På vift

Efter tre dagar inom husets väggar var jag i dag redo för lite äventyr.
Äventyret efter en ordentlig flunsa behöver inte vara så märkvärdigt, särskilt då man ännu är lite groggy och känner sviterna av dagarna som varit. Så jag var lycklig med lite matuppköp och strosande i affärer. Redan efter en Rosmarinkruka, en ny tandborste, kaffe och panini kändes världen som en bättre plats.

Sen sprang jag på den bästa skorean på länge.
Tänkte att jag kan ju kolla omkring lite nu när jag ändå var på plats. Jag och passande skor är det mest sällan skådade som händer så förväntan var lika med noll. Dessutom ingick det absolut inte i dagens planer. Men när jag trodde jag hade sett alla sko par som fanns att se kikade jag lägst ner i en hylla och där fanns skor av favoritmärket Rieker. Provade och ta mej tusan om inte de passade! - 30 % t.o.m. Plötsligt mitt i värsta ruskvädret och en flunsa som knappt hade gått om stod jag där med vårens nya skor i handen.
Är det nånting jag är noga med är det just skor ( säger hon som har de mest trasiga arbetsskor i hela fabriken). De får kosta så pass mycket att jag darrar när jag sätter plastkortet i apparaten vid kassan. För har jag inte bekväma skor blir hela jag lidande. Så Rieker har blivit ett märke som för det mesta passar och jag har väl typ fem par av det märket nu. En annan favorit är såklart Ecco som jag gjorde glädjetjut över sent i höstas när jag hittade värsta vinterskorna. De kunde jag leva i om jag fick välja, stora och rymliga och tårna tackar dagligen. Kan tänka mej att de för samtal med varann där i skorna. Stortån ropar åt lilltån- är du här nånstans? och lilltån svarar- jo här borta i andra ändan! Och så skrattar de glatt och tycker livet är för underbart. Rieker har mindre utrymme för tårna men är fasligt bekväm på foten. Ja det blev nästan en doktorsavhandling det här nu, om skor och mina tår.

Våryra

I dag måste jag helt enkelt sticka ut näsan genom dörren.
Efter att ha både sovit och snorat bort flera dagar blir det att försöka komma ur eländet.
Lite sol i ansiktet kändes inte helt fel. Tog mej en vända ut i uterummet och nu när jag inte orkar någonting och svettas för minsta lilla sak skulle det ha varit så roligt att börja städa ut vintern där. Så typiskt.

Zeb är mera rubbat än vanligt av att nån verkar vara hemma hela dagarna men inte kommer på promenad. Nej han har allt fått vänta till kvällen tills nån förbarmat sej.

I alla fall njuter han av den sista snön (och hoppas på mera)
Våryra har vi båda två hur som helst. Jag som känner att flunsan sakta släpper sitt hårda grepp och har orkad trolla bort de grå hårstråna i dag. Ta mej tusan om inte tånaglarna ska få nån läcker färg också. Fredag gott folk!

Vart for dagen?

Som två strandade valar har vi suttit här lillebror och jag.
Såg på honom där han satt med munnen öppen och hakan ner till bröstkorgen och kom sen på mej själv att sitta likadant. Bästa sättet att kunna andas var sonens replik och jag kunde inte annat än att hålla med.

Jag trodde verkligen inte att det gick att sova som jag gjort.
Har sovit bort nästan hela dagen i etapper. Vaknade till av att solen lyste i ansiktet och kravlade mej upp. Efter en dusch var jag som på nytt född och det kändes mycket bättre. Solen gör små under ibland. Fast i kväll har jag sovit också en liten lur.
När jag nu sovit så denna dag hann jag aldrig med Törnfåglarna. Men om ni vill lyssna till en sång med Chamberlain ska ni få möjlighet. Han har gjort allt den här i dags dato 80 åriga killen, spelat in skiva, gjort filmer och målat tavlor.
HÄR kan du lyssna.

I lutande läge

Det tog mej ändå.
Jag och lillebror var ungefär lika eländiga i morse och det tog ingen lång stund före vi kunde konstatera att det bara är att dra täcket över huvudet igen. Nu tävlar vi om vem som blir rödast om nosen.
Vi har sovit i omgångar genom dagen och ändå klagar vi båda över hur trötta vi är. Så det har varit en viss lutning på oss båda under dagens lopp.
De gånger jag är riktigt eländig och helst bara vill ligga i sängen eller soffan brukar jag söka upp Törnfåglarna. Min favorit alla gånger. Det är så mycket hjärta och smärta att man glömmer bort att tycka synd om sej själv för en stund. Serien är uppdelad i två dvd skivor och i dag har jag sett den första. Jag säger bara Richard Chamberlain, guds gåva till mänskligheten.

Snorholkar

Det är inte så mycket att orda om.
Nästan alla i huset hostar och snorar och min bästa vän i kväll är denna lilla påse. Vitlök tråttar jag i näsan och dricker varmt med honung ingefära solhattsdroppar och carmolis. Sen hoppas jag att jag hålls på benen och att det snabbt går om.

Lite drömmar

I dag var första gången jag var inne i uterummet sen i början av december när vi drack glögg och åt pepparkakor där.
Helt enkelt för att jag inte sluppit. Några gånger har jag stått och ryckt i dörrhandtaget men den gamla kolven har hakat upp sej så jag har lämnat på utsidan. Däremellan har drivorna varit höga så det inte ens lockat lite.
I går beklagade jag mej efter att ha ryckt och knyckt för familjen. Gubben sa att det bara är att kliva in genom ett fönster. Så slapp han enklast undan. Men snickaren hörde min vädjan och fixade och trixade med dörren så nu fungerar den behjälpligt igen.
Så i dag var jag inne en vända men ännu var det ganska trist där. Några flugor som låg med benen i vädret och sen inte mycket mer.
Men snart snart är säsongen här igen och lite kan man nog börja drömma sej bort till varmare dagar och grönt mjukt gräs under fötterna och härliga kaffestunder i uterummet.
Det lättar lite när det hostas och snoras i alla hörn.

Mars

Tänk nu är vi inne i mars månad.
Vilka härliga tider ligger inte nu för våra fötter. Alla utom jag hade rejäla sovmorgontimmar och jag lät dem sova, vissa kom från huvudstaden på morgonkvisten och hade mycket att ta igen.
Själv var jag målarsugen och det är en lämplig sysselsättning när andra behöver få sova. Har ju ett tag haft bilden i skallen så det var inte annat än att sätta igång. 2,5 timme senare var akvarellen klar och jag har tänkt tvinga den på min förstfödde. Försökte sätta hans Golf på bild men tror det blev en Fiat.
Hursomhelst ska den så småningom till inramning.
1 mars och solen har visat sej. Så jag tog tag i krattan och började samla ihop alla kvistar som ligger överallt på gården. Har aldrig varit så tidigt igång men ännu är marken rätt frusen och det var enkelt att samla. Det var runt pilträden där det är som värst där jag tog. Skottkärran gick bra på barmark men trilskades i snödrivorna. Hoppas nu inte hur många som helst såg mitt tilltag.