...att fixandet av gräset gjordes igår inför midsommaren.
I kväll spiller det tidvis ner så t.o.m hunden börjar gå fram och tillbaka här inne och undrar om det är jordens sista tider.
Igår alltså när det var solsken och nästan varmt cyklade jag hem till mamma på ett litet sjukbesök. Så satt vi där och pratade om våra knän halva tiden. Vi har nämligen ett "sukuvika" hon och jag.
Hon är nu på vila och medicinering och jag fick i går veta att inga fel på "bendelar" syns på mina röntgenbilder. Alla ledytor är intakta och inget början till artros syns heller, vilken gör en lite glad. Men faktum kvarstår att det är långt ifrån bra och detta besked gör ju en titthålsop. ännu mer realistisk. Ska nu se tiden an lite och har en ny läkarkoll om nån vecka.
I arbetet hade vi midsommarkaffe på eftermiddagen. Dessutom går två medarbetare in i pensionsröret och de avtackades med bl.a blomsterkransar och Aino och Reino tofflor från oss arbetare. Själv framförde jag en för dagen skriven dikt som avhandlade skillnaden mellan tofflor och stålförsedda skor. En trevlig liten stund men också vemodigt.
Här hemma går det i slow motion som det verkligen får gå när man vet att tre dagar är man fri som fägeln. Det lär komma midsommar fast man inte springer med huvudet i väggen. Kloka ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar