I lutande läge

Det tog mej ändå.
Jag och lillebror var ungefär lika eländiga i morse och det tog ingen lång stund före vi kunde konstatera att det bara är att dra täcket över huvudet igen. Nu tävlar vi om vem som blir rödast om nosen.
Vi har sovit i omgångar genom dagen och ändå klagar vi båda över hur trötta vi är. Så det har varit en viss lutning på oss båda under dagens lopp.
De gånger jag är riktigt eländig och helst bara vill ligga i sängen eller soffan brukar jag söka upp Törnfåglarna. Min favorit alla gånger. Det är så mycket hjärta och smärta att man glömmer bort att tycka synd om sej själv för en stund. Serien är uppdelad i två dvd skivor och i dag har jag sett den första. Jag säger bara Richard Chamberlain, guds gåva till mänskligheten.

Snorholkar

Det är inte så mycket att orda om.
Nästan alla i huset hostar och snorar och min bästa vän i kväll är denna lilla påse. Vitlök tråttar jag i näsan och dricker varmt med honung ingefära solhattsdroppar och carmolis. Sen hoppas jag att jag hålls på benen och att det snabbt går om.

Lite drömmar

I dag var första gången jag var inne i uterummet sen i början av december när vi drack glögg och åt pepparkakor där.
Helt enkelt för att jag inte sluppit. Några gånger har jag stått och ryckt i dörrhandtaget men den gamla kolven har hakat upp sej så jag har lämnat på utsidan. Däremellan har drivorna varit höga så det inte ens lockat lite.
I går beklagade jag mej efter att ha ryckt och knyckt för familjen. Gubben sa att det bara är att kliva in genom ett fönster. Så slapp han enklast undan. Men snickaren hörde min vädjan och fixade och trixade med dörren så nu fungerar den behjälpligt igen.
Så i dag var jag inne en vända men ännu var det ganska trist där. Några flugor som låg med benen i vädret och sen inte mycket mer.
Men snart snart är säsongen här igen och lite kan man nog börja drömma sej bort till varmare dagar och grönt mjukt gräs under fötterna och härliga kaffestunder i uterummet.
Det lättar lite när det hostas och snoras i alla hörn.

Mars

Tänk nu är vi inne i mars månad.
Vilka härliga tider ligger inte nu för våra fötter. Alla utom jag hade rejäla sovmorgontimmar och jag lät dem sova, vissa kom från huvudstaden på morgonkvisten och hade mycket att ta igen.
Själv var jag målarsugen och det är en lämplig sysselsättning när andra behöver få sova. Har ju ett tag haft bilden i skallen så det var inte annat än att sätta igång. 2,5 timme senare var akvarellen klar och jag har tänkt tvinga den på min förstfödde. Försökte sätta hans Golf på bild men tror det blev en Fiat.
Hursomhelst ska den så småningom till inramning.
1 mars och solen har visat sej. Så jag tog tag i krattan och började samla ihop alla kvistar som ligger överallt på gården. Har aldrig varit så tidigt igång men ännu är marken rätt frusen och det var enkelt att samla. Det var runt pilträden där det är som värst där jag tog. Skottkärran gick bra på barmark men trilskades i snödrivorna. Hoppas nu inte hur många som helst såg mitt tilltag.

Det gröna sköna

I natt kom Falungossen hem och två timmar senare gav de två andra i huset sej i väg mot huvudstaden. Ishockey står på schemat.
Själv var jag så glad att få somna om och inte behöva upp så okristligt en lördag. Zeb fattade strax galoppen i morse när Falungossens dörr var stängd. Nu är han hemma, äntligen! Sen låg han vid dörren och väntade på att den skulle öppnas.

Jag var riktigt pepp på att fräscha upp i hemmet redan från morgon. Eftersom vi skriver sista februari i dag så borde det börja närma sej vår på allvar. Då vill jag ha in mera av den gröna färgen.
Tvättade fönstren i vardagsrummet och bytte gardiner och kuddar. Lite piff med gröna detaljer på bordet och så var det klart.

Så äntligen fick jag framdraget symaskinsmackapären och svirrade till sovrumsgardiner av tyget som bara legat och väntat.

Nu till kvällen kommer mamma för att hålla mej sällskap eftersom hon också är hockeyänka för dagen. Till det har jag köpt hem lite smått och gott så vi hålls på bra humör hela kvällen.

Före och efter

Ni kommer att få en hel radda dåliga bilder i kväll.
Vårt kafferum på arbetet som jag piffat upp efter önskemål av chefen.
Här en före bild med smutsiga kalla väggar, litet fönster och flagande målfärg.

Här med ett nytt större fönster som släpper in ljus och med bra vädringsmöjligheter. Nya färger på väggarna. Det var den mörkare som for i helt fel nyans än det jag trodde skulle komma, men vi har vant oss och folk har t.o.m velat ha reda på färgkoderna till båda färgerna. Senast i går hörde jag att det är "så jäkla snyggt" och det känns ju väldigt bra.

Så dessa tavlor som kom upp i dag. De blev pricken över i:et. Spårvagnen från Prag som det bästa gäng någonsin besökte för snart tre år sen. Den resan gläder vi oss åt än i dag. Den andra är bara en som jag fastnade för och kommer att ha som förebild till varsin akvarell åt mina söner.

Ett till köksskåp lades in och mikrougn flyttades samt bestick och tallrikar så att de finns på två ställen och därmed ger spridning på folk när det blir matdags.

Färgerna gifter sej med varann.

Här var också en stor vägg som behövde få liv. Det åtgärdades med Marimekkotyg. (tack till Ernst, du gav mej ide´en) De orangea retrostolarna var som stomme i hela projektet och här tar färgerna upp varandra bra.

Nya snygga sopkärl, en ordentligt stor anslagstavla och tidningsställen hade jag en montör att vika till av grovt galler som sen skickades in via måleriet.

Förvaringskorg för muggar.

Skedlåda.

Och så telådan.
Så med små enkla medel och liten budget fick vi ett nytt fräscht kök.
I trappan hade jag samma montör att svetsa till en ny ledstång som gick samma väg som tidningsställen. Det har varit ett roligt projekt och ännu bättre med påhejande arbetskamrater.

Småpanik

Det här med att vara hundägare har ju sina sidor.
Och särskilt om man har en hund med epilepsi som behöver två olika sorters piller både morgon och kväll.
Nu är det ju så att även jag har mina piller så på mornarna är det pillerrumba på hög nivå.
Alltså var det samma procedur i morse. När jag borstade tänderna slog det mej "Zebs medicin... svalde han eller jag den...? Det är i såna ögonblick paniken smäller till på fullt allvar. Tog jag Zebs medicin i morgonyran? Jag hade totalt tappat bort minnet av att jag gett hunden något, däremot visste jag att jag svalt piller med ett glas vatten.
Nå tänkte jag, det lär väl ska visa sej så småningom.
När vi kom till arbetet höll jag extra koll på min svansföring. Rätt okej enligt mej själv. När jag rattade trucken mellan hyllorna slog det mej att är jag ändå inte lite groggy? Hur beter sej hans medicin i min kropp? Växer det ut grövre morrhår på mej? Skäller jag mera än normalt?
Allt jag gjorde och allt jag kände analyserade jag i en och en halv timme. När jag då ännu tyckte jag var rätt normal drog jag slutsatsen att jag ännu en gång lyckats fixa pillerrumban rätt.