Vi två

En bild av allra finaste farmor.
Hälsade på i dag och hon var i färd med att klä på sej utekläderna för sin dagliga promenad. Så jag gjorde henne sällskap ett par varv och vi pratade om vad som hänt sedan vi sågs senast. Hejade på grannar som var ute här och där och fick bland annat höra spelmansmusik från en lägenhet.
Bryggde oss kaffe när vi kom in tillbaka och satt och pratade bort ännu en timme.  Vi trivs ihop och hon är den mest varma och roligaste människa jag känner. Vi två. En värdefull eftermiddag för oss båda.

Vaknar till en grå morgon

Vaknar upp till en grå men ljummen morgon.
Sovit som en stock och känner mej utvilad. En konstig känsla i hals och näsa gör att jag misstänker nåt är på gång igen. Försökte krama det sista ur solhattsflaskan och extra mycket blåbär på yoghurten har jag nu just gjort vad jag kan. Måste få hem lite mera medikament senare i dag. Verkar som om jag nu är mottaglig för det mesta. Riktigt opasslig för en som snart ska ut och resa.
Nåja få nu se. Gårkvällen bjöd dessvärre inte på nån Skavlan (måste börja läsa tvbladet bättre) men i stället såg vi filmen Hur många kramar finns det i världen och den lämnade mej med både skratt och en varm känsla efteråt.
Långsamt vaknar dagen till liv och jag har druckit kaffe och läst om vår fina torsdagskväll i Öt.
Få se vad denna dag för med sej.

Som en bortglömd stubbe

Fredag.
I går var det partystämning och i dag är jag mer som en grå stubbe. Känner mej allmänt melankolisk och inåtvänd men det går över. Tror det är vädret som spelar mej ett spratt eller nåt jag läst eller inte läst eller läst mellan raderna, jag det kan vara en himla massa.
Men nu ska jag ta mej i kragen. Från köket kommer ljuvlig kaffedoft, kvällen är ung och det kommer bli lugn och ro med Winnerbäck i öronen och en Skavlan senare. Blir knappast nån Desmond men det finns ju en och annan till som kan vara riktigt bra.
Vill lämna er med den låt som etsade sej fast i går kväll och inte vill släppa greppet. Lars Winnerbäck och Hosianna

Ingen vanlig kväll

I kväll fick gubben njuta av födelsedagspresenten jag gav honom för fyra månader sen.
Biljetter till Lars Winnerbäcks konsert i Schaumansalen.
Knappt att han hade nån koll på hans musik men jag garanterade att det skulle bli en bra kväll.

Fast jag var ute i sista minuten med beställning av biljetter och vi fick extra insatta platser så visade det sej att de raderna var längst fram och vi kom att sitta på andra rad. Perfekt, men inte hjälper det mycket åt bildkvaliten när man bara har mobilen till hands och det är både mörkt och rökigt.
Men vilken kväll det blev. Så mycket bättre än jag trott och nu sitter jag här igen och är allt salig. Borde gå och lägga mej men vem kan sova när hans sånger ljuder i öronen, mjuka och behagliga med tänkvärda texter. Tror även Lars var hänförd över publiken för han sa att hit kommer han igen. Det blev stående ovationer och vi fick in honom två extra gånger.

Denna vackra kvinna som han hade med sej, Anna tror jag att hon hette. Vacker som en dag, sjöng som en älva och hanterade flera instrument och samtidigt dessutom.
En kväll att minnas.

Så gick det

Oktober.
Första morgonen med ordentliga minusgrader och sonen som är utan biltak fick skrapa rutorna. Det är en viss rangordning som råder när det gäller bilplatserna. Far i huset har sin (eller vår, jag använder den faktiskt jag också) i garaget så den är isfri och lagom varm om mornarna. Äldsta sonen tog hand om biltaket och stackars lillebror blev utan.

Men framåt dagen blev det varmare och solen glittrade så vackert mellan lövfattiga träd och buskar.
Fast nätterna nu blir kallare kan vi ännu få fantastiskt vackra dagar. Klematisen den gör sej riktigt fin i trädgården ännu.

Inte en endaste tavla fick jag med den här gången och visst är jag besviken, vore väl konstigt annars. Hade jag nu räknat med det hade jag aldrig lämnat in. Men jag var långt ifrån ensam. 60 verk kom med och lika många fick inte plats. Plötsligt blev jag riktigt likgiltig till vernissagen och vill bara få hem mina tavlor därifrån snabbt. Få nu se hur det blir på lördag, går lika bra att se utställningen en helt annan dag för den ska jag naturligtvis se i sin helhet. Men det hade varit så roligt att vara en av de utvalda.
Pratade just med farmor i telefon eftersom jag känner att jag inte orkar ta mej dit just nu fast jag nästan hade tänkt så. Kanske lika så bra för hon var trött i kväll och misstänkte att en förkylning är på kommande. Lovade att hälsa på i helgen i stället. Stiger man upp före fem på morgon så är det svårt att ta sej i kragen när kvällen kommer. Det gör istället att man går med dåligt samvete och har den där känslan att jag borde, jag borde. Men tillika är farmor väldigt förstående. Hon har varit fabriksarbetare själv så hon vet vad det går för.
Ska göra det lätt för mej i kväll och sätta mej med block och tusch och dra lite streck. Bara för att jag vet att jag kan.

En må bra kväll

Har fixat mej en må bra kväll en enkel tisdag kväll.
Packade in tre tavlor i bilen när jag kom hem i dag. Körde dem till stan, skrev lappar som skulle klistras bakom, fyllde i blankett och betalade. Lämnade tavlorna utefter väggen i utställningshallen bland en massa andra. Tror det aldrig varit så många tavlor där på en gång och mera kom in hela tiden. Jag förälskade mej på direkten i ett verk som garanterat kommer med. Ska se om jag får lägga upp nån bild senare av det. Helst ska ni ju alla till Tobaksmagasinet för att se utställningen sen. På lördag är det vernissage klockan 15 i fall att.
Först på väg hem fick jag verklig ångest över det jag lämnat dit men det var så dags. Hur som helst är det de bästa jag åstadkommit under det här året och mycket mer än så kan jag inte.
Svängde hem till mamma och beklagade mej över mitt mindervärdeskomplex som alltid finns där. Hon trugade i mej spagetti som den mamma hon är och så rann det mesta av mej. Skit samma vad andra tycker liksom. Trött så trött blev jag och åkte hem till mej. Kröp upp i soffan och tittade på Dicte som bandades i går medan bastun värmde.
Och nu sitter jag här nybadad med varm choklad och doftljus som sprider en lätt vaniljarom i rummet. Nöjd nöjdare nöjdast.

Tidsbrist

Oj vad jag tycker kvällarna är korta.
Så lite tid för sånt som är roligt och som intresserar. Istället är det måsten som helt enkelt måste göras. Det ska lagas mat, dammsugas upp sand och hundhår, betalas räkningar, sånt elände som inte alls är humörhöjande på nåt vis. För man vet ju att i morgon är alla hungriga på nytt, hunden har igen slarvat in och banne mej om det inte finns nya räkningar i postlådan också.
Så trög var jag att jag tänkte att jag orkar bara inte ute och valla hunden, inte ut i blåsten, nej nej nej.
Men det var riktigt skönt och uppfriskande och färgerna tyckte jag var riktigt speciella i kväll.
Här har klippts gräsmatta och få nu se hur länge än man får hålla på med det, kan inte tro det är färdigt ännu. Gubben har gått loss med motorsåg på pilträden och då var det ingen hejd på honom. Annat var det nog när vi igår skulle kvista ur det andra äppelträdet, då höll han minsann tillbaka.
Så har jag valt ut tavlor till den årliga jurybedömda utställningen som ska inlämnas i morgon. Vet inte varför jag håller på med det för det om nåt kan ge mej ångest. Att granskas av andra och inte komma med känns riktigt bittert. Det är mer än min självkänsla klarar av, tror jag. Hittills har det gått bra och alltid har nån tavla kommit med. Men det kan så lätt ändra.
Nåja, det blir morgondagens pest och pina. Det lite som är kvar av kvällen ska ägnas åt bokläsandet.