Årets första

På juli månads sista dag tog jag sommarens allra första dopp i ån.
Jag är nog inte mera den som plaskar omkring för glatta livet i sommartider men aldrig tror jag premiären har tagit så länge som den tog i år.
Jag hade skuffat omkring med gräsklipparen före och varm varm och svettig och det föddes en tanke om att efteråt ska jag ner till ån. Det isade kring benen kan jag lova och jag tänkte nog att en frisk människa går inte i frivilligt. Men skam den som ger sej, jag hade verkligen inte lust att bli torrsimmare. Så jag doppade mej och tänkte att nu stannar hjärtat i ren förskräckelse. Kroppen vande sej och jag simmade omkring en liten stund till och med, riktigt njöt av det svala vattnet och solen som värmde.
Och i kväll kom regnet och åskan. Zeb har gått omkring som en osalig ande och flämtat. I rena förskräckelsen av mullret har han sprungit omkring med sina tennisbollar och lekt värre än nånsin, precis som om han velat förtränga vad som är på gång. Nu ligger han utmattad vid spisen och tar igen sej.
Strömmen gick och det verkar ha varit på ett stort område. Jag låg i soffan och våndades över allt kött jag inhandlat i dag. Såg framför mej hur allt ruttnade bort nu när vi äntligen fått bunkrat upp lite. Ibland är senapstuben och kylskåpslampan de enda som finns.
Höll på att läsa en bok när strömmen gick och det blev ju så fasligt mörkt. Gubben hämtade pannlampa åt mej så jag kunde fortsätta. Och när man inte har någon el blir man hastigt i pisset. Ville så ha en kopp varm choklad när vädret var så ruggigt och man blir ju näst intill hysterisk över en sak man inte kan få. Så det första jag gjorde när strömmen kom var att slänga sej på mikrougnen och värma vatten.
Nu ska jag läsa de sista sidorna i en pocketbok på "bara" 500 sidor. Nu i golvlampans sken.

Hemmadag

Det bästa med att vara borta några dagar är att få komma hem igen och återupptäcka den egna täppan. Pionbusken ståtade med flera blom och den är verkligen till glädje nu. Tyvärr ruttnar en knopp men den är ändå över alla mina förväntningar.

Liguster syrenen har äntligen slagit ut i blom och den är också en riktig beauty.

Och i morse, hur ljuvligt var det inte att inta morgonkaffet och filkoppen på terrassen i solen. Att ha Zeb bredvid och kunna stoppa in tårna i hans solvarma päls. Små ljuvliga saker som man tar så för givet.
Jag har avnjutit dagen här hemma. Zeb har fått simma (eller vada) i ån. Plockat eget odlat till sallad och kryddor och örter till köttbullarna. En verklig lyx att få färskvara. Pojkarna har varit hemma och vi har ätit lakrits från Fazers. I kväll har jag rensat en låda jordgubbar och ätit allt för många.
Tecknat i all enkelhet och sett reprisen av Sommar med Ernst som jag missade i torsdags.
Detta är sommar på hög nivå.

Till huvudstaden

Så gott folk, det blev tyst här i några dagar eftersom jag har befunnit mej i huvudstaden med min gubbe.

När vi anlände dit sammanstrålade vi med mamma och Hasse och deras vänner som hade kommit dit dagen före. Tillsammans tog vi en eftermiddag i Brunnsparken då vädret visade sej från sin bästa sida.

Som pricken över i:et var det mammas födelsedag just den dagen och före de reste hem bjöd hon hela laget på skumppa.

Följande dag började vi med en utfärd till Fölisön.

Efteråt tog vi bussen till Sandudds begravningsplats.

Här, på den vackraste plats är Koivisto begravd. Mellan Kekkonen och Ryti.

Sibeliusmonumentet körde vi om så vi tog oss tillbaka för att också få det på bild.

Min Honey vid Kappeli där vi njuter av en kall och tittar på parad och folk i allmänhet.

Jag ville som vanligt till Ateneum och fascineras alltjämt av trapporna upp till de stora konstsalarna.

Där hålls som bäst en utställning av vårt lands stora formgivare.

Och i dag hann vi inte så mycket utom att ta en vända in till centrum före vårt tåg åkte hemåt. Den tragiska dödsolyckan som skedde där i går var vi tack och lov inte medvetna om förrän senare på kvällen. Vi hade tagit Metron in till Östra centrum och spenderade kvällen där.
Fina dagar har vi haft med ett super väder, gott sällskap första dagen och i varandras sällskap resten. Vilket inte är fy skam det heller. Men borta bra men hemma bäst. Det stämmer alltid.

Kalas, träffar och avslappnad

Sommartider betyder träffar och möten och kaffedrickande. Igår var en sån dag.
Dessutom blev vår lilleman 23 år och han bjöd på kalas i sitt hem på kvällen. I dag är han med sin pappa och farfar och cyklar Lappajärvi runt. En riktig karladag har de.
Själv har Zeb och jag en avslappnad dag. Vi tållar omkring här hemma och tar det mycket lugnt eftersom Zeb är smått halt på ena frambenet. Jag tror att han sträckt sej eller nåt annat lindrigt men eftersom han inte heller är kry i bakbenen så ligger vi lågt.
Det mest spännande hittills i dag var när katten Rufus spatserade in på Zebs domäner och intog en högre position i pilbusken. Det fick till och med Zeb att hoppa jämfota och ge skall.
Men annars luktar vi mest på blommorna.

I sytagen

Med risk för att kära mor hinner in och läsa detta så gör jag inlägget nu.
Jag köpte ju tyg vid den där kylkauppan häromdagen. I lördags på kvällen när jag kunnat svansa omkring i stan satt jag i stället hemma och sydde mamma en axelväska. Hon har födelsedag snart men eftersom vi är borta den dagen ska hon få den i kväll i stället. Nu tyckte jag själv att den blev rätt snygg så i morse bestämde jag mej för att göra en till mej själv också. En kvinna kan väl knappast ha för många väskor eller hur? I vilket fall som helst så har man ändå ingen som passar när man väl skulle behöva en. Det är bra märkligt.

Ett passande kort penslade jag också till.
Så nu hopp i duschen, få i oss lite mat och sen i väg.

Att ha upp flåset till max

När jag slog upp mina blågrågröna i morse insåg jag att det är ypperligt cykelväder så länge inte vinden fartar i.
En snabb frukost och så på med utstyrseln. Lappfors fram och tillbaka var målet.
Ditvägen gick nästan som på räls, förutom backarna då som är ett par större till antalet. Där ökade pulsen och flåset avsevärt. Stanna vid den gamla åbron vid Lappfors för drickpaus och lät flydda tider svepa över mej. Minnen, dofter och aningar som sitter så djupt rotade i det inre. Jag förnam ett kort ögonblick den lycka och glädje platsen gav mej som barn.
Sen cyklade jag vidare via Smedas tillbaka. Hejade åt en arbetskamrat som var ute vid sitt hus och fartade i när jag närmade mej chefens. Trodde det var han som var i jordgubbslandet och jag viftade frenetiskt samtidigt som jag trampade som en blådåre, som för att visa att här trampar en semesterfirande metallare omkring. Inte ligger vi på latsidan bara för att vi har semester inte. Nej nej långt ifrån.
När jag kom ut till huvudvägen hängde tungan mellan spolarna och det smakade spya i munnen. Lungorna gick som en blåsbälg ännu vid Oxhåli.
Där mötte jag chefen med bil. Jag hälsade inte.

En dagens plussare blev när jag råkade se inbjudan till trädgårdsvänner att insupa atmosfären i den Dadelska trädgården på andra sidan vägen. Gubben tyckte vi skulle hoppa på våra velocipeeder för att beskåda en alldeles bedårande trädgård. Huujeda mej så mycket fint där finns, grönska och blomster som vi ej beskådat någon annanstans. Där fick vi en stund under parasollet med värdparet själva och bjöds på saft och kex.

Och ungarna har ju varit hemma i dag och jag passade på att inviga voffeljärnet som kom med från kyläkauppa. Så till eftermiddagskaffet blev det vofflor med vaniljglass och sylt. Syndigt gott!

Fullt ös

Trots att vi är mitt uppe i semestern och det i dag är snudd på södernvärme på terrassen så anar jag nånting inom mej som förbereder mej på kommande kalla och mörka tider.
Vi var en vända till Gammaldagstorget i dag. Egentligen var det viktigaste att fylla på kylskåpet men vi tog nu en vända när vi ändå var där.

Och jag blev med fårskinn!
En svaghet jag har men aldrig riktigt kommit till skott, nåja nåt fejk finns här och där och ett äkta har blivit missfärgat i starkt solljus. Men det här kallar jag fårskinn på riktigt. Från ett Irländskt får med den ljuvligaste långa päls. Först tittade jag bara och sa att jag måste fundera. Så tog jag gubben dit och han vet min förtjusning och tänkte att ett död får i soffan är väl ändå bättre än ett levande i hagen. Så han tyckte jag skulle slå till.

Så nu luktar det fårstall hos oss och Zeb hade gärna ruskat om det ordentligt om han fått.
I går var vi till Tuuris kyläkauppa som nog mera är nåt man kunde tänka sej ligger i Dubai eller så.
Där köpte jag två Finlaysons tygbitar som slumpades bort och jag tänkte genast att det ena ska bli julgardinskappa i köket. Därav också en antydan till mitt engagemang för kallare och mörkare tider.
På kvällen blev det teatern Frihetsdrömmar vid Åliden i Purmo och den var verkligen så sevärd. Vädret var på vår sida till och med.

Nu har Zeb fått pälsvård trots högljudda protester. Vet inte vad det är med honom men det blir bara värre och värre. Som straff för sin otålighet borde jag slänga honom i duschen också och få honom ordentligt tvättad. Det tåls att tänkas på då det blåser lite så skulle pälsen torka.
En blombänk har jag rensat fri från vatuarv. Den var så grön och fin före men nu finns bara lite grönt och en död krypgran.  Fattar inte varför man ska hålla på att riva upp det som vill växa och frodas för att sen tvinga ner nån växt som inte vill och bara går och dör sådär.
Det är väl så med oss människor, att vi hela tiden strävar emot naturen.