Tankar

Kanske är jag ensam som tycker så, men vädret passar mej riktigt bra i dag.
Kände nästan att jag frös när jag kom hem från arbetet, är det de kalla vädret vi plötsligt fått eller håller jag på att bli förkyld på riktigt. Nåja tiden får utvisa.
Hursomhelst var det skönt att dra mysbyxorna på och ställa till med lite brödbak, bara ett litet ett eftersom det var jästbrist i stugan. Värmen steg i alla fall.
Har kommit igång med mormorsrutevirkandet igen nu när jag vet att jag vill göra en lite pläd av alla rutor och dessutom vet var den ska befinna sej sen. Har ett projekt i tankarna och kan väl säga som så att alla i huset inte är med på noterna än. Men majoriteten är så den siste ska vi nog få på fall.
Blir det nåt av det ska ni tids nog få följa med på den resan.

20 år i dag sen min moffa dog och jag bara frågar mej hur det är möjligt att det gått så många år.
I hjärtat har tiden stått still och jag har i dag tillåtit mej plocka fram minnena.
Hur jag och 1,5 åriga Patrik tillsammans med mommo blev de sista som såg honom gå ut genom dörren och lämna den älskade gården. Ingen av oss kunde tro att det var för sista gången. Det ofattbara som sen hände och den fruktansvärda tomhet som följde. Det var så långt i mitt liv den största sorg som drabbat mej och jag fattade inte hur jag skulle fortsätta dag ut och dag in utan honom. Han som alltid funnits där för oss alla.
Än i dag 20 år senare fattas han mej.

Det goda i livet

En underbar sommarkväll hade vi igår.
I skolparken bjöd bl.a Orion på fin musik. Det går inte att sitta still när grabbarna öser på och visar sin fingerfärdighet i solon efter solon. Två nya låtar fick vi också höra och jag var smått förbryllad hur de hade hunnit repa dem men har man det i blodet sitter det tydligen efter några rep.

Kvällen blev snabbt kylig och efter att vi hört Sara och Orion som var de två vi kom för tog vi vårt pick och pack och lämnade parken. Men kvällen var vacker och eftersom kameran fanns med kunde vi inte låta bli att ta en sväng via gamla hamn. Ni ser ju själva det fantastiska ljuset utefter den långa båtbryggan.

Tålamod är en fotografs bästa vän och jag visste att jag inte skulle komma tillbaks till värmen i bilen före solen gått ner och gubben skulle få "sin" bild. Och visst var det värt det.
Skulle vilja säga att just kvällar som denna är en del av det goda i livet.

Det känns bra

Hade en bra förmiddag vid Betania i dag.
Alltid lika spännande att möta nya personer men tillika känner jag mej välkommen där.
Mikrofonen blev stoppad under näsan på mej och jag fick besvara en del frågor om mitt måleri och mina tavlor. Förundrades över hur orden bara tycks finnas där när man väl behöver dem och står inför folk.  Fick mycket beröm för tavlorna och det var riktigt roligt, själv har jag ju sett dem så länge att jag inte reflekterar särskilt mycket på dem.
Mina syrenkort säljs också där nu till förmån för föräldralösa barn i Zambia, det om nåt känns otroligt bra. En droppe i havet men ändå.
Nu ställa oss till skolparken för att rocka loss!

Har njutit min fredag

Ojoj dessa sommarkvällar!
Måste så ta vara dem nu när vi inte vet om det är bästa sommartiden just nu. Eller det är ju bästa tiden, allt är ljusgrönt och vackert och blommorna slår ut som bäst. Syrenerna är i full gång och sprider väldoft överallt.
Den här tiden borde alla tv apparater slängas in i nån garderob och bara glömmas bort för några månader. Det ljus en sommarkvällshimmel ger när solen sjunker finns inte på tv. Inte heller fåglarnas sång eller humlornas idoga surrande trots den sena timmen. För att inte tala om lugnet som sänker sej över bygden...
Myggorna är inte mycket att skylla på, det finns otaliga medel mot dem, inte ska väl de få förstöra en sommarkväll ute i det fria. Efter snart 42 år har jag åtminstone lärt mej att ta vara på stunderna och jag vet inte när jag senast skulle ha njutit så mycket i juni månad som jag gör nu. Känner mej så harmonisk med livet och mej själv.
I kväll har det också kalaserats och helgen innehåller flera roliga saker som jag ser fram emot. Från morgon ska jag på morgonkafe´ i Betania och presenteras som "utställerskan" På kvällen spelar Eriks band Orion i skolparken med början 21.00. Dit tycker jag ni ska komma om ni har möjlighet.
I morgon har vi också ett födelsedagsbarn här i huset, våran älskade Zeb blir 6 år!

Lycka är...

... att få plocka in de första salladsbladen från trädgårdslandet!

I kväll har varit lagom väder för lite trädgårdspyssel. Ogräs har alltid vuxit bäst hos oss och det gick jag till attack mot till först. Sen flyttade jag ett par funkior som haft dåligt med rotplats bland ramsen till ett luftigare ställe. Hoppas nu de tar sej och växer sej stora och frodiga. Funkia är en av mina favoriter i min trädgård. Har alltid gillat det gröna och har ingen större önskan om att det ska blomma.
Satt sen en stund och matade myggen med en trädgårdstidning och kaffekopp i högsta hugg. Vartefter jag bläddrade växte habegäret och tips fyllde tomrummet i min hjärna.
Måste få ledigt nu! Nåja, bara några veckor kvar. Suck...

Som en blöt urvriden disktrasa

Regnat och åskat så det stått härliga till.
Blev riktigt höstligt mörkt på stadens gator som vi nyss besökte. Vi har varit och hängt tavlor i Betanias festvåning så nu har vi istället rätt tomt på väggarna här hemma. Utställningen var tänkt redan för en månad sen men flyttades framåt.
Ensam hemma är jag och går omkring och njuter av de vackra rosorna som finns på varje bord. Synd att värmen förstör dem fortare men jag ska torka dem alla för att kunna ha dem så länge som möjligt.
Dödstrött är jag. Fruktansvärt trött. Blir det värre än det var i dag så klarar jag inte en arbetsdag till. Kom på mej flera gånger hur jag knyckte till fast jag är igång hela tiden. Kan man verkligen sova ståendes? Fick anstränga mej för att se klart och få alla stickor på plats, ja jag har inte varit med om en tyngre dag. Undrade t.o.m om jag verkligen givit Zeb sin medicin i morse eller om jag tog den själv... det har faktiskt varit väldigt nära ett par gånger.
Men pollen säsongen är i full gång och den vet jag också av nu, så den och medicinering och allt annat därpå gör väl sitt. Så jag njuter i min enkla boning över att bara vara, drickandes kaffe med en bit bondost medan jag hoppas på mera regn.

När det känns lättare

Efter dagar av värmebölja, utställning, möbelhämtning, gavelfix, skolexamen och dagens examensfest var jag som en blöt fläck efter att sista gästen lämnat huset.
Nöjd med att vi höll festen liten, hade aldrig orkat annars. Regnet som nu faller tar jag emot med tacksamhet och känner att jag sakta piggnar till igen precis som växterna gör ute i trädgården.
Men det har varit en bra dag och glada gäster. Många kompisar kom och folk som man inte förväntat sej har kommit ihåg artesanen. T.o.m hans dagtant kommer ännu ihåg honom.
Höjden av trötthet var nog när jag städade undan igår kväll efter tårtgarneringarna, klockan närmade sej tolv och jag trodde en skottkärra var en älgkalv. Då var det minsann bäst att uppsöka sängen.
Skönt att vi kommit så här långt och nu känns det igen lättare att vara.

En nybakad artesan pustar ut efter festligheterna.
På måndag väntar sommarjobb och snart kallar arme´n.