Hur tänker de nu då?

Slöjdskolan i Terjärv ska flyttas till Jakobstad?
Visst har vi sagt det här hemma också att det kommer att gå så men inte trodde vi ännu på flera år att det skulle komma på tal. Det gör mej riktigt lessen att tänka att den unika skolmiljö som mina barn fått möjlighet att uppleva ska gå om intet för kommande elever. Vi har upplevt att det varit och är en familjär atmosfär mellan elever lärare och föräldrar och jag har alltid känt mej välkommen dit.
Visst går det att ha undervisning i Jakobstad också, det är helt klart men inte blir det på samma sätt med flera hundra elever på samma skolområde och hur går det med kvällstimmarna? Som det är nu har eleverna möjlighet att snickra kvällarna långa och de timmarna behövs verkligen för att hinna med allt vad de ska ha gjort. De långsammare har ändå fullt sjå att hinna och de snabbare har möjlighet att göra annat utöver det som hör till. Med så avancerad maskinpark gäller det verkligen att passa på för tiden kommer inte tillbaka.
En härlig kökspersonal har de på skolan som känner sina "ätare" flera år efter att de slutat skolan. Forna elever tar tillfället i akt och besöker skolan när de har möjlighet. Senast igår var Erik dit på besök och funderade med lärarna och eleverna som går där nu. Alla känner alla.
Ger inte i dagsläge mycket för vad kostymherrarna stått och skrytit om skolan under föräldramöten och de två skolavslutningar jag varit med på. Just nu är det bara tomma ord.
Ge skolan en chans och låt den fira sina 75 år med pompa och ståt.