En stämningsfull afton

Har tillbringat kvällen i Jakobstadskyrka med mamma.
Sångens vänner hade julkonsert och eftersom jag senaste gång hörde dem fick mera julstämning än på Carolas konsert så var förväntningarna höga. Jag blev inte besviken. Vacker stämningsfull sång som gav frossbrytningar mellan varven och jag fick hålla händerna hårt knäppta för att inte brista ut i spontana apploder. Kände igen mycket från min egna körtid och det var svårt att inte nynna med.
Stadslucia med följe kom också och underhöll med sånger. Vackert vackert.
Därav denna sena uppdatering.

Pälsvård

Hittade ett exakt på dagen 2 år gammalt foto av Zeb och blev att stirra på de där ögonen. Hans ögon alltså, de hypnotiserar mej och jag faller pladask.
I kväll satt vi och gosade i soffan och jag lät fingrarna gå genom hans päls. Kände nåt skarpt och grävde mej fram till skinnet. Såg precis ut som en fästning och jag hann tänka att han har haft den där länge. Men så börjar varelsen spreta med sina ben och jag skriker till. Patrik kommer springande med dammtrasan i högsta hugg (han julstädar minsann sitt rum) och han tror att Zeb fått ett anfall. Jag förklarar läget medan jag står och hoppar jämfota klösandes mej över hela kroppen. Fy tusan vad det kröp överallt kändes det som.
När jag kommit till sans tog jag stålkammen och kammade igenom hans päls och krypet landade på golvet. En älgfluga var det, fy farao vad äckligt. Är de igång ännu frågar jag mej? Ska de inte ha tuppat av efter att vi nu haft ordentliga minusgrader. Eller har den här flugan levt och haft det varmt och mysigt i hans päls. Patrik började dilla om att den säkert lagt ägg och sånt. Men då bad jag honom knipa igen och återgå till dammtorkningen.
Älgfluga i december?

Historiskt

Stämplade ut från ett arbete i dag och kastade ett flyktigt ögonkast på dataskärmens klocka.
Snacka om tajming!

En decemberdag 1991

Och det hände vid den tiden.
När inga mobiltelefoner fanns och gubben och svärfar avverkade i en skog någonstans långt borta.
Jag var havande och skulle föda och enda alternativet var att svärmor skjutsade, absolut inget fel i det men hey hur roligt hade det nu varit om jag gastat och brölat hela vägen till stan? Men jag knep käft.
Så kom då gubben och jag födde vår förstfödde son, som blev lindad och lagt i pappas famn eftersom föderskan hamnade till operationsavdelningen.
I dag har det gått 21 år sen dess och det lilla gossebarnet har växt upp till en man med fina värderingar och ett stort varmt hjärta.
Akvarellen av sonen har gammelfaster Ruth gjort.

Måndag igen

Trötta fötter.
Det är dagens observation. Trötta fötter, ögon som går i kors och armar som knappt håller för snöskottning. En kväll när jag känner mej som 95 eller mer.
Sonen har storstädning på gång och vill helst av allt slänga alla prylar. Men jag beordrar honom att slänga , sortera , spara eller ge åt mej så tar jag hand om det tills det uppskattas igen.
Han har en massa träprylar han snickrat ihop för många åt tillbaka och visst förstår jag att det just nu inte lockar att spara "skräp". Men det kommer en dag när det är riktigt roligt att gå igenom sånt.
På konsttimmarna i Terjärv har han målat två tavlor som är riktigt vackra. De hade åkt till ekorosk om jag inte satt stopp för det. Så pass många utställningar har jag besökt att jag sett sämre verk. Vill han inte ha dem ska jag hänga dem sen jag har mera utrymme.
Nu ska jag fixa det sista med de några få julkort jag ska skicka i år så får vi dra ett krux över det på "attgöraförejullistan".
Träfatet är senaste alstret som kommit hem från sonens kvälls snickarkurs. Tagit ut i CNC fräs. Så attans snyggt och jag får smyglåna det så länge han ännu bor hemma.

En dålig köpare

Efter att ha slirat runt här hemma i kalsonger hela dagen var jag inte sen att tacka ja till mammas förslag om att besöka en julmarknad.
I grannbyn ordnades traditionell julmarknad med hantverk, stickat och bakat. Mycket folk var i farten och där träffade jag såna som man inte ser så ofta.
Men jag är ingen god köpare, verkligen inte. Inte för att jag inte uppskattar hantverk för det gör jag. Men jag vill helst göra själv, har alltid varit så. Men det är roligt att gå omkring och se vad folk donar på med. Kreativiteten flödar verkligen.
Byns blomsteraffär är alltid värt ett besök. Så mycket fint inklämt på några kvadratmeter så det tar en stund att få syn på allt. Fick sån beslutsångest att inget följde med mej hem.  Så typiskt mej.
Men jag fick en kvällsstund med mamma och det är väl ändå bäst av allt.

Ingen fest utan Cohen

Julfesten blev riktigt lyckad.
Åt så knapparna spände men vaknade likväl vrålhungrig i morse. Skinkrullar, sallader,morotslåda, alltså morotslåda jag dör så gott det kan vara. För att sen inte tala om efterrättsbordet. För en gottegris som jag var det rena himmelriket. Ja det fanns väl en och annan fisk också men jag tog snabba steg förbi det och hittade istället en massa kalla uppskärningar.
Så blev det nån typ av gruppdiscodans på golvet ( ni vet som när gamla mommon släpper loss och tror de är 14 på nytt). I dag tar det ut sin rätt med styvt och eländigt knä. Men det var roligt så länge det varade.
Och vad skulle en fest vara om man inte varvade ner med Cohens Hallelujah. Ingenting om ni frågar mej.
Så bildades en utlandsstiftelse medan vi svalkade oss i aulan och vi var fasligt stolta över att vara så ide´rika. Fester av det här slaget binder oss samman ännu mera, nåt som känns riktigt bra, och mina arbetskamrater är oerhört värdefulla för mej.
Vi har hunnit ut i det juliga vinterlandskapet med snö som föll tätt och Zeb som hade problem med snöklimpar mellan trampdynorna. Nu puttrar en älg på spisen och allt är på bästa sätt.
Kuddarna på bilden är de jag gjorde i går.