Hur svårt kan det va?

Vår förstfödde fyller år efter lite mindre än en vecka och eftersom det inte blir mindre program den närmaste tiden ska vi ha en pytteliten fest i morgon när vi är lediga.
Skulle så baka en tårtbotten och hade slängt alla ingredienser i bunken redo att vispas. Men elvispen var stendöd och vid närmare betraktelse var sladden så gott som av. Vad göra nu tänkte jag och kom på att jag får pallra mej upp till svärmor för att låna hennes. Där var ingen hemma men fräck som jag är bröt jag mej in på jakt efter en elvisp.
Hittade en men väl nere kom nästa problem. Vi var tre stycken som försökte få fast visplarna utan resultat. I det här läget hade jag redan börjat slita mitt hår i ren frustration. Rotade igenom egna tillbehör och hittade vispen till matberedaren, monterade och hepp så hade jag en kaksmet som hette duga. Fick ju så prövat en mojäng som jag inte använt förut de 22 år vi haft den i vår ägo. Alltså vispen, matberedaren är igång varje vecka.
Så hej om ni nu läser detta mina svärföräldrar, så har jag rotat igenom era köksskåp i desperation. Men återlämnat allt till sina ställen utan att ha använt nåt. För teknisk mojäng för oss helt enkelt.
Gubben blev i alla fall lite glad. Ska skruva sönder elvispen och få igång den igen. Det har han gett sej den på, är ju dyra saker det här.

När kölden gör sitt

Det tycks hålla sej stadigt där runt -20 grader.
Det gör att jag blir som en cykel i kölden, trög och svårtrampad. Men vad gör nu det när man kan sitta inne, spela julsånger och dricka muggvis med varm honung med mjölk.
Så är jag inte heller lika trött i dag. Måndagar verkar ha blivit nåt som satt sej i hjärnan på mej.
I kväll har jag virkat två rundlar hittills och satt upp de sista stjärnorna i fönstren. Har pippi på stjärnor men så är de enligt min mening det vackraste man kan ha i sina fönster. Har ett tro hopp och kärlek som verkligen skulle behöva just kärlek. Har inte haft dem i fönstren på flera år helt enkelt för att sladdarna gör att jag fått nervsläpp varje gång de skulle upp. Har sett att det i nya hus finns uttag över varje fönster och symbolerna finns separat, bara att stöpsla i. Så nu vill jag helst ha ett nytt hus och nya symboler, snälla tomten? Pappret är också trasigt så det borde bytas ut men är ganska pilligt minns jag från det att jag bytte en gång åt mormor och morfar.
Borde ta mej i kragen och slå in lite julklappar nu när vi har båda pojkarna i slöjdskolan. Förut har det varit nåt av det roligaste med julförberedelserna, att slå in paket. I dag är det sorgligt nog nåt av det tråkigaste jag vet. Hur kan man ändra så? Håller jag på att bli så där tråkigt vuxen?

Igångknappen försvunnen

Kvällen fortsätter ungefär som gårdagen. I vågrät ställning.
Hade inbillat mej att jag skulle ta fram 14 kilos maskinen och fixa lite söndriga kläder och sy till ett par kuddar. Nå man ska ju planera sånt in i minsta detalj så det lämnade ännu i det stadiet.
Istället la jag mej bekvämt i soffan och tittade på ett bandat program med favoriter som Bono och Geldof och deras storartade engagemang för världens svältande.
Att jag känner mej trött kan också ha nåt att göra med att jag halv tre i natt stod i pannrumsdörren och beskådade stjärnhimlen iförd morgonrock, ludiskuffare och crocks på fötterna. Väntandes på att det skulle ta fyr i pannan och Zeb skulle få färdigt ålat fram och tillbaka i snön. Efter en sån utevistelse i -21,5 graders kyla kan det ta en stund före man tinar upp och slappnar av.
Men det går alltså ingen nöd på mej och snart är det helt lagligt att lägga sej i fosterställning igen utan att nån har nåt att invända. Livet är bra skönt ibland.

Skön start på advent

En riktigt skön dag har vi haft här i lilla gula huset.
På promenad på förmiddagen före temperaturen började sjunka ordentligt. Härligt med sol och bitande köld som gör en kall om kinderna.
Sen har vi softat, sovit, tittat på tv och druckit varm kaffedryck med julkryddor och vispad grädde.
Nu har temperaturen sjunkit till -20 grader och elden flammar i spisen och jag har virkat ett par rundlar till mitt halsduksprojekt.
Så mycket bättre kan man inte ha det i dag tror jag. Vi behöver alla en dag när inga måsten eller göromål är i centrum.
Men jag har faktiskt en pepparkaksdeg på tining som jag tänkte kavla ut än i kväll. För doftens skull och lämpligt till kvällskaffet. Bara för att det är så himla roligt.

Hilma och Lennart

Utan dessa förfäder hade aldrig festen blivit av i går. Hilma och Lennart.
Jag har förmånen att ha lite minnen av dem. Inte mycket från tiden på Bodifolk men sen de flyttade till Essehemmet och vi hälsade på där. Lennart den tystlåtne och godhjärtade, med varma leende ögon. Hilma, mer pratsam och det hjärtligaste skratt jag tror jag nånsin hört. Hon skrattade med hela kroppen. De är alltså föräldrar till min mormor och mormor tog hand om sin mamma där hemma de sista åren och jag brukar besöka henne i rummet hon hade och sjunga psalmer för henne.
Glad över de små minnen som finns.

Patrik-den stilige ungkarlen på festen.

Och gitaristen Erik som vägrade uppträda på festen men strax vi kom hem hängdes gitarren på :)
Men han lovade dyrt och heligt att Gunnel skulle få höra honom spela ännu.
Jag har flera fina bilder som kommer att komma på "vår sida"på fb. Men jag måste ha hjälp med röda ögom först. (För er som var med)

Lillajul

Hela eftermiddagen har vi haft släktjulfest.
Risgryn, jultårtor, lucia och tomten, allt för att det ska bli fest. Så fanns där också de sötaste två små tomtar. En med luva och en med flätor och det var så roligt att träffa dem och riktigt krama om dem. Tomtar som man ser väldigt sällan.
Nu skinkpaj, en Stallhagens julbock och gröna kulor här hemma. Så knyter vi ihop dagens säck.

Gubben och jag på dagens julfest.

December

Önskar er alla en mysig lillajul!
Själv ska jag äta julgröt med hela tjocka släkten :)