Värdefullt

Jag har kört lite vårstädning i några dagar.
Som det nu ser ut blir det ett lass till Ekorosk också den här veckan. Det känns riktigt bra när man kommit så långt att man faktiskt förstår att man inte behöver spara en massa skräp och kläder år ut och år in för att man kanske kan använda det ännu. Riktigt befriande när man börjar se lite yta i hyllorna.
Till saken hör att det är jag helt klart som har de mesta grejorna här inne. Alla saker till mitt konstutövande tar otroligt till utrymme och värre blir det när jag nu håller på att övergå till akrylen (åtminstone tillfälligt). Dukarna tar mycket mera rum än papper.
Så i kväll har jag gått igenom lite målningar och sånt. Sorterat, satt på vinden och bränt.
I all den här rumban hittade jag nåt som är av det mest värdefulla jag har i min ägo. Ingen diamant, inga guldsmycken eller sedelbuntar. Nej utan en trasig gammal skyddsängeltavla som bär en historia och kärleksförklaring av det vackraste jag nånsin hört. Ingen påhittad historia utan en från det riktiga livet. Generationer före mej och jag hoppas kunna föra den vidare generationer framåt.

Havet

Ikväll känns orden tomma och överflödiga.
I stunder av sorg, tankar och frågor som inte får svar hittas en slags frid och ro i solnedgången över havet . Det lugnar, vaggar till ro och där bortom horisonten växer hoppet om evigheten.

Vår i luften

Man kan verkligen inte klaga över denna helg.
Vädret har varit toppen, vi har kunnat vara ute och det känns att våren och livet är på kommande.
Igår kväll ville gubben ha mej med till Fäboda för fotografering men jag hade hela dagen "måla måla måla" i huvudet så vi gjorde helt enkelt så att han tog kameraväskan och begav sej ut till havet och jag drog fram färgtuber och penslar och satte mej vid köksbordet. Tror, eller vet att vi var riktigt nöjda på varsitt håll. Han hade tagit massor av fina bilder som jag säkert får låna hit till sidan nån dag.
Själv visste jag att jag skulle pensla till en fiskargubbe. Först såg han mera ut som en förbrytare men med lite finslipning fick jag fram en härdad fiskare som varit ute i alla väder och inte blir sjösjuk i första taget. Säkert luktar han äckligt av fisk också, men tack och lov är det ingen lukttavla. Får väl lov att erkänna att jag är lite småkär i honom.
I dag har jag fixat runt lite till i uterummet och tagit årets första söndagsvila där. Finns inget mera sövande än att ligga och lyssna på fågelsång och det är sådär lagom varmt och behagligt.
Gjorde råghamburgare till kvällsmat och det var tänkt att vi skulle äta där i uterummet. Men himlen blev allt mörkare och ett tu tre brakade regnet ner i nåt sorts sidoläge och vi beslöt att stanna inne. Ännu ska vi väl hinna äta ute och njuta riktigt ordentligt.

Sol

Vilken tur att det blev lördag och ledig dag när solen behagade visa sej från sin bästa sida.
En massa skräp fick vi fört till Ekorosk och genast känns det lättare att vara när bråte och onödigt inte ligger och skräpar.
Brassat på med att riva upp rötter efter rönnspireorna vi sågade ner i höstas. Som tur är går de strax under ytan men är långa och sega och vi kommer nog att få ta till nåt annat än handkraft. Fattar inte att de säljs helt lagliga i våra plantskolor. Borde förbjudas som det ogräs de är.
Eftermiddagskaffet serverades i uterummet där det var riktigt varmt och behagligt.

Efter att vi fått livet av dessa då förstås.

Nyinförskaffat supermedel. En spraydusch och benen i vädret. Ujuj vad jag gillar!

Veckans bästa

Tanken på dessa två godingar höll ihop mej de sista timmarna av arbetsdagen.
En fredag efter en slitvecka bör man kunna unna sej choklad och en härligt inspirerande tidning som kommer att räcka hela helgen.
Efter att Zeb och jag legat som två döda fiskar i en timme ungefär schamponerade vi tassen och gick ut i blåsten och solen. Livsandarna vaknade i mej och att det blåste så att tallarna krökte rygg dit ut i skogen bekom oss inte det minsta. Tror helt enkelt att vi måste bli vän med blåsten för det verkar som om den kommit för att stanna.
I postlådan låg två biljetter till Jakobstads sångarbröders 100 års jubileum i Schaumansalen om en månad så nu är det bara att luta sej tillbaka och vänta. Jaja är man en Merabs skönhet så är man det med hela hjärtat.
Fredag, lönedag, choklad och sol. Jag kan för tillfället inte begära mera.

Städa undan

Ja man kanske skulle ta och städa undan påsken.
Senast när tulpanerna ser ut som på bilden. Tillika tycker jag de är fasligt vackra också i detta tillstånd, när de börjar se så där lätt metalliska ut. Men det kanske jag är ensam om att tycka.
Men den mesta tiden tycks gå åt till Zebs tassbehandlingar nu. Det är liksom blötlägg tassen, schamponera tassen, vädra tassen i 15 minuter, skölj noggrant tassen, torka noggrant tassen, smörj tassen, sätt strumpa på tassen, och se för allt i världen att strumpan hålls på tassen! Fyra gånger har jag varit ut för att sätta tillbaks strumpan och till sist tröttnade jag och tog in hela hunden för att kunna hålla koll.
Däremellan har jag varit till frissan, mest för att raka min lurviga nacke och så jagar jag efter dammsugaren. Damm grus barr kvistar och hundhår. Påminn mej om det blir tal om fler hundar till det här huset. Då ska det bli en liten som jag kan trycka ner i jackfickan och tvätta i handfatet. Eller så ingen alls. En hund ska va en hund och ingen liten råtta!

Håhhå! Att du orkar tänker Zeb och borrar ner näsan bland kuddarna. Han förstår sej på livets goda och att ta dagen som den kommer. Se och lär.

Vårt måndags exemplar

Så gjorde vi ett besök hos veterinären igen.
Zeb har länge haft ett sår som blommat upp med jämna mellanrum och de sista dagarna har slickandet varit så intensivt att jag i går ringde för att beställa tid. Såret sitter mellan två tår på framtassen så det har varit lättillgängligt för hans tunga.
Han var så glad när vi skulle ut och åka bil men blev misstänksam när jag plockade med hans vattenflaska, munkavle och lite godis. Vi brukar vara till Losvika i Nykarleby men nu besökte vi deras city clinic i Jakobstad. Men genast vi kom in genom dörren så hann den aldrig slå igen efter oss före han var på utsidan igen. Lukten var tydligen densamma.
Lillebror mötte upp för att finnas till hands efteråt när jag fick vänta på resultat, medicin och betalning. Vi vet att vi har en rädd för veterinären hund så vi utsätter honom inte mera än nödvändigt.
Så då fick han snusa omkring på gårdsplanen så länge jag var där inne. Han har bakterier i såret och antibiotika har han nu för det. Dessutom ett antibiotika schampo som vi ska tvätta tassen med i två veckor och sen tillbaka på kontroll. Såret kan sitta så djupt att det läker bara på ytan och vi vill inte riskera att det tar fart på nytt om vi avslutar medicineringen för tidigt. Snart får vi nog börja ha dosett åt honom för nu är han uppe i 6 tabletter om dagen i stället för de vanliga 4.
Var till Musti och Mirri för att köpa tasskydd men det satt onödigt tajt på tassen så det får vi föra tillbaka. Istället köpte gubben från bybutiken halksockor åt honom. Nöjd liten pojke med blåa halktossor med ödlor på.
Vårt måndags exemplar men så älskad av oss alla.