Dagar att minnas

Det kan inte bli bättre än så här.
Sommarvärme och en lat söndag med fågelsång och blå himmel.
Det är dagar att minnas och inga alptoppar i världen går upp mot mitt eget paradis i dag.

Zeb har födelsedag i dag. 8 år och dagen firar han med att ligga utfläkt i skuggan. I kväll när det blir svalare ska han få en promenad men före det orkar han helt enkelt inte.
Själv var jag på en cykeltur och njöt att dofter från syren och nyslaget gräs. Efter Åsbackavägen fick jag som vanligt ont i knät och hemma satt jag med ispåse på för att det inte skulle svälla. Som plåster på såren bjöd jag mej själv på en Limoncello med is och alla sorger i världen försvann.

På förmiddagen flyttade jag runt lite möbler.
Satte en trädgårdssoffa vid nyplanterade rönnen. Bara den växer till sej ska svärmor få börja sitta där på sina gamla dar och njuta av doften. (Inside joke)
I kväll blir det korvgrillning hos kära mor. Själv har jag marinerat lite tomater att också slänga på grillen. Mums!

Fest i sommartid

I dag har min allergi hållit sej i skinnet tack vare att jag tog tilläggsmedicin redan från morgon.
Det är så skönt att andas fritt utan att snora ner hela sej.
Dessutom var vi bjudna på kalas och vem vill då gå med näsan inlindad i en hushållrulle.
Vi firade en far och en dotter ute vid havet med god mat, kaffe och kladdkaka. Vädret var perfekt där ute, inte för varmt och inte för kallt.
Så har vi laddat på i matförråden. Tror aldrig att både kyl och frys varit så tömda här förut. I frysen fanns endast lingon, så hade vi inte handlat hade det blivit vispgröt helgen igenom.
Hemma så hann vi bara äta i trädgården så kom regnet. Sökte mej till uterummet för där är det så mysigt när dropparna smattrar mot taket. Sövande är vad det är och ni kan gissa hur det gick.
Aronian blommar nu med sina vackra blom, ett träd som är vackert nästan hela året.
I uterummet mognar en jordgubb, det blir fler och fler tomater och tre paprikor är på kommande så här långt. Intressant att följa med nu när det händer från dag till dag.

Skatt(er)

Pollendagen har jag i dag.
Värsta tänkbara jag haft i hela mitt liv. Varifrån jag fått det och hur skiten hamnat i näsan på mej vet jag inte. Hade en rätt vanlig uteiträdgårdenkväll i går men nånting var det i alla fall.
Vaknade före fem och det formligen exploderade i snorholken. Det gör det i och för sej titt som tätt på mej men det brukar gå om, om nån timma. Inte den här gången.
Alltså det var vansinnigt hur jag nös, sex sju gånger på raken och ögonen och näsan rann konstant.
Försökte jobba men så fort jag fått på mej svettsglasögonen rann näsan och  svetten rann så det immade på rutan. Bara att ta av sej, snyta och börja om. Men det höll inte i längden och när halva dagen gått var jag ett vrak.
Hem och sova och när jag vaknade började proceduren igen och inga mediciner tycktes bita. I kväll är det lite lugnare så det går att tänka på annat. Men jag är röd om nosen som en lysmask i höstmörkret. Hur trevligt som helst.

Nog om eländet.
Redan i förra somras när jag letade tegel på utevinden hittade jag en skatt. En blåmålad stol som i mina ögon var hur charmig som helst. Frågade om lov att få plocka ner den och fixa lite brädor.
Det blev först i dag och med en omgång med högtryckstvätten och lite spik står den nu vid uterummet. Hade i ett skede tänkt måla den i samma färg som dörrarna men den är så murken att jag inte ids lägga tid på den. Men den får nu ett värdigare slut i alla fall när den får stå i solsken och visa upp sin patina. Kan tillägga att jag inte tordes provsitta den, tänk om den brakat ihop.

På tal om skatter. I skuggan är det bäst.

En kväll att samla sej till

En sån svettig dag.
Det har behövts en ordentlig kraftansträngning att komma genom dagen när luften stått stilla och vi bara har väntat på när det ska braka lös.
Det blev endast en regnskur och åskan hördes i fjärran. Men det har börjat fläkta och det är skönt där ute.

Kvällen går i slapphetens tecken. En tid att samla ihop sej efter en nästan för varm dag och för att orka en sista dag före helg och sovmornar.

Pojkarna har för vana att fiska en stund nästan varje kväll. Att ha ån så nära som vi har är en lyx.

Gårdagkvällen befann jag mej på en mysig terrass i goda vänners lag och med en trädklättrande hund strax intill. Så viktiga stunder.
Solen har kommit tillbaka och jag tar min kaffekopp och beger mej ut i det gröna och sköna.

Luddig

Huvudet känns luddigt i kväll.
Beror troligtvis på att vi oljade in terrassen när vi kom hem i dag och solen stekte som mest. Men nu är det gjort och den ser mycket snyggare ut. Bara man hade några fina utemöbler att sätta dit nu. Det mesta vi har håller på att bli brasved och ena sonen har fullt sjå att dra i skruvar här och där vartefter delar lossnar. Nåja risken är stor att de står här sommaren igenom trots allt.
Har tagit det lugnt resten av tiden och legat under jätteramsen och beundrat hur vackert det enkla egentligen är. Humlorna hade däremot ett fasligt arbetspass på gång och sånt blir man ju glad av.
Sörplat kaffe och vatten om vartannat medan ett förbättringslager på tånaglarna torkat, det är också viktigt i sommartider.
Sprang med några kannor vatten för en stund sen men det ser ut att lossna där uppifrån också så det får sköta resten.
Annars inte mycket nytt under solen. Njuter fruktansvärt av tiden vi lever i nu och försöker ta tillvara så mycket som möjligt där ute.

En måndag med guldkant

Sommaren kom tillbaka och vi välkomnar den förstås med öppna armar.
Gräset tycks hursomhelst må bra av vilket väder som helst och har växt så det knakat de senaste dagarna. Så det blev lite talko på det området när vi kom hem. Vi var tre som jobbade med gräset och den sista som anlände hamnade vid spisen för att tillreda kvällsmat. Bra med arbetsfördelning då allt går mycket snabbare och det finns tid för annat.
Annat ja. Började sandpappra staketet runt terrassen och oljade sen in det och vid det laget var orken slut.
Har sen suttit med gubben i trädgårdsgungan i kvällssolen och begrundat och beundrat vår tjugofjärde bröllopsdag. Bröllopsmiddag blev jag bjuden på i fredags i Vasa. Pizza stod på menyn.

En liten trädgårdsrunda

Det sunkiga vädret fortsätter och ingenting blir bättre av att sura åt det.
Så i går kväll när det småregnade började jag gräva i rabatten. Blöt kall äcklig jord som satte sej som flera kilos hantlar runt gummistövlarna och hela jag var som en jordklump när jag gick in för natten.
Har tömt en bänk där jag nu fantiserar om att sätta barrväxter, och flyttat en del perenner jag vill spara och resten på komposten.

Äppelträden blommar som om de hade betalt för det och humlorna har varit igång trots det kalla vädret. Så ett och annat äpple kan vi väl vänta oss i år.

En endaste klematis sort verkar trivas hos oss och det är nån sibirisk tror jag, säger väl en del om vädret här. Men den är livskraftig och kommer att täcka monumentet gubben svetsade ihop när snön ännu låg på marken och som är vansinnigt ful men charmigt på sitt vis.

Nyaste tillskottet och som jag är vansinnigt glad över att ha överlevt vintern. Rodgersia som jag efter en trädgårdsvisning fick små plantor från och som jag hoppas växer sej stora i sommar.

Det är så här jag vill ha det, grönt och skönt. Ramsen som böjer sej vackert under aroniaträdet.

Violerna kan jag inte motstå att fotografera, de har en charm som ingen annan.

Det här nytillskottet pryder också sin plats får man ju säga. Lillebror är lycklig ägare.