beställde in men kunde lista ut att det inte var fisk i alla fall. Riktigt gott var det och jag googlade när jag kom hem (vad gjorde man utan google liksom). Kanske inte det mest hälsosamma med mjölet som fanns i "klimparna" men som vi konstaterade där i restaurangen, jag ska inte ångra nånting vad än jag får för svar på mitt googlande.
Väl hemma var jag ovanligt på hugget och tvättade vardagsrumsfönstren på utsidan och fortsatte sen med växthusfönstren. De har varit riktigt smutsiga och eländiga så lite bättre blev de nog.
Nu ska det bli så skönt med en stilla lördagskväll.

Utan att säga

Fortfarande är jag utan att säga.
Tar så fredagkväll och hoppas återkomma i morgon.
En riktigt underbar helg önskar jag er!