I fårhagen

Försökte mej på får ikväll men redan nu när bilden är uppladdad ser jag sånt jag måste fixa till.Målade en nästan likadan på 2008 och banne mej om inte den blev bättre.
Har aldrig förstått mej på folk som kan hålla på och måla samma bild om och om igen,det är jag inte skapt för. Har absolut inget tålamod så blir det inte första gången får det helt enkelt vara. Ser ju mest ut som vanskapta kattungar.

T.o.m Zeb har mycket svårt att hålla masken när jag visar målningen för honom och han är den som verkligen visar vad han tycker.
Fattar ni att mars månad har gått nu? April står för dörren och inte mycket till vårtecken här inte. Faktiskt var det ganska mycket vatten utefter vägen när jag kom hem och snart är vägen en enda lervälling. Längtar att ta fram cykeln och trampa iväg till arbetet om mornarna. Då hinner man vakna och på hemfärden piggnar man också till. Tror jag allvarligt ska fundera på det när lediga veckan är över. Att cykla är nog en av de bästa motionsformerna jag vet.
Min första riktiga cykel fick jag vid 6 års ålder. Det var ju vansinnigt att låta en unge vara utan cykel när alla andra hade. Men fick höra att jag istället var den enda flickan i området som hade lekstuga. LEKSTUGA! vad skulle man med den till när man kunde trampa iväg på nåt roligare. Tror faktiskt jag har lite trauma av det ännu...
Minns så när min farfar tog mej med till en av stadens cykelaffärer och jag fick välja min allra första. Det blev en illgrön Helkama och lyckan var total. Nu var jag den enda på området med en ny fin cykel och lekstugan kunde fara och flyga. Vägen fick asfaltbeläggning och vi ungar ordnade cykeltävlingar. Resultaten skrevs upp på block från Schaumans som min farfar gett mej. Härliga tider.

Ännu det här med att flyga

Ni förstår jag har lite svårt att släppa det här med att flyga. Skulle jag vilja glömma det en stund så har jag ju gubben som hjälper mej med att övervinna min rädsla genom att visa filmsnuttar på nätet om olika "bad landings". Han är ju mitt stora stöd här i livet.
Som kvinna har det uppstått ett problem som jag försökt lösa med mina flygvana arbetskamrater idag. Jag tänker på störtbågarna i vissa väl valda underkläder. Har förstått att det piper till för de flesta metalldelar. Så nu undrar jag vad som är bättre? Att ha skinnpåsarna hängandes till naveln och byxorna utan skärp nerhasade till knäna när man går genom kontrollen eller behålla allt på och låta det pipa tills det blir kortslutning i systemet? Det kommer inte att bli lätt vilketdera. Känner på mej att det kommer bli en rumba utan dess like och har funderat om jag borde kontakta Pedersöre när tv för filmning av en helt kvällsprogram.Nåja det viktigaste är att se världsvan ut.

Vet att det finns andra som haft det jobbigt på sina resor. När min mormor och hennes två systrar skulle med Sverigebåten för många år sen önskar jag så att jag varit en fluga i taket i deras hytt. De hittade nämligen inte stegen till den övre sängen och de kunde inte fatta hur nån menat att man kommer upp utan en sån. Men de gav sej inte så en slängde benet upp och de två andra knuffade på för allt vad tygen höll. Tror faktiskt jag skrattat ihjäl mej om jag varit med. Senare hittades stegen, de hade hängt sina jackor över den.

Vad lär vi oss av detta? Jo att vi alla är nybörjare nån gång och då får man göra det bästa av situationen.

Att se det positiva

Fast mitt arbete inte är det mest glamorösa spännande och där jag får ut min kreativitet så måste jag slå ett slag för mina jobbarkompisar. Det härliga gäng jag får tillbringa mina dagar med gör det värt att arbeta. Alla känner alla och varandras familjer. Vi diskuterar vitt och brett och skrattar tills mascaran rinner nerför kinderna. På eftermiddagarna kommer det stunder när tröttheten tar överhand men kan vi då dra lustigheter för varandra så går det bra igen. Att vi har samma sjuka humor gör inte saken sämre och vi brukar fråga oss om nån annan kan va lika tokiga som vi. Tror det är därför vi arbetat så länge på ett och samma ställe, det är svårt att tänka sej en arbetsplats utan dessa härliga medmänniskor.

Kom hem idag och kände tröttheten i hela kroppen, fråga Erik om han svälter ihjäl ifall jag lägger mej ett slag men han hade hittat mjölk och bullar så han försäkrade att han skulle klara sej en stund. Sen var jag som död i en halvtimme och det gjorde så gott. Vi fick mat i oss så fick jag lurad med sonen på en kvällspromenad och de stunderna värdesätter jag.  Att få gå sida vid sida med sin unge som ska bli 17 och höra honom ivrigt tala om sin praktikplats, skolan och eventuella investeringar för egna inarbetade medel kan väl göra vem som helst lycklig. Att få se att datavärlden inte helt har fått grepp om honom, att han ännu kan vara social och ha sunda värderingar. Sånt blir man lycklig av en tisdag.

Snart har den här kvällen gått och i morgon ska jag på utvecklingssamtal på arbetet. Har en hel bunt med papper jag borde gå igenom och klura ut nåt vettigt att komma med. Det kan bli svårt för hjärnan känns som den gått i viloläge.

Lappland

Mamma skickade hälsningar från Äkäs idag att de sitter och solar på trappan vid Hookans maja. Att man kan längta så till ett ställe vi besökt så många gånger. Sist vi var längtade jag ihjäl mej efter Zeb och kunde inte tänka mej att åka igen den här våren. Men har nu suttit och sett på bilder från den resan och minns hur roligt vi hade det.

När vi var i Lappland ifjol fick jag veta om min första egna utställning. I dag ringde de från Bäddavdelningen på Jakobstads sjukhus och undrade om jag ville ställa ut där i åtminstone ett par månader. Jag har ju inte förstånd att skämmas och jag tackade genast ja förstås utan att tänka desto mer. Den 8 april ska jag hänga tavlorna och borde nu börja se över lite vad som passar. Har redan två i Bennäs så det blir att tömma väggarna här hemma. Nu handlar det först och främst om gamla människor så jag kom genast att tänka på tavlan med fornstugan så har jag en med kor, Zebtavlan charmar vem som helst och så får det bli mycket blommor det tycker gamla tanter om. Kan tänkas att jag får svänga ihop nåt alster ännu den här veckan. Roligt blir det hur som helst.

Annars tar nog humöret slut med den här evigt långa vintern. Släpar ännu runt med sparkstöttingen och vadar emellanåt i drivor med snö.
Längesen redan jag gick igenom min vår och sommarkollektion och så fantastiskt att jag sparat en del som varit snäva i sömmarna men som nu sitter som det ska. Väntar så på att få börja använda. Vet att i en låda på vinden finns en blå klänning som borde passa i sommar men ännu är det för kallt att börja leta där uppe bland lådorna. En klänning med härliga minnen från somrar med fester, dans och faktiskt min 30 årsdag. Då förstår de flesta av er att den börjar ha 10 år på nacken och kanske inte den snyggaste. Men jag gillade den och jag tror minsann att sommarvärmen sitter kvar i den ännu.
Annars är jag en byxmänniska och har lite svårt för kjolar,spets och volanger. Helst skulle jag ha kortsnaggat hår som spretar åt alla håll och svartmålad runt ögonen och se så där tuff ut för att dölja den svaga människan som finns där under skalet. Men den där klänningen...

Mina tavlor

Ingen lottovinst blev det igår så det blir inget tavelköp för tillfället heller. Har därför roat mej själv idag med lite måleriarbeten. Prästkragarna har jag haft maskerade när bakgrunden målats och så har jag använt plastfolie för att få lite mönster i gräset. Folien lägger man ovan en våt målning och skrynklar till lite och då bildas det mönster när det torkat. Ganska effektivt när man inte vill ha en alltför slät bakgrund eller sitta och måla varje grässtrå. Lite salt använde jag också till himlen men fick inte fram nån bra effekt. Grovt salt drar färg till sej och bildar små blomningar eller stjärnor.

Så min gåva till akrylmålningens värld. Som tur var hittade jag lite tapeter på vinden och behövde inte gå lös på väggarna här nere. Har använt en utprintad text Cohens egna handskrivna Hallelujah som jag la i mitten, sen lite strukturtapeter runtom och lite spets. Så använde jag de färgtuber jag hade, tror inte det är nån kvalite att tala om men lika roliga att använda för det. Så är det bara låta fantasin spela fritt och då kan det bli så här. Har inga som helst kunskaper i denna blandteknik och har säkert gjort en del fel men lite har jag fått känna på. Också nåt jag gärna skulle kursa i.
Men den dag jag sitter på extra pengar hoppas jag kunna pryda mitt hem med en tavla av Linnea. En Helena Cederberg och Esa Tiainen skulle också sitta fint. Det är de tre som väglett mej i akvarellens underbara värld.

Annars undrar jag nog om det är tillåtet att släppa sej så slöa som vi varit i dag. Undrar om det är den där timmen vi blev bestulna på i natt för alla har legat i olika omgångar och däremellan bara suttit och hängt. Ut med hunden har jag förstås hamnat men det hör liksom dagen till. Ute blåser det och kommer lite snö mellan varven. Vinterskivan har hakat upp sej och har mycket svårt att hitta spår vår.
Ännu en sista arbetsvecka är på kommandes men efter det blir det äntligen vintersemester och Stockholm.
Ska bli så vansinnigt roligt fast jag är så nervös inför flygresan att jag darrar i knävecken.

Linneas tavlor

Har besökt Linnea Ekstrands utställning idag. Den som jag skrev om i ett tidigare inlägg. Jag sa åt gubben före att jag är som ett barn på julafton. Besviken blev jag absolut inte den var över all förväntan.  Tror jag räknade till 33 tavlor i akryl olja och akvarell.
Den som tilltalade mej allra mest var den jag har på bild och jag tror det är för de varma färgernas skull. Sms:ade Linnea att bara vi vinner på lotto ikväll så slår vi till. Den var stor och fin och jag såg framför mej hur bra den skulle ta sej ut med den svarta lädersoffan jag så önskar mej.
Men alla var så otroligt fina och utställningen har satt igång min kreativa sida av hjärnan. Just det här med blandteknik som många av hennes tavlor var. Att använda gamla spetsar tapeter och band och få till en helhet i en tavla. Har fått ärva målargrejer av finaste Ruth och där finns papper för akryl och på vinden borde det finnas strukturtapeter som blivit över. Hittar jag inte det kan det fort gå så att jag går lös på väggarna här hemma. En liten bit här,en där. T.o.m akrylfärg har jag så det måste absolut testas.
Har ni det minsta lilla intresse för konst så ta er till Nykarleby och Rådhusgalleriet för det är det väl värt.

Tomatsoppa

Har skrivit om tomatsoppan förut som Malenami hade recept på. Har den igen kokandes i en gryta på spisen och tänkte att jag ska lägga ut den på bloggen. Det är en ganska stor sats men går ju bra att halvera.

10 tomater kokas i 0,5 liter vatten. Ta upp tomaterna och ta bort skalet sen i med dem igen.
3 paprikor helst olika färg så blir soppan vacker

Späd på med mera vatten

grönsaksbuljong
soija
riven ingefära den ger bra smak så den är viktig
cayenne peppar var försiktig med den
vitlök
gullök
1 kg malet kött
basilika helst färsk

Koka ihop alltsammans och servera med riven ost och en klick creme fraiche och du kommer att njuta av din måltid.


Har rivit bort gammal fogmassa rund handfatet på toaletten och satt på ny silikon fogmassa nu på förmiddagen. Kände att jag hade en viss talang för detta så mot bra betalt kan jag komma och fixa dina fogar. Bara att höra av sej!