Ranukler

Njuter söndag i vårt hem.
På köksbordet står en bukett med ranunkler och jag kan inte sluta att beundra dem.

Har aldrig haft sådana förut så kanske jag därför fascineras så av deras skönhet.

Söndagen har varit precis som söndagar ska vara. Långsamma, softa och alldeles underbara.
Att inte ha nånting speciellt i planerna utan får ta dagen som den kommer. Samla kraft och vila.

Jag tog tag i stickningen igen. Efter att jag fick färdigt framstycket på min tröja har det gått ca en vecka och jag har inte kommit mej för att kasta upp maskor igen. Allt har nämligen sin tid och i dag var jag precis så inspirerad som man behöver vara för att ge sej i kast med en ordentlig stickning.

Kanske jag tar fram akvarellerna i kväll. Det gjorde jag också i går och bara gjorde nåt riktigt enkelt. Ibland kan jag få för mej att jag saknar den målartekniken. Men när alla grejer finns till hands är det bara att plocka fram och lindra den värsta klådan.

Men i ärlighetens namn är det inte alltid så lätt att vara lagd åt det kreativa hållet. Det pågår en ständig kamp i mitt inre om olika saker som ska göras, prövas på eller helt enkelt förverkligas. Ide´er flödar och bollas om vartannat och sånt kan man också bli riktigt trött av.
När andra diskuterar politik,världsläget, ekonomi, tv serier eller what ever så tänker jag på färger, former, mönster, tekniker. Finns inte mycket som intresserar mej utanför min egen bubbla. På gott och ont.

Jag och min farmor

I morgon blir farmor 89 år.
Syster och jag startade firandet redan i dag och vi fick en fin eftermiddag tillsammans med henne.
Underbara farmor som ska genomgå en ögonoperation nästa vecka. Önskar så efter det att jag kan köpa en bukett blommor som hon kan se. Åtminstone lite.

På drejnings lära

I går kväll var jag med om nåt av det roligaste hittills i år.
Jag fick förmånen att åka till Hirvlax för att få den första introduktionen i den magiska konsten att dreja.

Solvej som har drejskiva och brännugn hade tagit på sej den svåra uppgiften att få mej införstådd i greppen och konsten. Greppen kan jag säga jag hade väldans svårt med. Det kändes som om händerna var alltför stora och ibland visste jag inte vart jag skulle göra av lillfingret.

Men jag övade och övade och drack kaffe mellan varven. Det vobblade och virsade och jag var så många gånger ute på hal is.

Men ta mej tusan om jag inte fick lite kläm på det till sist ändå. Undrar om inte detta är nåt av det roligaste jag prövat på. Hon kommer allt att få se mej vid drejskivan flera gånger Solvej, nu när jag fått smak på det.

Fyra "vackra" alster fick jag till och ni kan ju se framgångs sagan min. Det gick åt rätt håll om man säger så.

Den här kanske blir min nya morgonmåls skål.
Ännu är skålarna långt ifrån färdigt. Solvej skulle putsa till dem och så ska de torka, brännas, glaseras och brännas. Så det kommer att ta ett tag förrän de är i hamn så att säga.
Men den nya drej drottningen. Det är jag det!

När man inte räcker till

På nåt vis kände jag redan i morse att jag förbrukat all min ork för den här veckan redan.
Och med lite jävlar anamma och inte alltför mycket av varken tankar eller känslor arbetade jag undan timme efter timme.
Bestämde i ett mycket tidigt skede att skrinlägga skolan i kväll. Att jobba intensivt i två timmar till i kväll och under kritiska ögon var mer än jag skulle orkat med.
Det här är sånt som farmor och jag brukar prata om, livet och dess måsten med för lite tid och ork och sen senare i livet mer tid än vad man riktigt kan förbruka. Hon som levat i snart 89 år har en sån fin erfarenhet av livet och dess vedermödor och hon förstår så bra när man är trött ibland. Hon tycker det är himla ojämt fördelat. Nu sitter hon där med en massa timmar på dygnet och kan inte göra så värst mycket med en syn som inte finns.
Jag kände att om jag inte får städat här hemma blir jag snart riktigt ilsken och att dessutom vissa kvällar knappt hinna laga ordentlig mat gör att man känner sej värdelös.
Så efter att jag suttit med fötterna på vardagsrumsbordet och sett veckans avsnitt av Lars Lerin (åh!) så gjorde jag en potatislåda som inte gick av för hackor. Lillebror undrade var jag fått tag i receptet och jag kunde stolt meddela att det kom direkt ur skallen. Inget märkvärdigt men fruktansvärt gott enligt mej. Grovstrimlad potatis, slanttade morötter, hackad paprika, brynt bacon, friterad lök, riven ost, timjan, potatiskrydda och grädde. Allt blandas och in i ugnen.
Det är såna gånger som i kväll när jag har tid och får stå och göra riktig mat till familjen som jag mår som allra bäst. Efter det hade jag ork att skura golven och så mycket mer behövs inte nu.
Kvar i kväll finns en design tidning på läsplattan såg jag och en kopp kaffe på det så slappar vi resten.
En arbetsdag kvar och i morgon kväll händer det grejer. Då ska jag pröva på nåt alldeles nytt för mej.
Sjukt spännande. På återseende.

Dagligt byte

Håhhå! det har blivit en långdans med gardinsbytet här.
I går la jag upp den antika gardinskappan och blundade för eländet. Och i dag hade vi ärende till staden och jag står plötsligt framför en färdig sydd kappa och bordslöpare för 14 euro tillsammans. Jag ser direkt att detta ska finnas i vårt kök och nu är jag äntligen nöjd och belåten. Passar dessutom otroligt bra med mattan.

Som sagt det blev en stadsresa där jag gjorde lite privata småaffärer, hämtade mera garn till tröjan och fick en bit mat.
Tog ut hunden för att leka i snön nu när det går fint att göra snöbollar att kasta. Det gick riktigt fint en lång stund men så fick han upp ett spår och vips var han försvunnen i mörkret. Som tur var hade jag reflexvästen på honom. Fick höra i dag om en lapphund som har blivit överkörd och aldrig hann bli ett år ens. Det satt ännu som en klump i magen på mej när min Zebupojke försvann. Fram med ficklampor och ut och leta. Ingen hund. Småpanik hos matte. Men så börjar vi ser ett par orangelysande små klot som guppar upp och ner i snön. Kloten kommer närmare och vi ser att det är vår lilla pojke som strävar fram i snön. Inte så lätt utan krafter i bakbenen. Ögonen glöder och reflexen lyser och flämtningarna hörs tydligare. Så följer han lydigt med in och man har knappt hjärta att gräla. Färdig motionerad och lycklig.

Less på gardinerna

En kulen dag och lampor och ljus fick tändas strax vi kom hem.
Lilleman ringde från butiken och undrade om han skulle ta hem pizza till kvällsmat. Som ett skänk från ovan tyckte mor i huset som bara fick vrida på ugnsvärmen och sätta sej för att vila fötterna.
Tror han var lite rädd att det skulle bli köksskola del 2 annars.
Sen har jag mest våndats över gamla lumpor till gardiner. Börjar bli trött på det röda trots att det inte är julmotiv så jag grävde i mina tygstycken och blev ännu mer på misshumör. Det måste ske en uppdatering på den fronten helt enkelt. Så jag hängde en ca 20 årig kappa i köket och blundar om det behövs. Men tillsvidare så.
En humörsvängning skedde i samband med kära mor och min tankeöverföring och jag fick henne över hit på en kaffe och pratstund. Kvällens guldkorn.

Trög start

Som vanligt så är måndagen lite trögstartad.
Eller egentligen är det ju jag som är trögstartad, måndagen går i samma takt hur som haver.
Jag körde lite kockskola med sonen och lärde honom den stora konsten i att koka mannagrynsgröt. Att inte bränna vid eller få den att koka över. Vi hade en riktig trevlig stund där runt spisen och njöt av den i hans mening godaste mannagryn på länge.
Var ut med hunden men hade missförstått vädret som jag nästan trodde var vårväder med endast några minusgrader. Men en snålblåsig vind gjorde att den blev onödig kort och jag bad så hemskt mycket om ursäkt och smög till honom en godispinne som kompensation.
Ringde farmor som jag igen en gång har dåligt samvete över. På lördag ska vi fira hennes 89:onde födelsedag så troligtvis hälsar jag inte på före det. Men att få prata med henne och höra att livet är någorlunda varlig med henne känns bra för stunden.
Det är min kväll i ett nötskal så här långt. Kan tillägga att jag sålt fyra kokböcker också. Säljer bort det mest onödiga just nu.
En balja kaffe och lite tidningsblädder så kan jag gott avsluta denna dag.