Tankar

Kanske är jag ensam som tycker så, men vädret passar mej riktigt bra i dag.
Kände nästan att jag frös när jag kom hem från arbetet, är det de kalla vädret vi plötsligt fått eller håller jag på att bli förkyld på riktigt. Nåja tiden får utvisa.
Hursomhelst var det skönt att dra mysbyxorna på och ställa till med lite brödbak, bara ett litet ett eftersom det var jästbrist i stugan. Värmen steg i alla fall.
Har kommit igång med mormorsrutevirkandet igen nu när jag vet att jag vill göra en lite pläd av alla rutor och dessutom vet var den ska befinna sej sen. Har ett projekt i tankarna och kan väl säga som så att alla i huset inte är med på noterna än. Men majoriteten är så den siste ska vi nog få på fall.
Blir det nåt av det ska ni tids nog få följa med på den resan.

20 år i dag sen min moffa dog och jag bara frågar mej hur det är möjligt att det gått så många år.
I hjärtat har tiden stått still och jag har i dag tillåtit mej plocka fram minnena.
Hur jag och 1,5 åriga Patrik tillsammans med mommo blev de sista som såg honom gå ut genom dörren och lämna den älskade gården. Ingen av oss kunde tro att det var för sista gången. Det ofattbara som sen hände och den fruktansvärda tomhet som följde. Det var så långt i mitt liv den största sorg som drabbat mej och jag fattade inte hur jag skulle fortsätta dag ut och dag in utan honom. Han som alltid funnits där för oss alla.
Än i dag 20 år senare fattas han mej.