Ut med kameran

Sommarvärmen har återvänt och vad passar väl bättre än att ta helg då.
Själv har jag hunnit rafsa omkring i ett par bänkar, plantera klematis vid växthushörnet (kan ifs vara en dum ide´) intagit kvällsmat på terrassen och sedan somna i stolen dreglandes i obekväm ställning.
Stilpoäng.
Laddade batteriet i kameran då jag tröttnade på mobilbilderna. När den var fulladdad begav jag mej ut med den i högsta hugg. Tog en massa bilder men tyckte ändå bäst om vitsippan som jag tog som allra första bild så det blev bara den för tillfället.
I morgon ska jag inhandla både jord och plantor och sedan köra fullt ös har jag tänkt. Orkar inte vänta mera nu när vädret bjuder så fint på sej.
Vi kör väl lite hockey igen då!

Ingen livräddare

Den här stackars humlan segade sej fram över stenplattorna vid växthuset och jag såg att det inte alls var bra ställt med den. Lyfte upp den försiktigt på jordgubbsblad med en stund senare var den död.

Den här stackars fjärilen hittade jag i vattentunnan och försökte rädda den från drunkningsdöden. La den på ett hushållspapper så att den skulle torka upp men jag var alldeles försent ute.
Jag är ingen livräddare.

Ljuvligt vid ååge.

Zeb tog sej ett svalkande kvällsdopp.

Jag har burit ut paprikaplantorna i växthuset och där får de nu stanna. Bär eller brist.
Rensat hallonplanteringen från ogräs medan Zeb gnagt på döda rötter.

Och trädgårdsgungan börjar vara ingungad.

Vilken kvinna!

Stina Wollter. Tänk att jag nu fått träffa henne irl.
Föreläsare,författare, radiopratare, musiker, pedagog, konstnär, listan kan göras lång. Framför allt en varmhjärtad människa. Satt naturligtvis på främsta parkett.

I går var hon vid Sursik och pratade inför ca 230 personer. Jag fixade min biljett strax och fick sedan med min syster och mamma som i sin tur fick evenemanget i morsdagsgåva av oss döttrar. Att de kom med ångrar de inte.

Det var massa allvar ur hennes trassliga uppväxt, hennes svåra relation till sin mamma och vuxenrollen hon så snabbt fick ta på sej. Verkligt känslosamt att höra henne berätta fast jag läst om allt i hennes bok, men det blir så mycket mera verkligt att höra det från henne själv.

Och vi skrattade hejdlöst åt hennes trix med sin kropp och fick oss alla en tankeställare hur vi ser på den egna kroppen. Detta var i stora drag vad kvällen handlade om.

Vilken annan känd person uppmanar till att vi efter föreläsningens slut ska stanna, ta selfies och kramas. Hon såg alla, skrev autografer, kramades och pratade och fotades. Hon tog sej verkligen tid och en och en halvtimme efter att föreläsningen var slut hade vi fått träffa henne och vi kunde åka hem med en varm känsla inombords. Då var det ännu många som väntade på sin tur.

Här diskuterar vi den sorgliga historien om den nedlagda konstskolan som vi båda studerat vid.

Varde ljus

En ljusare och betydligt härligare dag i dag fast kallt som tusan.
På terrassen  gick det bra att vara bara solen höll sej framme. Samplanterade paprikaplantorna där ute för att få lite mera space på köksbänken. Nu får de istället stå vid fönstret i vardagsrummet. Måtte  det snart gå att lyfta ut allt i växthuset.
Fick en ide´ om att göra en "lampa" till trädgården av en överbliven rottingskärm och en solenergilampa. Med lite fantasi och järntråd fick jag ihop den och tänker att det kan bli en rolig sak som hänger över vår sittplats i skuggan sen i sommar. I fall man skulle behöva söka sej i skuggan vill säga, ska bli intressant att se hur sommaren blir.

Morsdag

I dag är det morsdag hela dagen lång.
Alla mammor i min omgivning har blivit firade och trots att det regnat på snedden hela dagen har det varit solsken inne. Tänk hur vädret kan ändra från en dag till en annan.
Sockerstinna har vi nu landat hemma i soffan. Tittat på Giro d´Italia fast jag inte varit lika intresserad av cyklarna som gubben utan njutit av fantastiska italienska vyer i stället.
Lillebror kom hem med italiensk kaffe så han har fattat att jag är smått hooked av landet i dessa tider.
Ska vi sammanfatta helgen så tycker jag den varit otroligt fin på alla sätt och vis.

Den fege kommer ingen ihåg

Alltså wohoo vilken dag! Varm skön och allmänt härlig kan man väl säga.
Nu har kragarna fått sin gödsel och mylla och står redo för fröpåsarna. Om nån tycker det är brett mellan kragarna kan jag upplysa om att det ska gå att köra med traktorgräsklipparen emellan och vi till och med mätte mackapären innan vi placerade kragarna. Så.

Trädgårdsgungan hade jag nästan glömt bort och det blev ett kärt återseende när den monterades upp.
Har dock haft så mycket på agendan i dag att jag inte hunnit säsongsingunga den ännu.

Sommarmat i trädgården då människan själv får välja. Tomat mozzarella och basilika. Så gott!

Plantorna har tagit ett försiktigt solbad. Ungefär som min morfar när han solbadade första gången, han tog av sej skjortan, vände den och satte på den på nytt och sa att han hört man ska börja försiktig. Haha, min rara humoristiske morfar! Saknar dej så <3

Och jo, dagen började med att gubben skulle ha mej till stan. Jag skulle nämligen få ny cykelhjälm till morsdag. Jag valde kanske den mest färgstarke, tänkte att ingen minns en fegis.

Lyckan sparkade också när jag såg samma skor som jag har från tidigare som nu är sydda med sytråd. Bästa länkskor jag nånsin haft och jag har gruvat mej för att hitta lika bra. Dessa som fanns framme var rätt storlek och allt och det var inte mycket att fundera över. Så nu har jag både till söndag och vardag.

Cyklade iväg till farmor med en blomma. Drack kaffe och åt tårta. Gick på promenad och satt på en bänk och njöt av vädret.
Fick ju också inviga nya hjälmen. Tänkte att kommunen kan spara på gatubelysningen en bit in på hösten om jag cyklar omkring och sprider ljus. Hästarna skriade i hagen då jag susade förbi, i förtjusning eller ren skräck kunde jag dock inte tyda.

Morsdagshelgen är startad

Storebror kom hem med med en vacker Azalea i kväll. Jag bjöd honom på morsdagsmiddag eftersom han inte är hemma på söndag. Hur jag ska kunna hålla liv i blomman är en annan femma, är så dålig växter. Men jag lovade göra mitt bästa och jag vill kunna glädjas länge över den.
Fick också i dag en palm från söderns land av en arbetskamrat som jag har ungefär lika stor oro över hur den ska överleva. Vill ju så gärna att det ska lyckas.
Hade ju tänkt mej ut med mina jordsäckar men ser att det regnar nu och plötsligt är det inte lika intressant längre. Dessutom är det ingen brådska med det men som sagt, våren är min ivrigaste tid. Borde i alla fall ta mej ut till växthuset och se hur dahliorna mår.

Citronerna är inramade och piggar upp i köket. Det är fredag och Lejonen vann över Kanada, så att det regnar gör egentligen ingenting. Tänder i stället ett par ljus och låter friden infinna sej.