Regntungt

Det blev en innedag av stora mått.
Men så mycket förutseende var vi att den dagliga promenaden intogs före de första dropparna föll.
Blåsiga kyliga vindar men i skogen var det stilla förutom trädtopparna som vajade högt ovanför våra huvuden. Zeb och jag följde en bergsfink som bara hoppade fram i lingonriset framför oss med ena vingen skadad. Så sorgligt att förstå att han hade ett tragiskt öde att möta.
Sen när regnet kom tog det musten ur oss alla och jag har legat inbäddad bland kuddar läsandes Juloratoriet som jag tänkte jag skulle komma över i dag. Men tröttheten la sej som ett täcke och det var så skönt så skönt att sova. Precis som hunden sträckte jag ut mej ibland men rullade genast ihop på andra sidan. Tror det gör gott med regndagar mellan varven.

I kväll har jag mest i huvudet hur mycket jag ska hinna äta före klockan blir tio för då är det stopp. Ska på hälsogranskning i morgon klockan åtta från arbetet och då ska det provtagas hit och dit. Det jag har mest trauma över är vågen som jag kommer att tvingas upp på. Det är det värsta jag vet och så får jag stå med skammens rodnad över hela fejset. Får nog göra som jag hörde av en annan häromdagen när hon skulle vägas. Hon höll försvarstal före och förklarade att hon är en aningens för kort till sin vikt. Så kan man ju också se på saken och allt faller på plats. Den naturligaste förklaring kan man tycka.