Äntligen hemma

Så har jag äntligen mina tavlor hemma igen.
Efter att ha haft 9 st av dem borta sen april så mindes jag knappt vilka alla var. 2 st har bara varit en månad på vift och det är ju inte sååå länge. Har ännu inte hunnit packa upp och börja placera ut dem, vet att det kan bli rena rama rumban här ännu i kväll. Som tack fick jag den här fina höstbuketten och det är ju roligt med uppskattning. Fick förstå att tavlan av Zeb hade blivit en given favorit och det kan jag själv tycka att är en av mina bästa. Troligtvis var jag på toppen av karriären då, nu känns det som om den dalar ibland.
Tacksam över att inte behöva tillbringa nån längre tid där på Bädden. Det är ett ställe som bara ger mej ångest och bara lukten när man öppnar dörren får mej att rygga tillbaka. Hjälplöshet, förtvivlan och död. Visst har jag många trevliga minnen därifrån som när mormor undrade vad det nu var jag hette igen och kom med det finurliga svaret: Prusiluskan! Men mest förtvivlan.

I arme´n har de det jättejobbigt fick jag veta idag. Sonen hade sovit i 3 timmar på eftermiddagen, 3 timmar! De är i slutet av grundutbildningen och nu just görs det inte särskilt mycket så dagarna blir lite långa. Men jag sa åt honom att det säkert är bättre där än här hemma för hos oss hade det inte varit tillåtet att ligga och dåsa i 3 timmar. Nå nästa vecka lägger de igång igen.

Hemmadress

Just hemkommen från ett besök och så fort jag bara hann drog jag på mej min nya hemmadress i mörkblå velour som kom med paket idag. Har länge önskat mej en sån och nu när jag har den vill jag inte ha nåt annat. Funderade redan om jag möjligtvis kunde ta den på målarkvällarna, så mysigt att stuntta omkring i mjuka bekväma plagg. Sockor på fötterna, småregnigt och ruggit ute = perfekt för mej. Det är det här jag längtat efter att vara lite småfrusen när jag kommer hem om dagarna.
Hade lite det i tankarna när jag beställde hem ett klädpaket och beställde också en grå oversize (modell större) bomullströja, att förstås mysa i. Hur jag sedan tänkt med byxorna vet jag inte men jag kände mej mera som en levande grillkorv i dem så de åker raka vägen tillbaka. Eller kanske det är så att jag ätit för mycket grillkorv i sommar. När jag tänker efter kan det vara orsaken.

Alltså kom jag från ett besök hos en äldre släkting som jag lovade redan under semestern att besöka. Det har gnagt i mej en längre tid att det aldrig blev av men mina fyra semesterveckor var de hektigaste jag haft på länge och jag skyller inte på nån annan än mej själv.
Ringde så damen ifråga  och hörde mej för ifall jag kunde komma i kväll och att veta att man kan glädja med ett enkelt besök det känns bra.
Så länge min mormor fanns hos oss samlades hon och hennes systrar ofta och i och med att jag var mammaledig agerade jag ofta taxi åt dem vilket gjorde att jag tillbringade många eftermiddagar med dessa härliga människor. Hon jag besökte ikväll brukade skoja om att hon virkade dukar i olika färger som hon hade blusar och hon bytte dukar vartefter vilken blus hon hade för dagen. Allt för att det skulle stämma färgmässigt. Jag har hört de mest dråpliga historier om dessa damer på resor tex. när de i en båthytt inte hittade stegen upp till övre bädden och de knuffade på för allt vad tygen höll för att få upp en i sängen. Kan se det framför mej och jag får alltid ett fnissanfall när jag tänker på det.
Så du, har du en äldre släkting så besök henne eller honom det ger så mycket och ett besök är ingen tung sak. Det är bara att ta sej i kragen och ta sej tid. Tid finns alltid, det är bara hur du prioriterar.
Att glädja nån måste väl ändå vara det bästa man kan göra för en medmänniska.

Hemvård?

Vart är hemvården på väg?
Har besökt farmor idag och vi pratade om hur det är att bli gammal och få hjälp. Allt sedan hon började få hemhjälp har mer och mer dragits in. Inte får de byta gardiner eller tvätta fönster, torkar damm gör de inte eller torkar ur skåp. Nu har de bytt i sängarna, dammsugit och vädrat mattor, men nu är det också slut med det.
Vad behöver en gammal blind tant med om inte dessa saker?
Nu delar de medicin och kokar gröt och sånt och visst är det också bra men varför kan inte hjälpen vara individuell så att den faktiskt gör nån nytta.
Ska de sen handla eller droppa i ögonen blir det hutlösa summor åt en redan fattig pensionär som lägger mestadels av pengarna på mediciner och hyra.
Så nu har farmor ingen hjälp alls utan barnen hjälper så gott det går.
Inget ont om hemhjälparna för det är inte de som kommer med idiotiska lösningar, de gör säkert så gott de kan. Men vart är världen på väg kan man ju undra, hur blir det om jag får leva och bli gammal? Kommer vi bli skjutna som kråkor när vi sen mest är till förtret?
All ära åt de gamla, det är de som har trampat upp stigarna före oss och de ska behandlas med värdighet. (Dagens visdomsord)

Humöret tar de inte av farmor i första hand, voj hoho så jag skrattat i kväll. Hon är underbar min farmor.

Farväl till sommaren

Igår kväll firades villaavslutning och vi var ute vid släkts villa som traditionen bjuder. Dock misstänker jag att vi får börja fira hemma för Zeb som inte förut brytt sej särskilt mycket i smällandet var smått hysterisk hela kvällen. Ensam hemma i löplinan kunde vi inte lämna honom för här viner det också smällare runt husknutarna. Fattar inte varför inte smällare förbjuds och istället kunde man ha vackra fyrverkerier att titta på. Svanar med ungar simmade tidigare på kvällen så fridfullt på sjön men vart tar de vägen sen när de bombarderas av allehanda knallar.

Inte för att jag varit Guds bästa barn när det gäller smällare. Som barn kunde vi fyra av hur mycket smällare som helst i andras postlådor av plåt, det gav liksom extra effekt. Minns jag inte helt fel fick vi fixa om nån låda som blivit smått demolerad.
Bengalisk eld var hur vacker som helst att titta på och det fanns åtminstone i färgerna rött och grönt. Men när vi tände på en hel burk på skoltrappan och det lämna svarta sotmärken efter sej så beslöt vi enhälligt att dagen efter gå tillbaks och skura trappan. Minns att vi var rätt nervösa att gå till skolan på måndag morgon ifall vi skulle komma fast. Jodå jag har kunnat ett och annat.

Trots att vi hade en skräckslagen hund med igår så hade vi trevligt och åt supergod mat och satt vid långbord. Kvällen var varm och vacker och ännu klockan  23.00 var det 18 grader varmt.

Patrik tog med en kompis för att skjutsa Erik och Bassi till Terjärv i kväll. Tydligen hade han saknat vägen och framför allt Grillen, skulle och äta en lökburgare och liva upp "gamla" minnen.
Han har lång helg och ska tillbaks först i morgon, sen på loma igen nästa helg.
Nu blir det ett skogspass med Zeb.

Faneden

Har inte tidigare varit i nån kyrka som varit så proppfull som Närpes kyrka igår. Båda läktarna fulla och folk stod i gångarna. Fick endast bilder med dålig vinkel och vi hade ingen aning om var sonen satt. Vi gick ur kyrkan före det var färdigt och ställde oss vid utgången för att fota lite.

Jag stod beredd att fyra av så fort vi fick syn på honom och vi fick faktisk bilder av hans 3 kompisar som också befinner sej i det militära.

Raka fina led men visst fanns det en och annan som hade problem med takten.

Ca 350 beväringar marscherade runt i centrum av Närpes.

Vi hade faktiskt koll var sonen befann sej hela tiden där ute och det var ju lite roligt. De är ju så lika alla med sina kläder och snaggat hår.
Dagen var mycket intressant och högtidlig och att det regnade lite titt som tätt störde inte.
Kommandoorden haglade och att beväringarna uppfattade sina namn när det var upprop för att hämta tillbaka vapnen är en gåta för mej. Det var flera som stod och ropade ut namnen i mun på varandra och jag blev alldeles yr. Då gäller det att vara skärpt.
Att sen få vända hem med en trött jägare i baksätet kändes som en bra avslutning på dagen.

Dagens bild

Gillar den här bilden. Visste att den skulle bli en favorit redan när jag fyrade av.
Klockan är mycket så det kommer mera om Faneden i morgon i form av bilder.

För fosterlandet

Fliini bort!
Närpes nästa...