Ibland tycks det som om man hade grönare fingrar än man själv trott.
Men det kan också vara precis tvärtom. Jag har en fantastisk förmåga att ha ihjäl det mesta faktiskt. Besökte en god vän i går och vi gick omkring i hennes trädgård som är riktigt fin. Där fanns perenner som jag också haft men inte har mera av nån konstig anledning. En hel del perenner...
Men det är väl som med allt annat, utan kärlek och omsorg dör det mesta av sej själv. Men i år ivrar jag för det lite jag har och de som överlevt under åren verkar vara ena riktiga fighters. Åtminstone har jag nu lite tomatbörjan på busktomat plantan. Den står bara i kruka i söderläge precis som paprikan.
Den här skönheten har just slagit ut och inget namn har jag på den. De första åren hade jag alla perennanamn i skallen och visste exakt vad som fanns i bänkarna. Nu tycks det kontoret ha stängt för det är en massa namn som fallit bort.
Klematisen (sort?) är något i hästväg. Tar ordentligt överhand och tränger undan andra plantor. Kanske borde jag ha åt den, men grönt är skönt liksom. Den har ännu inte blommat och har inte koll på om den ska ha gjort det redan eller kommer senare.
På min headerbild på startsidan kan ni se då den blommar med små anspråkslösa blom.
I grönsakslandet rev jag upp både basilikan och rädisorna. Små gröna maskar kalasade storligen på bladen och rädisorna såg maskätna ut. Så inte lyckas allt inte.
Nu är det VARMT. Pust, jag borde inte klaga men med kvällsskifte i en härligt uppvärmd fabrik kan få knäna att darra vid blotta tanken. Det blir dagens utmaning.
Bild på ett halvfärdigt projekt som jag har på terassen. Ide´n fick jag från en annan blogg när jag kollade runt men minns inte sidan. Hursomhelst blir min annorlunda när man tager vad man haver så att säga. När det är klart ska jag visa hela faderullan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar