Dagens hjälte

Morgonen var så vacker när jag påbörjade spaningarna efter mitt skidspår som drunknat i all snö.
Kände mej som en Grönlandsfarare där jag hasade fram över vidderna. Ibland såg jag inte ens mina skidor. Men blåsten i går hade gjort vackra formationer med snön som jag gladdes åt medan jag kämpade mej fram. Harspår var enda tecken på liv förutom jag då som flåsade fram.
När jag senare gjorde mitt yttersta i köket såg jag svärfar var igång med en intressant mojäng ute på gården. Som den händige hemfixare han är gjorde han en spårkalle att dra efter traktorn.
"Nu du, sa gubben när han kom in. "Nu blir det fina spår!
Och när huset igen var tömt på ungar och Zeb hade fått sin motion kunde jag ju inte hålla mej fast jag redan stått på skidor i dag. Och så fint det gick! Dagens hjälte är min svärfar det. Han kanske hade sett sin sonhustru slita bland snödrivorna och nånstans där bakom snigelfarten snoret och allt det bakhala sett att det finns en viss talang... eller helt enkelt tänkt att hon skämmer ut sej där hon trampar på. Vilket som, eller inget alls, det var ändå en god gärning.

Tråkigt nog fortsätter det att komma snö, vi har faktiskt så vi klarar oss nu. Zeb har dock ingen skillnad säger han.

Trettondag

Alltså snö vräker ner så det är inte klokt.
Har fått skaka snö av vissa grenar för att de inte ska gå av. Men vackert är det, det måste man medge.
Vi har fått vara på förlovningsfest på eftermiddagen. Ätit gott och träffat en hel del släkt som man annars inte bara springer på så där.
Sen blev det bara en promenad med hunden fast jag tänkt ploga upp skidspåret också. Men snön som kom var som sylvassa nålar i ansiktet och jag tänkte att så roligt ska vi ändå inte ha. Får helt enkelt ta nya tag en annan dag.

Tankar i mitt enkla skidspår

Voj vad jag harmades över skidspåret här hemma under dagen när jag visste att det kommit snö under natten och fortsatte under dagen. Så ser jag ett fb inlägg där min svägerska har lagt upp bild hur hon och sonen agerar spårkalle i "vårat" skidspår. Vilken god gärning hon gjorde medan jag våndades på arbetet.
När vi äntligen kom hem gjorde jag mej en smoothie på apelsinjuice banan grönkål och gurkmeja. Kröp upp i soffan för att avnjuta tillsammans med Zeb. Efter drinken sov jag över en halvtimme.
Efter fredagspizzan blev jag pigg och gav mej ut i beckmörkret med pannlampa att lysa upp spåret med. Vad säger det om näringsintaget ;)

Det uppfinns så mycket skräp nu för tiden. Varför är det ingen som kommit på vändbara bindningar och "nosar" åt båda hållen. Glid har man ju för det mesta tänker jag. Det är bara det att det allt som oftast är bättre bakåt.

Fräscht inslag

Har ett fräscht inslag på fönsterbrädet i köket. Två små våreldar bland det juliga och glittriga.
Fullt ös har det varit hela dagen lång. Direkt från arbetet till staden där jag skulle möta upp en beställare av en akvarell som jag gjorde klar strax före julen. I dag hjälpte jag henne att välja ram till målningen. Bästa belöningen för ett arbete är när folk tycker att målningen är ännu bättre i verkligheten än på bilder som blivit skickade.
Diskmaskinen och Zeb surrar i takt, en i köket och den andra i soffan. Själv ska jag slänga upp fötterna en stund och stirra in i elden i spisen. Vet ändå att jag ännu hamnar på en runda med den nu sovande hunden.

Lyckohormoner

Vilken dimma det blev!
Jag gjorde min skidtur i mjölk kändes det som. Men ganska behagligt att svepas in i dimman, det var ändå ganska ljust och jag hade inte svårt med att hållas i spåret i dag. Riktiga lyckohormoner fladdrade i kroppen. I morgon tror jag ändå det blir vilodag, har annat på gång då.
Känner att jag borde få fart på måleriet också. Efter julen har jag inte gjort annat än små blyertsteckningar, bara för att inte komma allt för långt i från det. Jag fick faktiskt en ide´ som jag gärna skulle lägga på duk nån dag, men så har jag också en målning som jag ändrat flera gånger redan och den har varit uppe på väggen i olika former. Ännu är jag inte nöjd och borde kludda till med mera färger. Tredje gången gillt kanske?
Allt har dock sin tid och jag tänker verkligen inte ta nån stress. Går det att skida och jag vill skida då gör jag det. Blir det dåligt före eller lusten tryter så kanske det blir måleriet då. Huvudsaken är att jag känner lyckohormonerna dansa.

Så var vi igång

Jag tittade tillbaka ett år för att se vad jag skrivit och vilken bild jag valt för dagen.
Tycker den är lika aktuell än i dag så jag kopierade den på nytt.
Annars var det ganska samma som i dag, första arbetsdagen och hungern rev i magen. Det är ju det där att inte få äta när man har lust utan gå efter klockan. Det tar verkligen ingen lång tid att komma ifrån rutiner.
Men så roligt att träffa arbetskamraterna igen. De hinner jag lite sakna alltid när det blir lite längre ledigt. Men bäst var ändå att komma hem igen.
Var så trött i fötterna att jag hade tänkt vila men så snörade gubben på sej skidskorna och jag ville inte vara sämre. Så först med hunden och sparkstöttingen och så lite klädbyte och sen ut i spåret. Så härligt före i dag, men mörkret tog mej till sist och pannlampan var upptagen hos gubben så när jag hade verkligt problem att hitta spåret gav jag upp.
Så nu sitter jag här nyduschad och mätt i magen. Verkar som det blir filmkväll igen. Nyaste filmen om Beck-Ditt eget blod är tanken att vi ska se.
Tisdag alltså, och nya arbetsåret är igång.

Årets första dag

Hej till det nya året! Nu skulle det gälla att lära sej skriva 2018 också.
Vi hade nyårsvaka i trevligt sällskap och kvällen gick i all hast. Plötsligt var klockan några minuter före tolv och det blev bråttom att få upp champagne korken. Vi firade även in svenskarnas nyår före vi tog oss hem.
Årets första dag blev Zeb prioriterad och han fick sin promenad från morgon. Istället steg jag i skidspåret när dagen började skymma igen och fick till sist ge mej när jag hade svårt att uppfatta var spåret svängde och jag fick lägga i backen några gånger. Men annars hade jag ett näst intill halleluja moment när föret var mycket bättre än i går och gubben gett skidorna en smörjelse. Ska det skidas i veckan får jag ta pannlampan, i morgon börjar ju arbetet förstöra fritiden igen.
Däremellan har jag njutit av kaffe och läst över boken Begynnelse. I mitten tyckte jag den var fasligt spännande men mot slutet gick den över mitt förstånd och blev bara konstig. Den gode Brown får nog inte till nån lika bra bok som DaVinci mera.
Så satt jag och såg på Nyårskonserten från Wien i nästan tre timmar. Storslaget som alla år. Det visades också upp konst av Gustav Klimt och Egon Schiele, två österrikiska konstnärer som vi läst om i skolan vilket gjorde programmet ännu intressantare.
Tror vi avrundar julledigheten med en film i kväll, La La land är nämligen bandat.