Va nöjd med dej själv

Man kan påverka sin dag kanska långt. Det är upp till en själv lite hur dagen blir. Fredagar är ganska så självklart min bästa veckodag, ledigheten väntar runt hörnet och pojkarna kommer hem.
Så att vakna en fredag morgon oavsett om det är okristligt tidigt eller ej så är det med ett litet leende på läpparna. Att sen se sej i spegeln och försöka hålla leendet kvar trots att håret står på ända och alla dynvarets väck är djupt rotade i ansiktet kan vara positivt för hela dagen.
Så var det den här morgonen och jag var glad och kände mej nöjd med mej själv när jag kom till jobbet. Första kaffepausen fick jag höra om hur jag förändrats sen jag ändrade mina matvanor och gick ner i vikt, hur pigg och glad jag ser ut. Det var hur roligt som helst att höra, att se ut som det känns inombords.
Att va nöjd med sej själv och acceptera att så här är jag det är det bästa man kan göra mot sej själv, också mot andra. För ger du ett leende åt en medmänniska så får du troligtvis ett leende tillbaka.
Nu är jag långt ifrån den enbart positiva person jag skulle vilja vara. Jag har dagar när jag är nere och ledsen, känner mej osäker och rädd för nästan allt Men livet har format mej till den människa jag är och jag försöker arbeta på de negativa sakerna, de tar så mycket extra energi av mej som jag kunde lägga på nåt roligare.

Därför försöker jag hitta nåt positivt i var dag som går och försök du också på måndag morgon att ge dej ett leende i spegeln och var nöjd med det du ser så blir din dag mycket bättre. Tro mej.

Choklad ska också ha positiv inverkan på människan och ett glas rött vin är bra för lilla hjärtat. Så det är inhandlat så nu kryper jag upp i soffhörnet och njuter av att det äntligen är fredag. Njut du också.

På sofflocket med Leonard

Blev mycket arbete på bloggen igår och tog därför idag lite bildmaterial så får ni lite hum om det jag gör.
Här har jag plockat i en vagn med alla delar som ska vara och sen spänt stickorna på plats. Efter det ska den vidare till punktsvetsen.

Här har jag placerat de halvfärdiga foderborden. De ska ännu till nästa punktsvets och svetsas alla trådar fast en och en i plåten. Så sätts de på en lava,plastas och skickas ut.

Känner mej smått trög i kväll, i och för sej är det inget nytt men jag borde städa lite. Har sprungit efter dammsugaren men ska skura ännu. Drog mej det längsta jag kunde och passade på när gubben for ut i ett ärende att lägga mej på soffan, dra pläden över mej och låta Leonard sjunga från en dvd åt mej. Med hans djupa mörka röst svepte han in mej i ett töcken och snart sov jag. Men bara en stund och jag låg sen kvar och såg dvd:n färdigt. Sjöng med för full hals som om jag varit en av körflickorna och tänkte tillbaka på de två superkonserterna. Voj mamma va mäktigt det var!

Här har Zeb intagit vågrät ställning efter dagens länk i snöyran. Han tar sej såna friheter nuförtiden. Han skulle absolut inte i sängen var min mening när vi tog honom men gubben tycker att oj oj nog måste du få komma och sen han en gång lärt sej det så finns ingen återvändo. Men han har nog lindat oss runt lillfingret med sin charm och sina vackra ögon.
Nej nu kallar golvmoppen på mej så det blir att rycka upp sej. Vi hörs!

Lång dag

04.50 var det väckning för att hinna få fyr i pannskrället före arbetsdagen.
När jag väl kom till arbetet fick jag börja med att reda upp en del och leta muttrar för att sen skruva fast hjul på min svetsvagn efter att rekordtokiga ungdomar härjar med "min vagn" om kvällarna. Efter en halvtimme och  mina horn växt till sej riktigt ordentligt kunde jag äntligen börja svetsa. Det går åt massor av energi till att va sur på folk som inte kan arbeta som folk och det känns inte bra. Pratade med han som bjöd på bulla igår och sa att vi som är gamla rävar på stället vill att det ska va så och så och framför allt ordning! Jag berättade också om hornen som har en tendens att växa och han hade inget annat råd än att kapa hornen men av egen erfarenhet visste han att de bara växer ut fortare nästa gång.
Nåja, efter att vi hunnit vara hem en stund (Zeb hade fått ligga på min mage och bli kliad bakom öronen) så for vi till Terjärv för att hämta lilla sonen som skulle till hudläkare i Jeppis. Där träffade jag storebror som hastigast och fick se hur matsalsmöblemanget fortskrider, vackert,vackert.
Nu kanske ni undrar varför nästan hela familjen måste med till läkaren, jo det ska jag tala om. Det är så att läkaren (en dam med färggranna stumpbyxor som gubben kollat in) pratar bara finska och det är ett språk som är helt obegripligt för mej och absolut inte ryms på min hårdskiva så fick gubben ta hand om den biten och jag var med och betala hela kalaset. Det kallas arbetsfördelning.
Efteråt blev det Mac Donalds, sallad för mej om ni undrar.
Alltså blev det ingen målarkväll för mej, det är jag för trött till och lärarinnan hade full förståelse för mej när jag tog kontakt. Svårt att koncentrera sej på nåt nytt när hjärnan har domnat av så istället hoppas jag få måla lite i helgen eller så. Har en beställning på gång, jag kanske visar nångång i ett senare tillfälle ifall det blir till nåt.
Nu har gubbet farit tillbaks med lillebror men han hade fått sova hemma i natt om han velat men ville tillbaks i fall han skulle hinna slöjda lite än ikväll. Inget fel på intresset där. Han har fått ordnat praktikplats för fyra veckor och det var han nöjd med och mamma minst lika nöjd för då får jag ha honom hemma.

Februari

10 februari 2009  LC donerar $200k till offren för bränderna i Australien.
12 februari 2010 sjunger Kd Lang LC Hallelujah på Olympiska vinterspelen i Vancover.
21 februari 1986 spelar LC Francois Zolan i ett avsnitt av Miami Vice. ( klipp finns på youtube)

Hej på er! Här fick ni lite viktig information, sånt som alla behöver veta.
Äntligen har vi februari fast januari gick ändå rätt så snabbt. Lite börjar tom. jag att längta efter våren fast jag gillar vintern och vårt vackra vita landskap. Soliga dagar är det helt fantastiskt.
Det jag inte gillar med våren är POLLEN. Det varierar från år till år med min allergi men i våras tänkte jag nästan stryka med. Vaknade på nätterna av att luften inte räckte till och på dagarna fick jag knappt gjort nåt på arbetet, fick snyta mej hela tiden. Försökte med de mediciner jag hade hemma men inget hjälpte. Blev tröttare för var dag som gick och till sist bar benen mej knappt längre. Ringde då arbetshälsovården och fick tid till läkare och ny medicin och sängläge beordades. Minns att jag fick fara hem mitt i dagen och sov fyra timmar i sträck och var som i dvala. Men efter några dagar gick det att leva igen. Att ha pollenallergi är ingen lek för orken tar helt enkelt slut.
Så därför är jag ingen vän av våren fast den är fin. Men i år tänker jag börja ta medicin i god tid.

Tänk vad lite bulla kan göra för människan!
Fick idag besök på arbetet av en pensionerad kollega och han hade dopp med åt oss. Med jämna mellanrum kommer han in med nåt gott och pratar en stund. Det livar upp oss alla och tänk att han ids bry sej, men se det verkar han göra. Hatten av för honom!

Grattis kära farmor

Farmor blir 84 år idag. Besökte henne efter arbetet och blev bjuden på prinsesstårta och kaffe ur finporslinet. Jag tycker om våra stunder tillsammans som jag anser att blir för sällan hur jag än vänder och vrider på både orken och tiden. Vi har alltid att prata om och skrattar ofta.
Minns som barn mina lov jag brukade tillbringa i Lappfors. Hur jag tjöt av skratt när farmor skulle lära sej simma och ville att jag skulle vara tyst så hon kunde koncentrera sej, vilket gjorde att jag skrattade ännu mer och farmor sjönk.
Hur vi skidade i Lappforsskogarna, farmor med urgamla bindningar som lossnade för jämnan och hur försiktigt hon släppte sej ner för backarna.
Vi gjorde många cykelturer och när farmor fick en ny fin växelcykel så använde jag den alltid och hon fick trampa den gamla cykeln och i backarna ropade hon: nö fari håålt!
Ibland fick jag tillbringa nån timme med henne på Rani plast där hon arbetade och jag satt och vek papperslådor som plastrullarna sen skulle i.
Så hade hon sin målarkammare och redan då visste jag att det var nåt alldeles extra. Doften av linolja och terpentin sitter fortfarande i näsan på mej. Alla färgtuber, penslar och halvfärdiga uppspända dukar. Det var nånting andäktigt över det hela. Med farmors hjälp målade jag mina första tavlor.
Jag skulle lära henne uttala engelska namn när jag på femman hade börjat med språket och tv serien Dallas visades. Vi skrattade så tårarna rann för det visade sej vara rätt så svårt.
Minnena är många och härliga.

Soliga söndag

Det blev ingen soffhörna för mej igår, ej heller disco. Gubben tyckte vi skulle ut och äta fint. Antingen har han vant sej vid oxfile´er efter Sverige resan eller så tyckte han kanske lite synd om mej som sitter med min tomatsoppa allt som oftast. Hur som helst blev det O´Learys och tur hade vi för vi fick sista bordet. Gott var det och då de rika skulle veta hur de fattiga mår de gånger man äter lite "bättre".

Vilken fin dag vi haft i dag. Underbart uteväder för mej och Zeb. När vi gick där i solskenet hördes kyrkklockorna och jag tänkte att ute i naturen är Gud lika nära som i en kyrkbänk. Att stanna efter vägen och andas in den friska luften, att vända ansiktet mot solen och njuta av stillheten och tystnaden och vara tacksam att jag lever här och nu det ger mej så mycket mer än att sitta nertryckt i en kyrkbänk och va rädd att behöva hosta eller nysa. Att sen i tystnaden höra klockorna var rogivande.

Min farbror bjöd på 60 årskaffe idag. Han var 5 år när han fick diagnosen diabetes och läkarna sa åt hans föräldrar att om han lever till 20 så är han vid det laget både blind och döv. I dag är han 60 och både ser och hör. Tänk så fel läkare kan ha och sen för föräldrarna att leva med det budskapet.
För femtio år sen var både vården och vårdpsykologin mer brutal än vad den är idag. Han togs in för fem veckor på sjukhus och föräldrarna förbjöds att komma hälsa på för det skulle bara ge pojken hemlängtan. Det är ju helt omänskligt! Hur tänkte folk på den tiden?

Öppet hus

Öppet hus var det idag vid Optima Hagagränd. Vi fick gå omkring och se eleverna arbeta och har man då sina två pojkar där så är det ännu roligare.
Stora sonen har snart färdigt sitt matsalsmöblemang, håller på med ytbehandlingen som bäst. På bilden står han vid sitt bord men tycker ni bordsskivan ser konstig ut beror det på att den är upp och nervänd för tillfället.

Här syns två av de tillhörande stolarna. Det ser ut att bli riktigt fint, snäppet bättre än i möbelaffärer.

Lillebror har möbel 1 på gång som är ett skåp med dörrar och en låda. Sen snidar han också på en ros och har dessutom ett kundarbete.

Ordning och reda i verktygsbacken som han gjorde på hösten.
Ingen vet om det finns arbete när deras yrkesutbildning är klar men de har yrkesskicklighet som de kommer att ha användning för vad de än sysslar med. Ingen tumme mitt i handen här inte!

Noggranna ritningar görs på allt de lagar. Att göra ritningar hör också till undervisningen.

När solen gick ner i dag var det som om himlen brann. Zeb och jag var ute en sväng efter att jag länge och väl sökt efter mina halkskydd. Utan dem är på egen risk så att säga. Så med halkskydden och sparstötting att hålla mej i var jag redo. Zeb var lite sämre utrustad och fick lägga i fyrhjulsdriften för att få upp farten. När han sen var uppe i höga hastigheter var han med sidan före i kurvorna och hade stora problem vid inbromsningen. Är smått oroad över eventuell träningsvärk i morgon. Ibland såg han nämligen ut som Bambi på hal is.

Att sen få rulla runt i snön och va hur tossig som helst är ett måste.
Nu hoppas jag på en stillsam lördagskväll i soffhörnet. Vet att jag låter som en gammal gumma men jag tror ändå jag passar bäst där. Vi var några mogna damer som med marthaslungan i högsta hugg gjorde entre på stadshotellets disco en julfest och riktigt skakade loss, men blickarna vi fick och hur ungdomarna höll ett visst avstånd på dansgolvet säger mej att den tiden är förbi. Nu får man leka Travolta med golvmoppen när ingen ser på.
Trevlig kväll!