Småruggig söndag

Sällan jag tar ordentlig sovmorgon men det gjorde jag i morse.
Skönt att nångång få sova ut riktigt ordentligt.
På hundpromenaden måste mössa och handskar vara på, så kallt är det nu. Vi som just hade sommarvärme.
Annars har jag hållit mej i köksregionen som jag ofta gör på söndagar när jag försöker få till en ordentlig söndagsmiddag till familjen.
När de andra bänkade sej framför tv:n för F1 så tog jag fram en målarduk och fyllde den med nåt lätt och glatt, en sommarfjäril som jag gärna skulle se i min egen trädgård. Jag ville bara göra nånting enkelt för att hålla igång måleriet. Det går ibland så länge mellan varven.
Prisutdelningen från körningen såg jag och där fanns plötsligt Placido Domingo som speaker. Ibland kan formula vara riktigt intressant.
Nu blir det att förbereda sej för hockeymatch och ny vecka så småningom.

Värsta photoshopparen

Den här skolhelgen med fotografering och photoshop kom för mej en vecka för tidigt.
Hade inte alls tänkt mej till skolan den här helgen utan var helt inställd på nästa helg. Så när jag fick ett meddelande att vi ses väl på fredag? fick jag nåt hysteriskt i blicken och fick ta kameran och traska ner till ån klockan nio på kvällen. Vi hade en fotouppgift som hemmaläxa och jag tyckte att jag hade all tid i världen att fixa det. Så var inte fallet.

Gårdagen började heller inte så bra. Blodtrycket var högt när jag satte mej i skolbänken en kvart försenad. Väntade på en skolkamrat som aldrig dök upp fast vi hade avtalat tid och jag började bli orolig att något hade hänt. Det var inget annat än att köksklockans batterier höll på att säga upp kontraktet och hon satt hemma i godan ro. Nå jag tog mej ensam mot skolan och fick stanna för tåget som lunkade fram i sakta mak. Satt och trummade på ratten frustrerat. Sen var vägen avspärrad och gubbar stod och såg stint på alla som tänkte ta sej förbi. Det var bara att svänga om och hitta en annan väg. Så där en hundra meter från skolan står nästa karl och visar bestämt att endast en sväng åt vänster är godkänt. Hur mycket ska man tåla när man redan är försenad och knappt känner till nån annan väg än den vanda inkörda. Försökte visa att jag ska bara över vägen men nej han står där och visar att endast vänstersväng och försök inte med mej! Jag kan säga att om blickar kunnat döda hade han fallit i asfalten så det brakat.
Efter att ha vinglat omkring på smala vägstumpar kom jag ändå till skolan med pulsen skyhög och trycket fräsande ur öronen.

Efter en hel teorikväll med pixlar, raw och jpeg var jag totalt bortblandat och hade inga större förväntningar på lördagens program. Kände att det kommer att bli ett hönshus utan dess like när alla ska börja redigera sina bilder. Men det gick lugnt och stilla till och vi arbetade flitigt och fick snabbt hjälp när det sket sej som det nu gjorde allt som oftast.
Men med mat och kaffe i magen började det flyta på allt bättre och plötsligt var jag och min arbetskompis klara med våra bilder.
Så dagen blev inte alls så lång och tung som jag först trott utan faktiskt riktigt roligt och givande. Jag lärde mej en hel del mer om photoshop och vi arbetade med mycket mer än jag gjort hemma. Så nu blir det att öva öva och hålla i minnet vilka knappar och sparar det ska dras i.

Bamsekram till en karl

Full rulle från morgon till kväll.
Det blev ett läkarbesök i kväll. Har ju klagat länge på huvudvärk och de senaste dagarna har det varit en dov punktsmärta som flyttat sej runt i skallen. Så jag blev rekommenderad att uppsöka läkare och han hittade nog nånting långt inunder skallbasen (kändes det som) Det kändes som om han spelade på bassträngar i mitt huvud, och ingen lär ska vara så spänt byggd från början.
Så det blev antiinflammatoriskt och muskelavslappnande och när jag kommer ur den medicindimman tillsammans med allergimedicinen så ska vi se om det har hjälpt.
Före det besöket var jag och inhandlade målardukar. Genast jag kom in la jag märke till ett äldre par som pratade med ett biträde. Det var nånting bekant över dem men jag var riktigt osäker och lämnade dem och sökte det jag skulle ha. När jag betalade vid kassan hade de gjort en beställning och biträdet ville ha herrens namn. Banne mej om jag inte hade rätt från början och jag sa högt att "vilken tur att du måste säga ditt namn! Så såg han upp på mej, skrattade och frågade om han hade åldrats så mycket. Han kände genast igen mej och jag gav honom en bamsekram. En gammal arbetskamrat från evigheter sen och som jag sörjde över att han gick i pension.
Jag mindes bara att han var mycket kortare så han har säkert växt de senaste åren. Men samma glada skratt med plirande ögon. Vi lämnade stå i affären och prata tills de skulle stänga och fick fortsätta på utsidan. Han lärde mej en massa saker på den gamla arbetsplatsen. Att montera klippcylindrar bland annat och jag fick husera  i "hans verkstad" Han hade alltid Polly och vingummi karameller och brukar lämna påsar efter sej med små lappar att gör jag klart det och det under arbetsdagen får jag ta resten av godiset. Han var lite av en trygg morfar till mej då jag ännu var rätt ung på den tiden.
Jag vågar inte säga hur många år som gått sen jag senast sprang på honom och ibland har tankarna gått och jag har funderat hur livet lever med honom och hans familj. Så det var en glädjens stund att få träffa honom och leendet ville aldrig lämna mitt fejs.

Rosen eller rosa

Trodde det skulle vara svinkallt ute och hade inte den minsta tanke på mina plantor.
Men kvällen har faktiskt varit rätt skön så jag grävde ner mina inköp, lite här och där. Kollade noggrannare på var jag riktigt handlat för spirea och det var rosa björkspirea och ingen rosenspirea. Nåja rosen eller rosa spelar verkligen ingen stor skillnad i min värld. I jorden kom de och jag önskar dem lycka till och ber om ursäkt på förhand att de hamnade i min hulda hrm... vård.
Plötsligt var mamma här på blixtvisit och förhöjde kvällen. Vi tog Zeb på en kort promenad, inspekterade växthuset och drack kaffe, sånt man borde göra helt enkelt.
Och nu. Hockeytime!

Betat av

Det har varit flera saker att beta av den här dagen.
Fick sluta lite tidigare för ett tandläkarbesök. Endast kontroll men typiskt så hittas en halvlös gammal plomb som behöver bytas ut, så det blir ett återbesök ännu denna månad.
På vägen hem svängde jag in till plantskolan i Lepplax där jag inhandlade jordsäckar och lite plantor. En liguistersyren, självpollinerande minikiwi och så tror jag det var rosenspirea (ja ni fattar hur inspirerad jag är när jag inte ens vet vad jag köpt, än mindre vet var det ska planteras), men hur som helst var priset nedsatt på spireorna så jag slog till med tre stycken på studsen.
Nånting borde komma där ute vid växthuset som i dagsläget ser både ensamt och malplacerat ut efter att vi grävde upp en halv djungel av rönnspireor i somras.
Kameran hade jag fått med mej så jag fortsatte till Galleri Bruno där en grafik utställning pågår. Ska göra en recension om den till skolan eftersom jag är smått kär i den konstformen.
Före jag svängde hemåt körde jag raka spåret till biblioteket där jag hade förhandsbeställt två böcker.
Sven Wollters debutroman Hon Han och Döden, och Aki Ollikainens Nödåret. Den sistnämnda kom jag i kontakt med under en skolföreläsning när Elina Warsta var gästföreläsare. Hon är grafiker och illustratör och har gjort bokomslaget till denna bok som handlar om 1860 talets Finland och hungersnöden som rådde efter missväxten. Det lär ska vara en bok som tar tag i en. Elina har samarbetat med flera finska författare, bland andra har hon gjort bokomslag till många av Kari Hotakainen böcker.
Så har jag betat av "to do"listan och nu ikväll efter mat och vila är jag frusen så ingen plantering blir det. Vi ska väl se senaste avsnittet av Springfloden som är inbandat och så ska jag läsa över boken där Irene Huss med kollegor löser ännu ett fall, innan jag tar tag i de nylånade böckerna.

Som små akvareller

Sprang runt och fotograferade det sista jag gjorde igår kväll.
Det blåste en aning så inget hölls stilla men blev rätt fint ändå kan jag tycka. Lite som små akvareller.

Jag är inne i en period med mycket huvudvärk och kom hem med en bankande skalle.
Lillebror hade varit och handlat och tyckte vi skulle ha lite morsdag än i dag. Hur varm i hjärtat blir man inte av sånt! Så han gjorde franska potatis med mozzarellasticks och grillade kött där ute. För mej var det bara att sätta mej ner och äta och njuta av maten och solen som då ännu värme terrassen. Vi har kallare väder att vänta och det märks redan i kväll.

Jag hade gett mej den på att tvätta köksfönstren som gubben skitade ner när han tvättade takrännorna med högtryckstvätten. Sen så grävde jag upp alla plantor av Sibirstånds ur en rabatt för nu skulle eländet bort. Så nu återstår bara för mej att få huvudet på skaft igen till hockeyn senare.
Hade haft möjlighet att närvara vid både Schaumans salen och Rådhusgallerian i kväll men med ett strejkande huvud väljer man fort bort det mesta.

Morsdagen

En fin men intensiv dag börjar gå mot sitt slut, morsdagen.
Det jag kan sakna är när pojkarna var små och det var så viktigt att överräcka de hemmagjorda presenterna och den från morgon falska sången när de yrvakna stod med kaffe och presenter i dörröppningen.
Men allt har sin tid och dagen ändrar karaktär vartefter de blir äldre.
Vädret har varit ypperligt och gubben och jag cyklade till min mamma som skulle bjuda på mat. Varmt och skönt på terrassen, så varmt att vi fick dra oss lite i skuggan mellan varven.
Där satt vi ett par timmar tills vi bytte ställe till gubbens mamma. Det är ju så många mammor att fira och det får man vara tacksam för, inte alla förunnat.
Och igår kväll hade vi en fantastisk fin mammadotter träff i och med vårkonserten vi besökte. En härlig upplevelse av manskör,visor,pop och spex i en mycket bra mix.
Mina fyra dagar ledigt har gått i rasande fart, men det känns som en härlig somrig minisemester.