Onsdag mitt i veckan

Har landat här hemma efter arbetet och annat spring.
Direkt efter arbetet åkte jag för att hämta mina nya skyddsskor som kommit, de ligger ännu oöppnade i sin låda tillsammans med inläggssulor. Ska bli verkligt intressant i morgon att se hur de känns eftersom dessa är rekommenderade åt mej efter fotskanning.
Fortsatte i samma takt och vek av mot farmors. Hon hade nästan en ny frisyr sen senast och hon såg pigg och fräsch ut, allt annat än vad jag kände mej. Kan det vara så att snart 89 åringar kan vara piggare än en som ännu är i arbetslivet? I bland undrar man ju. Hon lever nu på hoppet med en ögonoperation bakom hörnet.
Ännu i kväll borde jag ta tag i rummet jag just nu sitter i. Känns mera som en skräpkammare dit allt onödigt förts. Här står en massa akryler upp efter väggen, stora papperslådor och småskräp. Här måste helt enkelt piffas upp och göras små ändringar. Just nu är det, det mest slitna av våra rum men så länge det tillika är förvaring av lillebrors matmöblemang och gungstol så gör man helt enkelt inte så mycket. Det borde komma nya tapeter men det lägger vi på framtiden. Men småpiff kan man alltid hålla på med.

Skolstart

I kväll startade vårterminen med årets första Artist talk.
Sepideh från Iran föreläste och hon var en glad kvinna som hade väldigt lätt för att tala och uttrycka sej. En av de bättre föreläsningar jag varit på faktiskt.
Så det började väldigt bra på vårterminens första träff. Nu sitter jag här framför datorn med en tekopp och är ganska redo att ta natt så småningom. Man hinner inte så mycket annat dessa skolkvällar.
Men att få vardagen att börja rulla igen, komma in i rutiner och så känns riktigt bra. Visst är ledighet välkommet men nog blir det fort en tristess i det också.
Så nu kör vi oxveckorna så det ryker, en efter en.

Tankar kring musiken

Jag lyssnade igenom David Bowies album från 1983 på youtube i kväll.
Det blir ju så när man nås av nyheter om dödsbud från kändisvärlden och man har nån sorts relation till personen i fråga.
Jag kan nästan säga att jag gick från Pippi till Bowie i hårda drag. Jag ägde nämligen två skivor i min barndom, Pippi Långstrump och I sagolandet som innehöll olika berättelser. Inte var det hävt inte.
Efter det började jag lyssna på Baccara som fanns i vårt hem. Närmaste stjärnstatusen jag nånsin kommer få är när jag i barnträdgården satt och vrålade Yes sir I can boogie med min kompis i gungorna ute på gården. Då tror jag seriöst att vi var långt före de andra barnen i musikväg.
Efter det är det hel blankt fram till elva års ålder. Men så hörde jag China girl och Lets dance med just Bowie och jag var såld. Tjatade mej till en alldeles egen kassett med honom av mamma. Visste att den fanns där vid Sokos i källaren, ner för trapporna till vänster i hörnet. Hur mycket har jag inte stått och dreglat över skivkonvolut där i mina dar.
Jag fick min kassett och mamma himlade med ögonen åt hur dyr den var och bara nio låtar. Om jag inte missminner mej kunde priset ha varit mellan 40 och 50 mark på den tiden. Men jag älskade musiken och visst rykte det i benen på mej i kväll ännu.
Det här var min Bowietid, sen kom Carola, Herreys och John Ballard och förstörde allt. Jag var till och med medlem i Ballards fan club och brevet jag fick av honom var undertecknat Krammar/ John. Han kunde inte ens skriva stackaren. Han var ändå före Ernst för på konvolutet som fanns och finns i min ägo fortfarande sitter han barfota. Barfota med vit linnekostym.
Ungefär så gick alltså min korta men intensiva Bowietid till. Visst har öronen alltid fladdrat lite extra när nåt hörts om honom, man kan ju faktiskt aldrig riktigt slå sej fri från nåt man diggat.
Två dagar före sin död gav han ut sitt 28:de album och det ska jag ta mej tid att lyssna igenom nån dag.

Sticksugen

Vi har väntat på den här söndagen hos oss.
Bara för att Zeb har fått sin månatliga värktablett i dag. Det är så att de sista dagarna före han får ny dos är han verkligt dålig i sina bakben. Tufft att stiga upp och det mesta går ganska långsamt.
Så i dag var en högtidsstund när han intog sin tablett i en halv skiva lördagskorv. Lite gott måste man också ha när medicin överlag smakar illa. Och tro det eller ej men några timmar senare hoppar han galant upp i soffan för att vara nära mej och bli kliad bakom öronen. Nu dagarna innan har jag fått lyfta upp honom. Detta borde betyda att vi har lite bättre dagar framför nu.

I övrigt har dagen förlöpt som söndagar mest, i ett stilla lugn.
Men kvinnan är så sticksugen så det är inte klokt. Mest blir det sockor och halsdukar bara för att ha någonting för händerna. Men igår såg jag en bild på en tröja som såg så där barnsligt enkel ut att till och med jag kunde klara den. Dessutom så där stor och skön och ja, ni hör ju själva att den här kvinnan måste få hem garn å det snaraste.

Julen ut

Jag fick ut julen i dag trots att jag låg väl länge med trynet i kudden.
Vaknade klockan 5 av att Zeb spydde på mattan så det blev att slänga ut hunden och ta till rotborste och tallsåpa. Sen låg jag länge och väl utan att hitta sömnen men när den väl kom så blev den långvarig.
Nå väl, städat och vädrat är det hos oss och ett knippe krispiga tulpaner står på bordet.
Allt emellan hamnade jag ut med kameran i dag när solen lyste upp de fantastiska snöflingorna och väl inne tillbaka fick jag fundera på vad jag egentligen höll på med när jag släppte allt för händerna.
Det är den årstiden igen när fixande och planerande slår till. Det måste vara nåt med den här nystarten som får igång mina inredningsknölar. Det liksom snurrar på där inne i skallen och det behöver inte handla om stora förändringar utan kan vara verkligt småa och banala saker. Bara det att flytta på saker eller spraymåla nåt kan göra mycket. Bilder på nätet i tidningar och i kataloger är det bästa som finns. Jag kan nog gott säga att jag lever mitt liv genom bilder. De kan fånga mej med sin enkelhet, färgsättning, placering och jag kan få en massa aha kickar. Bilder. Mitt stora nöje.

Till mej själv

Har gett mej själv något riktigt bra i dag.
En Anti-Ageing Facial behandling. Jojo den var så bra som det låter.
Har jag under min livstid inte gjort mer än ett par ansiktsbehandlingar så tyckte jag det var hög tid nu.
Att få skämma bort sej lite, få den där lyxiga känslan en stund och vara med ena foten i behandlingarnas himmelrike.
Jag fick lägga mej på en uppvärmd dyna under tjocka täcken och bara det, efter att ha stigit upp 04.30 och varit igång hela dagen gjorde att jag knappt trodde det var sant. Hur skönt var inte det när temperaturen på utsidan låg på ca -22 vid tillfället. Så fick jag lite massage och "tryckningar" på ryggen. Därefter peeling av övre rygg och nacke. Så svängde vi på steken och ansiktet kom i fokus. Det var aromatiska oljor med face-lift massageteknik, akupressurmassage och lymfdränage. Så skönt och jag måste medge att jag inte var kontaktbar hela tiden. Så länge ansiktsmasken verkade fick jag huvudmassage och så fick jag ligga för mej själv en stund. När jag till sist fick mej upputsad med varma handdukar och i lugn och ro klätt på mej vinglade jag ut ur rummet som en ny människa.
Där ute föll lätta snöflingor och på lika lätta fötter hittade jag till bilen. Kan nog erkänna att jag inte var den säkraste bakom ratten när jag skulle ta mej ut ur staden. Precis som om hjärnan hade lämnat där mellan de uppvärmda täcken.
Ett nöje jag varmt kan rekommendera.

Stelfrusen

-30 i morse och helst hade jag stannat kvar under täcket.
Ett evigt påbyltande av kläder så man knappt kan röra sej. Om bilen startar är ett spänningsmoment i sej, och när den väl gör det är allt så styvt och trögt.
Ikväll är jag stelfrusen. Dricker te och kaffe om vartannat, vrider upp elementen och eldar i spisen, likväl så frusen och kall. Skulle det finnas en gnutta "go" i mej nu skulle sängkläderna vädras och det sista av julen i fönstren åka i garderoben. Men så stelfrusen som jag är blir det soffan och pläden och en bok. De tre bästa tingen just i kväll.