Vilken dag

Efter att ha skurat det förbenade duschskåpet så svetten rann tog jag en välbehövlig paus som för övrigt varade nästan dagen ut.
Zeb och jag tog sparkstöttingen och satte av till skogs med nosarna vända mot den ljuvliga solen. Nåja Zebs var nog mera i snödrivorna men i alla fall.

Där ute i skogen träffade vi två trevliga skogshuggare som råkade vara gubben och svärfar. Här fick man se efter för ett tu tre hade man en gran i skallen. Dessutom var terrängen svårframkomlig för min fyrbenta följeslagare.

Värmekälla kommande vintrar.

Naturen har så mycket vackert att bjuda på bara vi har tid att stanna upp och se oss omkring.

Zeb har förstått det här med att njuta av livet och leka lite varje dag.
Vi var ute i två timmar och där mitt ute på vidderna satte jag mej på sparken och delade en påse vindruvor med Zeb. Min trogna älskade vän.

Gubben skulle också ut på en fotorunda så då följde jag med till Hjulfors. Vackert med allt vatten som forsar fram där men jag fick kallt om tårna och nu är jag jämförbar med en kokad kräfta i ansiktet.
Men det har varit en bra dag som vi tagit tillvara på.

Måste ännu få berätta att jag i kväll har gjort laxpaj!!! Jag har gjort laxpaj!
Dukade fint med levande ljus och allt och gjorde mitt yttersta för att komma i den rätta stämningen för att få det att smaka gott. Men nej, det går bara inte. Efter första tuggan kvamnade jag nästan och kallsvettades som ett sjunkande skepp, eller nåt. Men jag försökte verkligen och det är inte första gången. Jag har flera gånger nu gjort fisk till familjen och smakat själv men min överlevnadsinstinkt säger stopp. Som tur är har jag en Erik som har förmågan att se hur det kan tänkas gå och i går vid butiken hittade han chokladkakmix som han tyckte vi kunde pröva på. Nu hade jag då gjort kakan som efterrätt och liksom garderat med den i fall att. Vilken tur för efter min sallad vräkte jag i mej chokladkaka med tjock sliskig glasyr och vispgrädde som pricken över i:et. Inte lämnade jag hungrig i dag heller!




Dilemma

Mitt stora dilemma just nu är att jag vill göra så mycket att inget istället blir gjort.
Hur kan det då bli så där? Tusen saker som jag borde reda upp (tidningar,kläder och det eviga hundhåret) såna saker.
Känner att jag i helgen vill baka, bröd och kakor och känna mej så där duktig och huslig. Men blir det fint väder som de lovat blir det nog nån långpromenad och bara njuta,njuta.
Har en känsla av att allt faller mellan fingrarna på mej och i stället blir inget till nånting och det slutar med att jag blir sur och inåtvänd.
Känns som familjen varit mycket splittrad den här veckan och Patrik har jag inte sett sen onsdag eftermiddag fast vi bor under samma tak. Han jobbar på för fullt och nya bilinköpet hägrar för honom om nån månad och han verkar nöjd och glad.
Erik for just med kompisar på moped ut i det hala och falska föret så nu sitter jag med mitt lilla harhjärta i halsgropen tills han är hemma igen. En mors stora oro.
Men det behövs inte mycket för att göra mej lycklig i kväll. En bukett röda tulpaner och en Artline penna från Bokhandeln till mitt projekt håller mej nöjd ett par timmar i alla fall. Så kom inte och säg att jag är svårflörtad när det gäller lycka, till det behövs väldigt lite.
Men nu till görat, fram med dammsugaren ett par minuter så fredagstvagning och efter det ostbricka framför tv:n och Skavlan. Sen är det inte långt till John Blund.
Ha det bäst kära ni.

Dripp dropp

Mars...smaka på ordet.
I dag vår första riktiga vårdag med 5 grader varmt och våta vägar och takdropp.
Väl hemkommen tog jag ut Zeb och vi vädrade med nosarna och kände vår i luften. Slöt ögonen och bara hörde dripp dropp dripp dropp eller i ärlighetens namn fullkomligt skvalade det.
Zeb blev yr och galen av vårvädret och gläfste åt sej själv och hans vilda dans i snön skulle kunna få vem som helst på bra humör.
Nu är det bara en liten bisak med sol och vår...dammet här inne. Ve och fasa det är ÖVERALLT!!!
För att inte bli alltför tokig åker jag över till goda vänner i kväll för att prata och skratta bort ett par timmar. Hur bra som helst.
Ja så har vi ny president, Niinistö, hmmm...

12 år

Exakt för 12 år sen bar vi in de sista möblerna och flyttlådorna i vårt nybyggda hem.
Hemmet kändes kallt efter att dörren stått uppe efter allt som skulle stuvas in och jag var långt ifrån glad pigg och kurant.
Trött efter städning i gamla hyreslokalen och trött på allt kånkande. Dessutom en obarmhärtigt sjuk hals och Angina misstänktes. Sov dåligt den natten och fick uppsöka rådgivningen morgonen därpå för att få mina misstankar bekräftade.
Men mycket har hänt sen dess och vi har bokstavligt nött in oss i hemmet. Skönt det också på sitt sätt att man inte behöver vara rädd för att nån ska repa golvet eller skvätta ketchup utefter tapeterna.
Nu är lädret bortnött från sofforna och nån yta i golvet finns inte att tala om. Två rum fått nya tapeter och lite möbler utbytta. Sofforna står näst i tur, verkligen.
Mycket jag kan vara missnöjd med och det finns dagar när en bomb skulle kunna göra underverk i det hela men för det mesta trivs vi alla riktigt bra här i vårt krypin och om man får både vänta och spara till något nytt känns det så mycket bättre när den dagen kommer.
Det är ju trots allt till mitt enkla hem jag längtar efter arbetsdagens slut.

Familjekväll

Eftersom en i familjen har sportlov tyckte vi att nåt kul måste vi allt hitta på.
Frågade så om vi ska ut och skida,bio,simma eller...? Men svaret kom snabbt: Bowla till Kokkola och efteråt till Rax. Ingen dum ide alls så i kväll när alla var samlade passade vi på.
Först blev det lite bilfirmor eftersom Patrik i dag fått reda på att det är fast anställning på kommande. Superroligt för honom och en ny bil behöver han. Checkar förstås lite nu först vad som bjuds ut och en bilförsäljare skulle så gärna ha sålt en BMV åt honom men vi sa att alla såna bilar vi sett i diken i vinter är just av det märket. Patrik förklarade att han inte behöver ha nån sportig eller nån extra finess på bilen utan en helt vanlig standard som är trygg på vägarna. Det tyckte försäljaren var förståndigt tänkt och började prata om andra modeller.
Så bowlade vi då i en timme och jag tog förstås jumboplats men så är jag den som bäst hanterar en förlust också. En riktigt snygg bowlinghall finns i Chydenia med värsta diskostuket och sköna soffor/bänkar att luta sej tillbaka i medan man väntar på sin tur.
Sen flyttade vi oss över till Raxsidan och åt pizza och salladsbuffe´. En avslappnat tisdagskväll med skratt och gemenskap.

Omväxlande måndag

Oj vad klockan går!
Har suttit ihopsjunken över arbetsbordet i kväll och sysslat med något riktigt roligt. Fick karlbesök på jobbet i dag och vi diskuterade mitt projekt som jag redan skrev om. Det är både hysteriskt roligt och otroligt nervöst så få se hur många vaktimmar jag får den närmsta tiden. Men jag är bra på gång enligt mej själv och senare i vår ska ni få ta del av det hela.
Gjorde en snabbvisit till arbetshälsovården i morse för att få läkare att skriva nya allergimediciner åt mej nu till vårsäsongen. Eftersom Prag också hägrar och våren är långt mera kommen där så gäller det att vara väl preparerad. Redde också på samma gång ut mitt svaga huvud inför eller snarare efter flygfärden. Jag har en tendens att lämna yr och konstig i huvudet flera veckor efter båt tåg och flyg så nu fick jag piller för det också. Det är så sant som gubben säger att det är tur att jag finns för annars skulle det inte gå runt för läkemedelsföretagen. Tur ändå att man gör någon nytta!
Eftermiddagen gick åt att packa gungdynor och det har jag aldrig gjort i mina snart 12 år på jobbet, så dagen har gått i en hiskelig fart.
Ljuslyktorna på bilden fullkomligt älskar jag. Egentligen är det dricksglas och används mest som det men det går lika bra att ha värmeljus i dem. Jag har 5 st så det finns ännu ett mörkt blått och ett vin rött och har tillhört min farmor och farfar. Som liten användes de mycket i Lappfors och det var alltid roligt att se vilken färg mjölken blev. Nu hade då farmor dessa då hon flyttade in på Essehemmet men jag såg aldrig att hon använde dem. Frågade så snällt av henne i fall jag kunde få dem och bedyrade att hos mej skulle de komma i användning. Visst fick jag dem och dukningen blir både pigg och vacker med dessa glas som blivit nötta av tiden men för mej är de så vackra än i dag.

Humörsvacka

När jag öppnade gluggarna i dag lyste solen så vackert på vårt lilla gula hus.
Det gör en lätt och glad till sinnes och att fortsätta med kaffebalja, gott pålägg till smörgåsen och få läsa om målarkolleger på ÖT gör att dagen börjar riktigt bra.
För att förstärka känslan drar jag ut gubben och Zeb på långpromenad och kisar med ögonen mot solen och känner hur livet är underbart. Men som alltid när gubben är med blir det mer eller mindre extremsport med livet som insats. Vägarna var oplogade men när humöret är på topp spelar det ingen roll om man får plumsa omkring lite. Så får gubben den goda ideen att vi ska gå genom ett långt skogsparti ut till några småstugor och det är nu helvetesbanan börjar. Först går vi i skoterspår så det går rätt bra förutom några djupdyk några gånger men sen tar det slut och nu är det verkligen att hasa sej fram. Jag hade snö upp till höfterna och vi var mitt ute i ingenstans. Gubben fick bana väg för både mej och Zeb och mitt goda humör höll på att tappa fotfäste.
Men jag kämpade tappert vidare med snö innanför kläderna och både snor och svett rann. Försökte tänka på sonens Barettmarsch och vinterkriget men just då var det småsaker jämfört med vad jag utkämpade. I min mörkaste stund tänkte jag att jag lägger mej ner i snön och hoppas att någon hittar mej fram mot sommaren.
Efter mycket möda och en del osmakligheter som haglat ur min mun över gubben kom vi ut ur skogen. Mjölksyra upp i hjärnan och hjärtverksamheten farligt hög och på spagettiben ragglade jag mej vidare fram. Så småningom stabiliserade sej allt och jag hörde åter fåglarna som sjöng och kände solens värmande strålar i nacken. Gubben hade förstånd att ringa hem och få bastun i gång och det tog mej hem de sista kilometrarna.
Så nu sitter jag här med russinhy och lagom mör i kroppen. Risgrynsgröten är snart klar och humöret åter på topp.
Åh fy fasen ändå, det var riktigt jobbigt där ett tag.