Min julafton

Vi har en riktigt härlig julafton bakom oss.
Men den måste tillika ha varit tung för jag sov nästan klockan runt och det har inte hänt tidigare detta år.
När alla vaknat till på julaftons morgon begav vi oss till gravgården för att tända ljus. Hemma igen tände vi upp i växthuset, drog med en massa plädar och jag packade en korg med varmchoklad, saffransbullar och pepparkakor.

Jag fick hela familjen samlad för en stund och hoppas att det ska bli en tradition. Förundrades över att marken fortfarande var vit trots att det försvann bortåt kvällen.

Ja jag vet att jag haft många bilder av ljuskronan men jag tycker den är så vacker och symboliserar starten för en dröm jag haft.

Den här mojängen gör att vi kan sitta och mysa mitt i vintern.

Så lästes julevangeliet och vi sjöng Nu tändas tusen juleljus före vi samlades runt det magiska julbordet med gubbens föräldrar och syskon med familjer. Det blir en hel del kan jag lova. Alla hade vi hjälpt till med mat och dryck och trots att det började spänna i midjan måste lite till klämmas in. Det kan ju i värsta fall vara sista gången man ser mat.

Så kom då den alltid lika kära tomten på besök i granngården och det hjälper inte hur stora barn man själv får, tomten vill man helt enkelt inte missa. Före tomten gav sej i väg igen dansade vi ringlekar runt köksbordet.
Vi gick hemåt tillbaks i snöslasket för att tända ljusen där hemma. Krypa upp i sofforna och öppna våra paket som väntade under granen. Efter allt ståhej var det riktigt skönt när lugnet la sej. Zeb kröp upp i min famn och somnade nöjt efter att ha fått tillbringa mycket tid i lina. Tyvärr är julafton inte hans bästa dag.
Pricken över i:et under gårdagen var att gubben och jag beställde oss en resa till våren. Mer om den senare, jag har själv inte hunnit smälta det att vi faktiskt ska iväg på ett äventyr.