November

Den som ändå fick vara med och röra om i grytan.

Ser ni vilket primitivt kök en världsartist kan ha. Men han lär ska va en ypperlig kock enligt hans livskamrat. Har sett en intervjuv från samma kök där han serverar den norska intervjuverskan kaffe ur emaljerade muggar. Alla blir inte hysterisk och prylgalen bara för att de kunde spendera sina pengar på vad som helst. Å andra sidan for hans förra manager med alla hans pengar och det tvingade ut honom på världsturne igen. Ett litet tack till den managern... min värld hade varit så mycket fattigare utan konserterna.

Fortsätter vi med artister så blev det sagt att Schaffer och Warghs kyrkokonsert skulle sändas i radio Vega den 30. 10 och som jag väntat på den dagen. Sökte förgäves i programtablåerna utan resultat och jag var nästan säker på att ha missat hela spektaklet. Men vill man ha reda på nåt så skriver man till radion och i dag fick jag svar av Bertil Blom som tyckte det var en befogad fråga jag kom med. Tyvärr hade kvaliten inte blivit bra pga för lite tid till soundcheck (kanske Schaffer skulle hållit på med det istället för att posa med fansen utanför kyrkan :)) så det kommer inte alls att sändas. Synd för er som missade tillfället. Ni hamnar nog att köpa nån cd istället.

Ska ja fortsätta med nåt som gör livet surt så är mina armar inte sammarbetsvilliga. Inte än i alla fall. Så trött i dem och domningarna kom tillbaks idag. Men sista arbetsdagen i morgon för den här veckan så hopppas de håller ihop än en liten tid. Men voj vad det prövar humöret.

Tänk positivt, tänk positivt, tänk....



Månadens sista

Tänk att vi om några timmar är inne i November.
Helt otroligt vad tiden går fort fast man ibland tycker att allt stampar på ett ställe.

Arbetsdagen har gått rätt hyfsad så bara nattsömnen inte störs av domningar så är jag väl på gång igen.
Härligt att träffa kompisarna och en hel del har hänt sen sist.
Så har vi bara två arbetsdagar kvar den här veckan för på torsdag bär det av till Åbo med Ikea i sikte, varma bassänger och god mat. Höjdpunkten blir ändå fredag med Öppna portarnas dag i Dragsvik.
Skönt med en minisemester blir det hur som helst.

Fort är man inne i arbetsruljansen igen och all den pysseliver jag hade tid och ork med de här dagarna jag gick hemma är som bortblåst i kväll.
Så kommer mörkret så hastigt och man blir riktigt överrumplad. Hann inte ute med hunden i dagsljus idag eftersom vi skjutsade vår soldat till bussen. Så istället tände jag en brasa i spisen och satte mej i soffhörnet med en sticksöm. Ljuv gitarrmusik hördes från radion och det tog inte lång stund före huvudet började svaja hit och dit. Hypnotiserad av eldslågorna så ögonen tvinnade i huvudet på mej.
Ja sen blir det inte så mycket gjort, det är bara så.

Söndag kväll

Så är ännu en helg till ända och en bra sådan.
Vi har inte gjort nåt särskilt utan mest bara varit tillsammans och det är väl det bästa man kan göra.
Erik for just iväg men Patrik är hemma och det är otroligt skönt att ha honom här en söndagkväll.
Vi var till mommo och Hasses på kvällskaffe för mommo tyckte Patrik hade sett så manlig ut på ett foto så hon behövde få se honom och visst håller det på att bli karl av honom. Bara han behåller sitt goda hjärta.
Har fått ta del av pojkarnas planer och framtidsdrömmar och funderingar. Drömmar kan lämna i drömmar men visst kommer man en bit på vägen i alla fall.
Har njutit av min lilla familj.
Får ställa mej för arbetsdag i morgon och det ska bli intressant att se hur det går. Roligt att träffa kompisarna igen. Det är de där kaffepauserna.

Ett liv till

Ja man kan ju ta de där bilderna själv också.

Alltså det är min gamla ylletygsjacka jag pysslat med. Minst 10 år på nacken har den och den kändes stor, noppig och allmänt anskrämlig. Så den har hängt oanvänd där i garderoben i ett par vintrar men fick nu ett nytt liv.

Jag har broderat med ett superfint garn. Sytt in den i sidorna. Noppat den och försiktigt tvättat lite.

Känner så att den kommer att användas i vinter. Lite folklorestil över det hela.

Ni kan inte gissa vad som står i hallen... barnvagnen!

Jag har fört handen över kuren ett otal gånger, suckat djupt och rullat den lite lätt fram och tillbaks. Känner nu att jag är färdig med den och tagit farväl ifall den fortsätter vidare.

Nu blir det soffan fram till att jag hämtar hem sonen.



Med solsken i blick

Idag har vi ett underbart väder som jag har njutit av i skog och mark redan.
Måste ta mej ut en gång till idag bara för att sticka näsan mot solen. Tänk vad lite sol gör underverk!
Annars har jag haft lite sällskap av 14 kilos symaskinen men det gör ingenting att den är tung för den har samarbetat ypperligt med mej. Men vad är upp med det att det finns 4 saxar i hushållet och alla tuggar tyg som uppnötta löständer?!
Nu är det endast lite finlir kvar så ikväll ska ni få se det där projektet som jag smygvisade för nån dag sen. Ifall att jag får någon att hålla i kameran vill säga.

Sonen skulle starta med buss från Dragsvik kl. 12 men så hade de glömt att beställa buss!!!??? Så nu startar de först kl 16. Tur är att de får stanna hemma till måndag. Men sånt prövar nog pojkarnas tålamod, mammas också för den delen.

Malvorna är i full blomning trots att vi skriver 29.10. Men att träd och buskar har nya gröna skott, det är inte bra alls.

Lite till

Fortsatte att experimentera fram olika effekter men tror jag är klar med det nu för en tid framöver. Men oavsett om det lyckas eller inte så lär man sej nåt för varje målning och det är öva öva öva som gäller. Dessvärre börjar jag ha ont om papper.

Just ska jag lägga mej under massörens helande händer.
Vi ses!

Nostalgisk? Jag?

Fick sms från syster idag:
Sku ba koll huru nostalgisk du ir. Finns en stor risk at pojkas barnvagn åker till ekorosk ida, eli ska du ha e?...
Jag svara:
Herrigud va sejr dö??? Sku ja ha rym för e sku å få paradplats i finrummet. Släng fort fön ja ångrar me.
Det gick en stund så sökte jag efter båda pojkarnas första fotoalbum och började titta på bilder. Hitta ett par där vagnen var med och kände hur det drog till där i hjärttrakten.
Undrar hur många av er mammor har låtit pappa ta hand om vagnsköpet utan att så mycket som ge en vink om hur den borde se ut? Hos oss födde vi först barn och sen när jag var hemkommen for pappa ensam iväg för att handla barnvagnen.
Det var den ljuvligaste vagn jag sett och jag var så stolt över gubben. Måste tillägga att vi nu talar om början av -90 talet när färgerna var skrikiga, massor av mönster och alla färger passade tillsammans.
Märket var Ora (tror jag) och den var stor och rejäl och barnen har kunnat sova länge i den.
För att riktigt matcha vagnen köpte jag en lila vinterhalare och vi var så snygga där vi spatserade fram genom byn.
Det där sms:et gnagde i mej och jag funderade fram och tillbaka. Vägrar föda flera barn så egentligen behöver jag den inte men mina pojkar har sovit i den och alla minnen...
Kanske ev. barnbarn kan ligga i den när de kommer på besök? Så farmor stolt kan gå på promenad i byn och visa upp underverket. Hoppas ändå att det inte blir så snart.
Ingenting av det där är viktigt men nostalgisk det är mitt andra namn så jag ringde syster och bad att den skulle få nåd för den här ekoroskturen. Jag måste först få se den efter alla år, lite känna, kanske skuffa den lätt framför mej...
Så lättad att jag räddade den för en stund i alla fall..

Bilden ovan är det Patrik som ligger i vagnen i en stuga nära Storforsen i Sverige.
Erik på biden nedan.