Allt kommer igen

 Nu har vi sommartid och i morgon inleds påskveckan. Jag har målat mej ett blått ägg med akrylfärg och satt vit sidenband runt.

Vinterledigt är slut och i morgon tar arbetet vid, riktigt bra det också. Jag behöver ha mina rutiner. Men fort gick veckan med två dagar borta, en skoldag och en Hugodag. Resten har gått till hundpromenader, lite fönstertvätt och gardinsbyte och oroa sej för Hugo som varit sjuk nästan hela veckan stackarn. Det börjar väl tyda på tredagarsfeber men före man vet var det riktigt sitter är oron som något tungt i bröstet. När en glad och sprallig kille sitter stilla i famnen och bara stirrar framför sej och varken vill äta eller dricka då är det inte bra. Nu är han kollad av läkare och på väg till sitt gamla jag mer och mer.

Enda som jag saknar efter min lediga vecka är Erik och Sandra, nu blev det bara inte av att träffas men vi har haft telefonkontakt sonen och jag. Förhoppningsvis får vi till det under påsken.

Bonzo hade det spännande värre under dagens länk och hade svårt att slita sej från svanarna. Han hade nog önskat att få springa rakt in i flocken och ge dem en flygfärd varenda en.

Vi hade inte bråttom någonstans i dag och vek av på minder vägar och stigar. Bonzo hittade mycket intressanta dofter överallt. Det är nåt med våren dofterna och ljuset.

Och från allt det gråa, döda och risiga ser jag hur allt kommer igen. Små små början till liv i form av små ljusgröna knoppar och man kan inte låta bli att förundras över hur naturen orkar år efter år medan vi människor skräpar ner, förpestar luften, dödar och bombar sönder.